Politiska partier och representativa politiska modeller är förbjudna. Regimens respekt för mänskliga rättigheter uppvisar ett antal problem och brister. Många äldre grova brott mot mänskliga rättigheter (MRbrott) förblir olösta eller oreglerade.

Kroppslig bestraffning finns inskriven i lagstiftningen. Tjuvar och rånare riskerar att få höger hand och vänster fot amputerade efter utslag i domstol. Flera internationella MR-organ menar att tortyr fortfarande tillämpas av polis, säkerhetsstyrkor och fängelsepersonal.

Press och annan media är starkt kringskurna av censur och självcensur. Utmaningen för journalisterna är att avgöra var gränsen går för vad som accepteras av myndigheterna och vad som leder till straff. Fri politisk opinionsbildning saknas.

Libyen har inte ratificerat flyktingkonventionen med tillhörande 1967 års protokoll och inte heller Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen (ICC).

Rätten till frihet och personlig säkerhet: Dessa rättigheter är underordnade vad som kallas ”folkets” rättigheter. Revolutionens mål övervakas av revolutionskommittéer, som sorterar omedelbart under överste Qadhafi. Medlemmarna i dessa revolutionskommittéer har en oklar, ibland som det verkar oinskränkt makt. Kommittéerna anses ansvariga för godtyckliga frihetsberövanden, husrannsakan samt mord och försvinnanden.

Homosexualitet är förbjudet enligt lag.

De flyktingläger som tillkommit, bl.a. på uppmaning av länder i EU-kretsen, har kritiserats för omänsklig miljö.