MAGSTARKT. De flesta bedömmare trodde nog att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) efter de senaste månadernas skriverier skulle sluta använda begreppet ”fusk”, men att han nu angriper oppositionens infrastrukturförslag med att kalla det just ”fusk” (Expressen 27/4, sid. 8-9) säger något om hans monumentala politiska fingertoppskänsla.
Det är först och främst ett intressant påstående, inte bara för att de Rödgröna faktiskt har levererat stora delar av sin gemensamma politik - till skillnad från alliansens arbetsgrupper där ingen av de elva har rapporterat in.
Men uttrycket fusk är ännu mer intressant att komma dragande med från en moderatledare då fuskhärvorna i det egna partiet avlöst varandra under de senaste månaderna. Anklagelser om fusk med röstsedlar, medlemsregister och folks identiteter har präglat partiets provval i Haninge, Stockholm, Södertälje, Gävle och Umeå för åren 2001, 2002, 2006 och 2010. Förutom internt partifusk har det också framkommit anklagelser om grovt förtal och säkerligen minst lika grov urkundsförfalskning med fängelse på straffskalan. De som pekats ut som inblandade har varit toppnamn runtom i landet, landstingsråd, riksdagsledamöter, dåvarande partiledaren Bo Lundgren, dåvarande partisekreteraren och nuvarande arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin, biståndsministern Gunilla Carlsson samt justitieministern tillika vice partiordföranden Beatrice Ask. Och så Reinfeldts egen statssekreterare HG Wessberg.
Alla anklagelserna har framförts av antingen aktiva eller avhoppade moderater, och hela debaclet finns samlat här»
Reinfeldt har i hela härvan inte gjort något alls. Förutom att anklaga sina politiska motståndare för fusk, det vill säga.
Allting är relativt. Även ordens betydelse.
Det är först och främst ett intressant påstående, inte bara för att de Rödgröna faktiskt har levererat stora delar av sin gemensamma politik - till skillnad från alliansens arbetsgrupper där ingen av de elva har rapporterat in.
Men uttrycket fusk är ännu mer intressant att komma dragande med från en moderatledare då fuskhärvorna i det egna partiet avlöst varandra under de senaste månaderna. Anklagelser om fusk med röstsedlar, medlemsregister och folks identiteter har präglat partiets provval i Haninge, Stockholm, Södertälje, Gävle och Umeå för åren 2001, 2002, 2006 och 2010. Förutom internt partifusk har det också framkommit anklagelser om grovt förtal och säkerligen minst lika grov urkundsförfalskning med fängelse på straffskalan. De som pekats ut som inblandade har varit toppnamn runtom i landet, landstingsråd, riksdagsledamöter, dåvarande partiledaren Bo Lundgren, dåvarande partisekreteraren och nuvarande arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin, biståndsministern Gunilla Carlsson samt justitieministern tillika vice partiordföranden Beatrice Ask. Och så Reinfeldts egen statssekreterare HG Wessberg.
Alla anklagelserna har framförts av antingen aktiva eller avhoppade moderater, och hela debaclet finns samlat här»
Reinfeldt har i hela härvan inte gjort något alls. Förutom att anklaga sina politiska motståndare för fusk, det vill säga.
Allting är relativt. Även ordens betydelse.
Tweet
