
Foto: NyTeknik
INTERNSTÖD. Tidningen Resumé berättar om de senaste turerna kring det svenska presstödet. Enligt Resumé har EU-kommissionen godkänt det svenska presstödet, så länge det konkurrensvidriga "storstadsstödet" till Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet avskaffas helt, något regeringen motsätter sig.
Resumé skriver:
Resumé skriver:
Men regeringen har inte velat lyssna. Moderaterna har ett intresse av att Schibstedägda Svenskan får behålla sina 63 miljoner om året. Och lika mycket pengar får centerstyrda Skånska Dagbladet. Redan i juni i fjol sade EU-kommissionen tvärnej till det svenska storstadsstödet. Under flera möten förra hösten i Bryssel försökte företrädare för regeringen förgäves få EU-proffsen att ändra sig.Alliansfritt har tidigare skrivit om hur Olofsson den 4 december 2009 tillsammans med statssekreteraren Jöran Hägglund mötte EU-kommissionären Walter Pieke för att tala om SAAB - ett företag Sverige inte ville ge statligt stöd - och Skånska och Svenska Dagbladet: två företag som regeringen hemskt gärna ville ge statligt stöd.
Dock hade de Olofsson inga argument för storstadsstödet, utan ville helt enkelt bara att EU skulle godkänna det hela. Detta resulterade i ett argt brev från EU:s enhetschef för presstödsfrågor, Walter Pieke, där han meddelade att: ”Vi nödgas upprepa att de förändringar som ni presenterar inte är tillräckliga... Mötet med fru Olofsson var meningslöst, hon var oinformerad”.
Trots detta skickade ändå regeringen in sitt förslag till nytt presstöd, en sorts absurd kompromiss med sig själva, där de båda tidningarna skulle få en "nedtrappningsperiod" på fem år, och sedan landa på ett stöd på bara 43 miljoner per tidning. Detta drevs igenom av Maud Olofsson, trots varningar från andra partier och experter på EU-rätt.
Trots detta skickade ändå regeringen in sitt förslag till nytt presstöd, en sorts absurd kompromiss med sig själva, där de båda tidningarna skulle få en "nedtrappningsperiod" på fem år, och sedan landa på ett stöd på bara 43 miljoner per tidning. Detta drevs igenom av Maud Olofsson, trots varningar från andra partier och experter på EU-rätt.
Medan regeringen väntade på svar dömde Konkurrensverket ut förslaget fullständigt.
Igår kom också EU-beslutet: ett tydligt nej. Det finns inga bevis för att tidningarna inte skulle klara sig utan den nästan tiondels miljard de får från regeringen per år. Frågan är förstås: Vad hade man förväntat sig efter alla tidigare nej och arga brev? Att kommissionen skulle bli trött och bara skicka igenom förslaget?
Igår kom också EU-beslutet: ett tydligt nej. Det finns inga bevis för att tidningarna inte skulle klara sig utan den nästan tiondels miljard de får från regeringen per år. Frågan är förstås: Vad hade man förväntat sig efter alla tidigare nej och arga brev? Att kommissionen skulle bli trött och bara skicka igenom förslaget?
Presstödet kommer godkännas av EU-kommissionen så länge det handlar om att hjälpa kämpande lokal- och småtidningar. Inte för att försvara två mångmiljonföretag som hjälper att publicera högerkonservativa och centerpartistiska ledarsidor, där det ena har statsministerns fru i styrelsen, och det andra styrs av ett utav Europas rikaste partier. De upprepade försöken utan argument tycks irritera kommissionen grundligt, som nu skriver på sitt vanliga, lättsamma sätt:
"Det föreslagda taket är resultatet av en politisk kompromiss istället för resultatet av en grundlig analys av behovet för sådant stöd för att bibehålla mediapluralism utan att skada konkurrensen på en oacceptabel nivå."
Olofsson och regeringen slösar bort EU-kommissionens tid. De slösar också sin egen tid för att utan argument försöka försvara sin rätt att ge pengar till sina egna tidningar. Framför allt framstår Sverige som en tvivelaktig demokrati när de engagerar sitt justitiedepartement, kulturdepartement och näringsdepartement i kampen att få fortsätta stödja partitrogna storföretag.







