Skrivet av Malin Maria Hanson den 30 september 2011 kl. 13:00
TÅGKAOS. Regeringen vill inte upprepa förra vinterns missnöje med tåg som inte går som de ska. Därför börjar ansvariga minstern Catharina Elmsäter-Svärd (M) att jobba ner de folkliga förväntningarna redan i september.
Svenska Dagbladet har intervjun.
Det är ett kreativt sätt att hantera missnöje på, det får man ge henne.
Ur ett alliansperspektiv är det svårt att se vad regeringen skulle kunna göra, ens om man hade ambitioner. Situationen som uppkommit beror, enligt infrastrukturministern på att ”de olika parterna – myndigheter, tågbolag, serviceleverantörer med flera – är dåliga på att samarbeta”.
Tågtrafiken tycks med andra ord ha fallit offer för väder och vind och en usel synkning mellan marknadens aktörer. På perronger runt om i landet kommer alliansens företrädare med stor sannolikhet snart stå i pälsmössa och uppgivet rycka på axlarna. Som det kan gå! Vi beklagar! Men vad kan väl en infrastrukturminister göra åt det?
Inte ett ord om politiskt ansvar. Inte ett ord om att Banverket år efter år har svårt att få pengarna som ska gå till underhåll att räcka. Men väl en uppmaning till trafikanterna att inte förvänta sig för mycket. På så sätt söker man skydda sig mot den irritation som brukar dyka upp när tågtrafiken slutar fungera.
Mot allmänhet och företag arbetar vi i viss motvind. Trots att vi åtgärdat och förbättrat har förtroendet för järnvägen minskat, uppger Elmsäter-Svärd.
Om man inte vet vad man har rätt att förvänta sig blir det omöjligt att ställa krav. Alliansens taktik må vara strategisk men är i längden odemokratisk, oseriös och inte minst samhällsekonomisk skitdyr.
Kom ihåg det när ni om några månader står och huttrar i Hallsberg i 20 minus och snöstorm.
TÅGKAOS. Regeringen vill inte upprepa förra vinterns missnöje med tåg som inte går som de ska. Därför börjar ansvariga minstern Catharina Elmsäter-Svärd (M) att jobba ner de folkliga förväntningarna redan i september.
Svenska Dagbladet har intervjun.
Det är ett kreativt sätt att hantera missnöje på, det får man ge henne.
Ur ett alliansperspektiv är det svårt att se vad regeringen skulle kunna göra, ens om man hade ambitioner. Situationen som uppkommit beror, enligt infrastrukturministern på att ”de olika parterna – myndigheter, tågbolag, serviceleverantörer med flera – är dåliga på att samarbeta”.
Tågtrafiken tycks med andra ord ha fallit offer för väder och vind och en usel synkning mellan marknadens aktörer. På perronger runt om i landet kommer alliansens företrädare med stor sannolikhet snart stå i pälsmössa och uppgivet rycka på axlarna. Som det kan gå! Vi beklagar! Men vad kan väl en infrastrukturminister göra åt det?
Inte ett ord om politiskt ansvar. Inte ett ord om att Banverket år efter år har svårt att få pengarna som ska gå till underhåll att räcka. Men väl en uppmaning till trafikanterna att inte förvänta sig för mycket. På så sätt söker man skydda sig mot den irritation som brukar dyka upp när tågtrafiken slutar fungera.
Mot allmänhet och företag arbetar vi i viss motvind. Trots att vi åtgärdat och förbättrat har förtroendet för järnvägen minskat, uppger Elmsäter-Svärd.
Om man inte vet vad man har rätt att förvänta sig blir det omöjligt att ställa krav. Alliansens taktik må vara strategisk men är i längden odemokratisk, oseriös och inte minst samhällsekonomisk skitdyr.
Kom ihåg det när ni om några månader står och huttrar i Hallsberg i 20 minus och snöstorm.
Sänkta förväntningar istället för höjd kvalitet
