Bild: M K Eriksson
KOMMUNIKATIONSPROBLEM. Mitt favoritögonblick från Greg Mottolas framtida sekelskiftesklassiker Superbad från 2007, är när en utav de tonåriga huvudpersonerna uppmanar en temporär antagonist att gå och kissa på sig. Förolämpat svarar han "That was like 8 years ago, asshole!" endast för att få höra: "People don't forget!".
Många grupperingar inom svensk politik handlar om att få folk att glömma. Alla partier har lik i garderoben, och fastän alla inte är lika grova som Sverigedemokraternas skinheadmarscher, och framför allt inte lika samtida, så finns dem där.
Moderaterna har, som upprepade gånger påpekats på YouTube, en historia fylld av motverkande av allt från den allmänna rösträtten till nästan varenda reform som skapade välfärdssamhället Sverige, inklusive de om exempelvis betald semester som vi idag ser som odiskutabla. Från dessa ständiga slag till alla försök att hjälpa samhällets svagaste, med hot om samhällets undergång varje gång, skapade Moderaterna ett kollektivt minne av ohjärtlig konservatism.
Under Bo Lundgren togs detta till sin spets. Lundgren, som älskade skattesänkningar över allt annat, pratade helt utan kontakt med väljarnas preferenser om hur många miljarder man skulle sänka skatten med - som om nedskärningar i välfärden var något automatiskt gott. Detta gjorde att Socialdemokraterna, trots de påtvingade och otroligt impopulära nedskärningarna under slutet av 90-talet, kunde behålla makten.
Lanseringen av "De nya moderaterna" och kampanjen "Föregångslandet Sverige" som skulle sopa all den gamla konservatismen och motståndet mot välfärdsreformer under mattan, var en enorm succé. Allt som tidigare tillskrevs moderaterna kunde nu tillskrivas "de gamla moderaterna" - och de som fortfarande hatade välfärdspolitik över allt annat hade inga större val än att stanna kvar och bita ihop.
"De nya moderaterna" var helt enkelt så lyckat att jag i min julklapp till Björn, "Kära Schlinge", skämtade om att man skulle göra det igen. Istället för att lansera "Nya nya moderaterna" skulle man lansera "M". Och till min förvåning var det detta man gjorde - nästan. Idag lanserade man istället för "Allians för Sverige" - "Alliansen", med inte mycket mer nytt än en ny, ganska gräslig, logga, snodd från Animal Planet.
Många grupperingar inom svensk politik handlar om att få folk att glömma. Alla partier har lik i garderoben, och fastän alla inte är lika grova som Sverigedemokraternas skinheadmarscher, och framför allt inte lika samtida, så finns dem där.
Moderaterna har, som upprepade gånger påpekats på YouTube, en historia fylld av motverkande av allt från den allmänna rösträtten till nästan varenda reform som skapade välfärdssamhället Sverige, inklusive de om exempelvis betald semester som vi idag ser som odiskutabla. Från dessa ständiga slag till alla försök att hjälpa samhällets svagaste, med hot om samhällets undergång varje gång, skapade Moderaterna ett kollektivt minne av ohjärtlig konservatism.
Under Bo Lundgren togs detta till sin spets. Lundgren, som älskade skattesänkningar över allt annat, pratade helt utan kontakt med väljarnas preferenser om hur många miljarder man skulle sänka skatten med - som om nedskärningar i välfärden var något automatiskt gott. Detta gjorde att Socialdemokraterna, trots de påtvingade och otroligt impopulära nedskärningarna under slutet av 90-talet, kunde behålla makten.
Lanseringen av "De nya moderaterna" och kampanjen "Föregångslandet Sverige" som skulle sopa all den gamla konservatismen och motståndet mot välfärdsreformer under mattan, var en enorm succé. Allt som tidigare tillskrevs moderaterna kunde nu tillskrivas "de gamla moderaterna" - och de som fortfarande hatade välfärdspolitik över allt annat hade inga större val än att stanna kvar och bita ihop.
"De nya moderaterna" var helt enkelt så lyckat att jag i min julklapp till Björn, "Kära Schlinge", skämtade om att man skulle göra det igen. Istället för att lansera "Nya nya moderaterna" skulle man lansera "M". Och till min förvåning var det detta man gjorde - nästan. Idag lanserade man istället för "Allians för Sverige" - "Alliansen", med inte mycket mer nytt än en ny, ganska gräslig, logga, snodd från Animal Planet.
Och det finns skäl för detta. Hugget mot A-kassan precis innan konjunkturnedgången slog mot cirka en halv miljon människor. Den nya piskande sjukförsäkringen drabbade tiotusentals, och upprörde betydligt många fler. Och även i det lilla ekar fortfarande gamla moderaterna - man kan ändra retoriken, men man kan inte ändra sina politikers inre värderingar - hur många policydokument man än skickar ut.
Men moderaterna, och "Alliansen", hoppas. "Den stora utmaningen blir att vi måste tala om framtiden och inte bara skryta om vad vi har gjort" menar folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag - och samma munkavle omskriven till falsk ödmjukhet har även presenterats av Schlingmann. Det gäller att inte tala om det förflutna - och det kan jag hålla med om. När man talar om reformers resultat har det hittills gått såpass dåligt att man känt sig tvugna att antingen hitta på eller medvetet feltolka statistik för att kunna berömma sig själva.
I den nya Alliansen har inte bara "för Sverige" försvunnit, utan också nästan politiken i sig själv. Kampen handlar inte nu om att förmedla ny politik, utan att kommunicera den gamla. Per Schlingmann skickade ut ett nyhetsbrev idag där han pekade på fyra mål: "Nya reformer", "Stabilitet", "Tydligt alternativ" och "Stort engagemang". Bara en av fyra av målen handlar alltså om genomförandet av någon sorts politik, de andra tre är bara kommunikationsmässiga strategier - och under "Nya reformer" är Schlingmanns enda budskap att de ska presenteras senare.
Att Alliansen inte vill fokusera på det förflutna är lika naturligt som att Reinfeldt inte vill citera Bo Lundgren, Carl Bildt eller Gösta Bohman för den delen. Snart kanske vi också få se hänvisningar till politik som "Allians för Sverige" till skillnad från "Alliansen" ansvarar för. Men utan att syndabockar avgår är det svårt för en sittande regeringen att distansera sig från sig själv.
Den enda skillnaden idag från igår är att "Alliansfritt Sverige" inte längre är en gångbar ordvits, men det kan vi bjuda på - för vi vet att folk glömmer inte, inte så enkelt.
