SYNVILLOR. Det var en och annan som igår ryckte på ögonbrynen över vår statsministers uttalande om att ungdomsarbetslösheten är ”en skapad synvilla”. Hans företrädare Göran Persson (S) påpekade att ”jobben inte skulle bli en valfråga”, något han fick plikta för med sitt ämbete. På Svenskt Näringslivs stämma menade Reinfeldt att
Det blir alltså ganska svårt att ta honom på orden.
Men det är värre - som Viktor Tullgren påpekar. Inte nog med att andelen studerande i gruppen ungdomsarbetslösa minskar, andelen långtidsarbetslösa ökar. Regeringen driver linjen att åtgärder inte får sättas in för ungdomar förrän de varit arbetslösa i minst tre månader - trots att det är en väl underbyggd sanning att det blir svårare och svårare att få ett arbete ju längre man varit borta från arbetsmarknaden.
Att Reinfeldt försöker värja sig mot en av Europas absolut högsta ungdomsarbetslöshetssiffror genom att prata om synvillor är ett minst sagt märkligt grepp. Statistiken talar ett väldigt tydligt språk, och det finns exceptionellt lite fog för förekomsten av synvillor. Att Reinfeldt vill finna ett nytt räknesätt för att framställa läget i lite bättre dager är like kontraproduktivt som det är beklämmande. Så här skrev finansminister Anders Borg och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin i Dagens Nyheter för drygt ett år sedan:
Rekommenderad läsning:
”Ungdomsarbetslösheten är en skapad synvilla. Hälften av de vi kallar arbetslösa är heltidsstudenter. Jag är inte övertygad om att de kallar sig arbetslösa. De här siffrorna används för att skrämma upp”Men låt oss för enkelhetens skull ta Reinfeldt på orden, att studenter som försöker hitta ett jobb inte är arbetslösa, hur fungerar det då med vad han sa för några månader sedan?
”Det är en myt att det inte finns arbete att söka i svåra tider. Det finns alltid lediga platser. Också i lågkonjunktur byter folk jobb. En viktig orsak till att många ungdomar inte får jobb är att de inte söker jobb”Han menar alltså att studenter som försöker arbeta inte är arbetslösa, medan han samtidigt menar att de som inte söker jobb inte heller är arbetslösa - eftersom de hade fått jobb om de bara hade sökt. Varför studenterna då inte kan finna anställning blir lite svårförklarat.
Det blir alltså ganska svårt att ta honom på orden.
Men det är värre - som Viktor Tullgren påpekar. Inte nog med att andelen studerande i gruppen ungdomsarbetslösa minskar, andelen långtidsarbetslösa ökar. Regeringen driver linjen att åtgärder inte får sättas in för ungdomar förrän de varit arbetslösa i minst tre månader - trots att det är en väl underbyggd sanning att det blir svårare och svårare att få ett arbete ju längre man varit borta från arbetsmarknaden.
Att Reinfeldt försöker värja sig mot en av Europas absolut högsta ungdomsarbetslöshetssiffror genom att prata om synvillor är ett minst sagt märkligt grepp. Statistiken talar ett väldigt tydligt språk, och det finns exceptionellt lite fog för förekomsten av synvillor. Att Reinfeldt vill finna ett nytt räknesätt för att framställa läget i lite bättre dager är like kontraproduktivt som det är beklämmande. Så här skrev finansminister Anders Borg och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin i Dagens Nyheter för drygt ett år sedan:
”Arbetsmarknadspolitikens syfte är inte att dölja arbetslöshet oavsett konjunktur. Vi kommer inte att använda arbetsmarknadspolitiken för att gömma undan människor”Synd bara att deras regeringschef inte kunde lova samma sak. Ungdomsarbetslösheten ligger nu runt 30%-strecket och skulle behöva lite mer djuplodande åtgärder än Alfons Åbergs ”försvinn dumma spöke för du finns ju inte”.
Rekommenderad läsning:
- Claes Krantz: ”Alliansen döljer arbetslösheten”
- Fredrik Pettersson: ”Reinfeldt dödar myten om ungdomsarbetslösheten”
Tweet
