BONUSPROGRAM. Finansmarknadsminister Mats Odell (KD) uttrycker i Expressen missnöje över storleken på Nordeabankens bonusprogram, som nu uppgår till svindlande 2,8 miljarder kronor för 2010.
Odells uppgivenhet är emellertid inte genuin, något en titt på regeringens agerande i frågan tydligt illustrerar.
Sommaren 2008 rev regeringen upp regleringen av bonus i statliga bolag. Självfallet tog bonusprogrammen fart.
I våras var kritiken hård mot regeringen på grund av bonusprogrammen inom de statliga företagen, vilket kunde undanröjas tack vare att man planterade nyheten att AMF:s styrelse hade beviljat en ohemult stor pension till sin tidigare VD. Trots att AMF ägs av LO och Svenskt Näringsliv gemensamt, där den sistnämnda har ordförandeposten, så kunde hela kritiken riktas mot LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och därefter också mot socialdemokratin.
I detta läge kunde plötsligt finansminister Anders Borg träda fram och högtidligt deklarera att man minsann inte tyckte om den osunda bonuskulturen. När han konfronterades med de höga bonusarna i de statliga bolagen sa han sig vara ovetande [sic!] men att detta skulle stoppas. Statligt ägda dotterbolag utomlands skulle dock undantas, visade det sig.
Men det var inte bara dotterbolagen utomlands som skulle undantas. I en regeringsskrivelse till riksdagen [pdf] från maj visar det sig att bonusarna inte alls kommer avskaffas (sid. 79). I början av september förnyades löftet om att stoppa bonusarna.
När det visade sig att de banker som får krisstöd av staten fortsatte med sina bonusprogram gick finansmarknadsminister Mats Odell (KD) motvilligt ut i pressen och sa sig vara upprörd. Därefter vidtog han inga åtgärder.
I spetember förklarade statsminister Fredrik Reinfeldt med mäktig stor emfas att det var slut på bonuskulturen inom banksektorn och att ett stopp för bonusarna skulle vara hans och EU:s linje inför G20-mötet i Pittsburgh. Det var viktigt att få stopp på bonusarna, eftersom den ekonomiska krisen kommit som en följd av detta, menade statsministern. Efter G20-mötet kunde han stolt visa upp ett avtal som en gång för alla innebar stopp för bonusarna och det oansvariga ekonomiska risktagandet.
Problemet var bara att avtalet han skrev under inte bara tillåter omfattande bonusar, enligt Svenska Dagbladet riskerar det till och med att banker som inte har bonussystem tvingas införa det.
Så lyssna inte på regeringens så kallade bonuskritik.
Odells uppgivenhet är emellertid inte genuin, något en titt på regeringens agerande i frågan tydligt illustrerar.
Sommaren 2008 rev regeringen upp regleringen av bonus i statliga bolag. Självfallet tog bonusprogrammen fart.
I våras var kritiken hård mot regeringen på grund av bonusprogrammen inom de statliga företagen, vilket kunde undanröjas tack vare att man planterade nyheten att AMF:s styrelse hade beviljat en ohemult stor pension till sin tidigare VD. Trots att AMF ägs av LO och Svenskt Näringsliv gemensamt, där den sistnämnda har ordförandeposten, så kunde hela kritiken riktas mot LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och därefter också mot socialdemokratin.
I detta läge kunde plötsligt finansminister Anders Borg träda fram och högtidligt deklarera att man minsann inte tyckte om den osunda bonuskulturen. När han konfronterades med de höga bonusarna i de statliga bolagen sa han sig vara ovetande [sic!] men att detta skulle stoppas. Statligt ägda dotterbolag utomlands skulle dock undantas, visade det sig.
Men det var inte bara dotterbolagen utomlands som skulle undantas. I en regeringsskrivelse till riksdagen [pdf] från maj visar det sig att bonusarna inte alls kommer avskaffas (sid. 79). I början av september förnyades löftet om att stoppa bonusarna.
När det visade sig att de banker som får krisstöd av staten fortsatte med sina bonusprogram gick finansmarknadsminister Mats Odell (KD) motvilligt ut i pressen och sa sig vara upprörd. Därefter vidtog han inga åtgärder.
I spetember förklarade statsminister Fredrik Reinfeldt med mäktig stor emfas att det var slut på bonuskulturen inom banksektorn och att ett stopp för bonusarna skulle vara hans och EU:s linje inför G20-mötet i Pittsburgh. Det var viktigt att få stopp på bonusarna, eftersom den ekonomiska krisen kommit som en följd av detta, menade statsministern. Efter G20-mötet kunde han stolt visa upp ett avtal som en gång för alla innebar stopp för bonusarna och det oansvariga ekonomiska risktagandet.
Problemet var bara att avtalet han skrev under inte bara tillåter omfattande bonusar, enligt Svenska Dagbladet riskerar det till och med att banker som inte har bonussystem tvingas införa det.
Så lyssna inte på regeringens så kallade bonuskritik.
4 kommentar:
Det är lätt att misstänka att Odell tror att han måste säga sig vara upprörd över bonusarna för att inte förlora all trovärdighet, fast han egentligen tycker att bonusar är rätt trevligt.
Odell har säkerligen själv några feta bonusar.
Han får en fin pension sedan när han slutar jobbet. För den skullehan aldrig kritisera.
Nordea delar ut 10 mdr kronor till ägarna. Staten får en fin fin del av detta. Visst är det bra när staten driver bank?
Staten har inte majoriteten i Nordea och det vet vem som helst att Nordea är som vilken annan bank som helst, men denna gång har man inte varit i öst och blåst bubblor.