SANDLÅDEDEBATT. Att äldreomsorgen står inför stora utmaningar och är i desperat behov av innovation har det senaste året varit ett livligt debatterat ämne och påståenden som politiker med olika hemvister enkelt kan enas om - men vari ligger utmaningen och vilka är de stora problemen? Framförallt, hur löser vi dessa frågor?

Frukta inte, ty Moderaterna i Växjö, genom Catharina Carlsson och Bo Frank, har formulerat svar på dessa frågor. I bästa "men du då!"-anda av defensivt ifrånskyllande, låter de i en debattartikel i Smålandsposten berätta att de huvudsakliga problemen inom dagens äldrevård finns på tre områden:

1. Kommunala vård- och omsorgsboenden är precis lika dåliga som privata, därför är granskningen av privata vårdbolag orättvis.
2. Anhöriga är dumma och ställer konstiga krav på vården om sina gamla.
3. Eftersom äldrevården är så dyr och alla numera är så rika måste avgifterna höjas.

 Komplett borgerlig floskelbingobricka, alltså.

Om det nu är så att det erfarna kommunalrådet och föredetta riksdagsledamoten Bo Frank med flera inte känner till det, kan vi upplysa om att det inte går att säga med säkerhet om vanvården är mer sällan förekommande i privat vård, eftersom kontrollorganen för privat respektive kommunal omsorg inte är jämförbara och därför heller inte kan leverera likvärdigt informationsunderlag.

Faktum är att kontrollen av privata verksamheter är så undermålig att det finns anledning att befara ett större vanvårdsmörkertal - som av naturliga anledningar, exempelvis tack vare offentlighetsprincipen och den politiska demokratin i Sverige, lättare hamnar i ljuset inom offentlig verksamhet. Eftersom privatanställd vårdpersonal inte har rätt att ge media uppgifter om verksamheterna, kan vi också anta att många av dem helt enkelt inte gör det, och att vice versa, eftersom offentliganställda har den rätten, behöver man inom dessa verksamheter vinnlägga sig om att inget finns att berätta. Dessa detaljer borde vara självklara för var och en.

Mindre självklart är att man från ett håll med traditionella familjevärderingar totalsågar anhöriga och deras rätt att uppmärksamma problem inom den vård och omsorg deras gamla föräldrar betalar för. Men det är å andra sidan självklart att det faktum att civila anmäler den bristande vård som Alliansen på både lokal och riksnivå utformat och utarmat är besvärligt. Att den utbredda folkopinionen mot dagens bristande omsorgskvalitet är en följd av de totala slaktreformerna bör naturligtvis flyttas ur fokus.

Och javisst blir de rika rikare och kan därmed kanske betala sin vård och omsorg själva, men bland pensionärer är de som vunnit på Alliansens skattesänkarpolitik lätträknade - och det är väl trots allt pensionärer vi pratar om här? De som tjänat många sköna slantar på alla förton jobbskatteavdrag är inte de som ligger stela i blöta inkontinensskydd med sår på hälarna.

Att dessa ska betala mer pengar för mindre vård och omsorg kommer inte på fråga och är inget annat än trams.


Bonusmaterial: Citatet ”Det finns också en tendens att anhöriga tar ut sitt dåliga samvete för eget bristande engagemang på personalen på olika boenden och på de rutiner som finns där” från debattartikeln. Somliga gör det enkelt för sig.