MILJÖPOLITIK. Innan Förbifart Stockholm skulle baxas igenom var miljöminister Andreas Carlgren en stark motståndare. Innan vargjakten påhejad av Eskil Erlandsson skulle inledas ville Carlgren ha mellan 500 - 1000 vargar. Innan han i SVT menade att det är både bra och nödvändigt att biltrafiken ökar fanns det en Andreas Carlgren som trodde på miljöpolitik - hur gick det till när detta togs ifrån honom?
"Får trafiken öka?" frågar reportern miljöministern i SVT:s Uppdrag Granskning, som handlar om klimatkris och stigande koldioxidutsläpp.
På samma sätt har han tidigare fått försvara Förbifart Stockholm: den motorväg som han som miljömedvetet kommunalråd gjorde allt för att hindra blev partipolitiskt tvunget att hyllas - och ministern fick göra utläggning om att motorvägen skulle trafikeras av ej uppfunna utsläppsfria bilar.
Den riktiga Carlgren kan mycket väl vara den kvarlämnade spillra av det före detta "gröna" Centerpartiet, som innan laissez faire-företagande och marknadsekonomi blev allt, inklusive miljöns, räddning fortfarande kunde konkurrera med Miljöpartiet med stark, forskningsförankrad miljöpolitik. Men nu måste han dölja den väl - något som måste tära.
För om Carlgren än gång i tiden trodde på naturens bevarande och hållbara nyttjande - hur kan det ha känts att få försvara bibehållen säljakt? Se på när skatten på kollektivtrafik och vattenkraft höjdes? Eller tvingas låta Greenpeace stoppa trålfiske i marinreservat, för att partiet inte vill stöta sig med fiskare? Eller för den delen - stå och le samtidigt som Reinfeldt vill slopa koldioxidskatten och ha fler utsläppsrätter?
Ofta finns det inte ens någon möjlig framtida teknik eller annan räddning att hänvisa till. När regeringen valde att skära ner anslaget för biologisk mångfald med en halv miljard valde Andreas Carlgren att helt enkelt inte kommentera.
Men ibland kommer konflikten upp till ytan. De som rör sig bakom kulisserna kan se Carlgrens lidande.
I den senaste debatten om vargjakten bar kanske Aftonbladet på den tyngsta, men samtidigt minst uppmärksammade nyheten: Andreas Carlgren trodde på forskarna när det menade att det behövdes mellan 500 - 1000 vargar för att hålla uppe en livsaktig vargstam. Däremot var det jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) som ville ha jakt till vilket pris som helst - och lämnade en förlorande Carlgren att försöka rättfärdiga det hela.
Detta resulterade i Carlgrens teorier först om att man bara skulle skjuta av de incestdrabbade vargarna, vilket verkade lite konstigt då man sköt varg på måfå efter kvoter, en varg som sedan visade sig inte ha några större problem. Vilket ledde till att Carlgren menade att jakten istället var för att folk skulle "tolerera" inplantering av ny varg - alltså att vi skulle skjuta varg för att folk skulle bli glada - en förklaring som är betydligt sorgligare, men också närmre sanningen.
"Sorgligt" tycks också bli ledordet för Carlgrens arv i den svenska miljöpolitiken. Hans fyra år långa innehav av posten kommer bli ihågkommet som en tillbakagång som ständigt beskrevs som en framgång, ett tyst eko av tom retorik. Men just sorgligheten får mig också att vilja be om ursäkt - vi har många gånger idiotförklarat dina bortförklaringar, utan vetskapen om att de kommer från en man som inte tror på dem själv. Hur kunde vi veta att tomheten i orden byggde på att du inte trodde på dem, att du visste att de var tomhet, falskhet, förvirring?
Det är dags att befria Andreas Carlgren. Ingen människa kan må bra av att leva stick i stäv med sin egen moral. Tyvärr tycks dock Carlgren själv inte ha mod nog att avgå i protest, och då den övriga regeringen tycks vara innerligt tacksamma över den passiva nickedocka de har skapat finns det bara ett datum för räddningsaktionen: söndagen den 19 september 2010.
