DEBATT. Det råder bostadsbrist i varannan svensk kommun, något som innebär stora problem för många av de ungdomar som kommer vilja flytta hemifrån de närmsta åren. Problemen riskerar att bli enorma om den politiska viljan att bygga nytt saknas, skriver Fredrik Andersson, ordförande för Ung Vänster i Östergötland.
Ungdomskullarna är rekordstora – ändå görs rekordlite av den borgerliga regeringen för att komma tillrätta med bristen på de billiga hyresrätter som många gånger är de enda vi ungdomar har råd att bosätta oss i. Mats Odell, ansvarig minister, har i olika omgångar kommit med förslag om att underlätta uthyrning i andrahand eller till och med att ungdomar borde bo hemma längre.
Aldrig pratar han om att faktiskt se till att fler bostäder byggs.
När den borgerliga regeringen tillträdde 2006 var slopandet av investeringsstöd för byggande av små hyresrätter bland de första sakerna man genomförde. Detta ledde till att byggandet av just dessa hyresrätter sjönk med hela 40 %. Det var ett allvarligt slag för en bostadssituation som redan då var akut. Inte minst i universitetsstäder, som till exempel Linköping där jag själv bor, leder bostadsbristen till kaos varje höst då terminerna startar efter sommaruppehållet. Lägger man då till att det endast inrapporterades preliminärt bygglov för 59 studentbostäder i hela landet under 2009 så inser man vidden av den politiska passiviteten i Sverige när det kommer till bostadsfrågor.
Andra pratar om marknadshyror, högern använder finkänsligare begrepp som ”friare hyressättning”, som lösning på problemen. Hyresgästföreningen undersökte nyligen konsekvenserna av den här typen av förslag genom att studera de 30 största orterna i Sverige. Resultatet borde rimligen vara en besvikelse för marknadshyrornas förespråkare – i endast en kommun, Borlänge, skulle man undvika hyreshöjningar. I attraktiva områden i storstäderna skulle höjningarna bli mycket höga: på Södermalm i Stockholm skulle hyran höjas med tusentals kronor för en tvåa på 60 kvadratmeter. Vad detta skulle innebära för bostadssegregationen i huvudstaden kan vem som helst klura ut.
Alla lever inte i familjer som Mats Odell där man kan nyttja föräldrarnas ägor som bostad fram till medelåldern, utan är beroende av att det finns många billiga hyresrätter. Det måste till en social bostadspolitik som bland annat innebär byggande av många nya hyresrätter. Det här lindrar inte bara bostadsbristen, utan skapar massor av jobb i byggsektorn. Sådana satsningar är nödvändiga för tusentals bostadslösa ungdomar och arbetslösa runt om i Sverige.
Fredrik Andersson
Ordförande Ung Vänster Östergötland
Ungdomskullarna är rekordstora – ändå görs rekordlite av den borgerliga regeringen för att komma tillrätta med bristen på de billiga hyresrätter som många gånger är de enda vi ungdomar har råd att bosätta oss i. Mats Odell, ansvarig minister, har i olika omgångar kommit med förslag om att underlätta uthyrning i andrahand eller till och med att ungdomar borde bo hemma längre.
Aldrig pratar han om att faktiskt se till att fler bostäder byggs.
När den borgerliga regeringen tillträdde 2006 var slopandet av investeringsstöd för byggande av små hyresrätter bland de första sakerna man genomförde. Detta ledde till att byggandet av just dessa hyresrätter sjönk med hela 40 %. Det var ett allvarligt slag för en bostadssituation som redan då var akut. Inte minst i universitetsstäder, som till exempel Linköping där jag själv bor, leder bostadsbristen till kaos varje höst då terminerna startar efter sommaruppehållet. Lägger man då till att det endast inrapporterades preliminärt bygglov för 59 studentbostäder i hela landet under 2009 så inser man vidden av den politiska passiviteten i Sverige när det kommer till bostadsfrågor.
Andra pratar om marknadshyror, högern använder finkänsligare begrepp som ”friare hyressättning”, som lösning på problemen. Hyresgästföreningen undersökte nyligen konsekvenserna av den här typen av förslag genom att studera de 30 största orterna i Sverige. Resultatet borde rimligen vara en besvikelse för marknadshyrornas förespråkare – i endast en kommun, Borlänge, skulle man undvika hyreshöjningar. I attraktiva områden i storstäderna skulle höjningarna bli mycket höga: på Södermalm i Stockholm skulle hyran höjas med tusentals kronor för en tvåa på 60 kvadratmeter. Vad detta skulle innebära för bostadssegregationen i huvudstaden kan vem som helst klura ut.
Alla lever inte i familjer som Mats Odell där man kan nyttja föräldrarnas ägor som bostad fram till medelåldern, utan är beroende av att det finns många billiga hyresrätter. Det måste till en social bostadspolitik som bland annat innebär byggande av många nya hyresrätter. Det här lindrar inte bara bostadsbristen, utan skapar massor av jobb i byggsektorn. Sådana satsningar är nödvändiga för tusentals bostadslösa ungdomar och arbetslösa runt om i Sverige.
Fredrik Andersson
Ordförande Ung Vänster Östergötland
Tweet
