JÄMSTÄLLDHET. Styrelseproffset Mats Qviberg, tidigare känd för att ha påstått att ”det ligger i kvinnors gener att vilja bli försörjda av män” hamnade nyligen i blåsväder då han inför näringsminister Maud Olofssons (C) nätverk för fler kvinnor i bolagsstyrelser sagt att "det är väl bra att man släpper in tjejer så att de får se att det kanske inte var deras grej".
Olofsson kallar Qviberg ”frispråkig” och ”tolkar det som att han tycker att det är lika viktigt att få in kvinnor på ledande positioner i bolagen”, skriver Dagens Industri.
Nätverket, som går under namnet Styrelsekraft, är i sig ett minst sagt märkligt projekt. Planen har varit att utbilda kvinnor i styrelsearbete, som om det det var kvinnors kompetens det var fel på och inte den strukturella nedvärderingen av den.
Hela Maud Olofssons insats för att påverka könsfördelningen i bolagsstyrelserna har varit en enda odyssé i misslyckanden. Först ut var projektet att skicka brev till börsbolagens valberedningar med snälla försiktiga uppmaningar att sluta diskriminera, något som inte gav något som helst mätbart genomslag. De flesta svarade inte ens på breven, vilket näringsministern antog hade att göra med att de ”vill tänka igenom frågan ordentligt. Då tar det lite längre tid”.
Därefter kom projekt nummer två, att utse kvinnliga ”ambassadörer för näringslivet”. Olofsson lyckades hitta arton lämpliga personer i ledande positioner. Veckans Affärer påpekade att av dessa ambassadörer
Med inställningen att folks grundlagsbefästa rättigheter inte är något regeringen bör beblanda sig med så blir det lätt så att ”frispråkiga” stolpskott som Qviberg bereds utrymme.
Olofsson kallar Qviberg ”frispråkig” och ”tolkar det som att han tycker att det är lika viktigt att få in kvinnor på ledande positioner i bolagen”, skriver Dagens Industri.
Nätverket, som går under namnet Styrelsekraft, är i sig ett minst sagt märkligt projekt. Planen har varit att utbilda kvinnor i styrelsearbete, som om det det var kvinnors kompetens det var fel på och inte den strukturella nedvärderingen av den.
Hela Maud Olofssons insats för att påverka könsfördelningen i bolagsstyrelserna har varit en enda odyssé i misslyckanden. Först ut var projektet att skicka brev till börsbolagens valberedningar med snälla försiktiga uppmaningar att sluta diskriminera, något som inte gav något som helst mätbart genomslag. De flesta svarade inte ens på breven, vilket näringsministern antog hade att göra med att de ”vill tänka igenom frågan ordentligt. Då tar det lite längre tid”.
Därefter kom projekt nummer två, att utse kvinnliga ”ambassadörer för näringslivet”. Olofsson lyckades hitta arton lämpliga personer i ledande positioner. Veckans Affärer påpekade att av dessa ambassadörer
”existerade bara 13 stycken enligt Affärsdata. Av dessa 13 hade konkurs inletts i ett fall, ett annat hade upphört och i tre fall hade företag aldrig haft någon verksamhet. Av de åtta återstående var det bara fyra aktiebolag med årsredovisningar som någon gång visat vinst. De övriga fyra är i bolagsform som inte går att granska, men de är förvisso företag.”Då gav Olofsson upp och förklarade att ”det är inte politikernas ansvar att bolagen har dålig könsfördelning”.
Med inställningen att folks grundlagsbefästa rättigheter inte är något regeringen bör beblanda sig med så blir det lätt så att ”frispråkiga” stolpskott som Qviberg bereds utrymme.