"Får trafiken öka?" frågar reportern miljöministern i SVT:s Uppdrag Granskning, som handlar om klimatkris och stigande koldioxidutsläpp.
"Jag tror till och med den måste öka" svarar han, "det är det som är min poäng. Eh, därför att jag tror det är bra om trafiken ökar, det kommer ge ekonomiskt utveckling, det kommer ge massa kulturellt utbyte också, inte minst när vi reser till andra länder."Han ler - men leendet känns påklistrat, som på hos någon som precis blivit ertappad med något, men tror sig klarat sig ur knipan.
På samma sätt har han tidigare fått försvara Förbifart Stockholm: den motorväg som han som miljömedvetet kommunalråd gjorde allt för att hindra blev partipolitiskt tvunget att hyllas - och ministern fick göra utläggning om att motorvägen skulle trafikeras av ej uppfunna utsläppsfria bilar.
Den riktiga Carlgren kan mycket väl vara den kvarlämnade spillra av det före detta "gröna" Centerpartiet, som innan laissez faire-företagande och marknadsekonomi blev allt, inklusive miljöns, räddning fortfarande kunde konkurrera med Miljöpartiet med stark, forskningsförankrad miljöpolitik. Men nu måste han dölja den väl - något som måste tära.
För om Carlgren än gång i tiden trodde på naturens bevarande och hållbara nyttjande - hur kan det ha känts att få försvara bibehållen säljakt? Se på när skatten på kollektivtrafik och vattenkraft höjdes? Eller tvingas låta Greenpeace stoppa trålfiske i marinreservat, för att partiet inte vill stöta sig med fiskare? Eller för den delen - stå och le samtidigt som Reinfeldt vill slopa koldioxidskatten och ha fler utsläppsrätter?
Ofta finns det inte ens någon möjlig framtida teknik eller annan räddning att hänvisa till. När regeringen valde att skära ner anslaget för biologisk mångfald med en halv miljard valde Andreas Carlgren att helt enkelt inte kommentera.
Men ibland kommer konflikten upp till ytan. De som rör sig bakom kulisserna kan se Carlgrens lidande.
I den senaste debatten om vargjakten bar kanske Aftonbladet på den tyngsta, men samtidigt minst uppmärksammade nyheten: Andreas Carlgren trodde på forskarna när det menade att det behövdes mellan 500 - 1000 vargar för att hålla uppe en livsaktig vargstam. Däremot var det jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) som ville ha jakt till vilket pris som helst - och lämnade en förlorande Carlgren att försöka rättfärdiga det hela.
Detta resulterade i Carlgrens teorier först om att man bara skulle skjuta av de incestdrabbade vargarna, vilket verkade lite konstigt då man sköt varg på måfå efter kvoter, en varg som sedan visade sig inte ha några större problem. Vilket ledde till att Carlgren menade att jakten istället var för att folk skulle "tolerera" inplantering av ny varg - alltså att vi skulle skjuta varg för att folk skulle bli glada - en förklaring som är betydligt sorgligare, men också närmre sanningen.
"Sorgligt" tycks också bli ledordet för Carlgrens arv i den svenska miljöpolitiken. Hans fyra år långa innehav av posten kommer bli ihågkommet som en tillbakagång som ständigt beskrevs som en framgång, ett tyst eko av tom retorik. Men just sorgligheten får mig också att vilja be om ursäkt - vi har många gånger idiotförklarat dina bortförklaringar, utan vetskapen om att de kommer från en man som inte tror på dem själv. Hur kunde vi veta att tomheten i orden byggde på att du inte trodde på dem, att du visste att de var tomhet, falskhet, förvirring?
Det är dags att befria Andreas Carlgren. Ingen människa kan må bra av att leva stick i stäv med sin egen moral. Tyvärr tycks dock Carlgren själv inte ha mod nog att avgå i protest, och då den övriga regeringen tycks vara innerligt tacksamma över den passiva nickedocka de har skapat finns det bara ett datum för räddningsaktionen: söndagen den 19 september 2010.
Tweet
