– Ifrågasättandet av den samlade kristdemokratiska ledningen blir starkare, vi pratar mer om det i dag än för två år sedan. Det finns ett växande missnöje. Det är inte en upprorsstämning utan snarare en uppgivenhet, och det är nästan värre. Detta är en ödestimma för Kristdemokraterna, något måste göras för att vända trenden, säger Per-Olof Hermansson, distriktsordförande för Västra Götaland södra.

Eva Johnsson säger att hon talat med många i sitt distrikt som är kritiska till Hägglunds arbete men att inte hela distriktet samlat fattat beslut om hållningen i partiledarfrågan.

– Hägglund har inte visat att han har förmåga att formulera vår politik. Det är inget större fel på politiken men försäljningen har gått dåligt. Att ställa sin plats till förfogande är något som övriga partiers företrädare gjort där valresultat och opinionssiffror varit dåliga, men som inte vår partiledare gjort ännu, säger Eva Johnsson.

Av distriktens svar att döma är det långt ifrån säkert vem som är KD:s partiledare efter rikstinget i januari. Lika osäkert är det vad som kan få partiet att lyfta till säker mark ovanför fyraprocentsspärren i opinionen.

När det kommer till frågan om partiledningen är kristdemokraterna uppenbart splittrade.

[...]

På den direkta frågan om man har förtroende för Hägglund, svarar drygt hälften av distrikten ett tydligt ja. Några nöjer sig med att konstatera att han omvaldes vid senaste rikstinget och att detta gäller till nästa riksting i januari, eller svarar kortfattat att man inte lanserat någon motkandidat. Från olika håll sägs också att detta är en levande diskussion som förväntas intensifieras under hösten. Två distrikt är öppet kritiska.