HBT. Sverige har en 37 år gammal lag rörande könsbyte. Efter att en "expertgrupp" helt fri från personer från transrörelsen (då de setts som partiska) lagt fram ett förslag som innehåller obligatorisk kastrering och ett villkor att man måste klara av att "uppträda i enlighet med denna könsroll". Nu ligger bollen hos Göran Hägglund.
Igår började Prideveckan i Stockholm. Årets tema är "Heteronormer", något man inte måste vara extremvänster för att erkänna att det frodas av i det svenska samhället. Även könsroller är något som sedan länge erkännts som hämmande för individen; men i transsammanhang är de fortfarande stadgade i lag: rädslan för androgynitet är stor.
I artikeln "Mot nya lagar" i det senaste numret av Arena diskuterar Kai Bergendahl den rapport (SOU 2007:16) som lagts fram av utredningsgruppen, som alltså går ifrån den gamla lagens krav på sterilisering, men istället föreslår kastrering. Könskörtlar ska bort från den som vill byta kön, punkt.
Detta är dock inget som kommer naturligt - i den brittiska lagen rörande könsbyte (Gender Recognition Act) skiljer man på juridiskt och medicinskt kön, utan något som kommer från ett beslut: En man ska inte kunna föda barn, en kvinna ska inte kunna producera spermier. Detta beslut är inte på något sätt taget med hänsyn till vad personen själv vill, utan vad "samhället" anses trivas bäst med. Ergo; tvångskastrering.
För att vidare understryka föraktet mot androgynitet menar man också att transexualiteten inte ska avgöras på hur personen känner, utan hur den vill agera utåt och uppfylla sin "könsroll".
I det hypotetiska lagförslaget uttrycks det tydligt på sida 25:
Förslag till lag (2008:000) om ändring av könstillhörighet
[...]
2 § En person kan efter egen ansökan få sin rättsliga könstillhörighet ändrad till det andra könets under förutsättning att
[...]
3. han eller hon sedan avsevärd tid uppträder i enlighet med denna könsroll, samt
4. han eller hon måste antas även i framtiden leva i en sådan könsroll.
Det är tydligt: Vill Stina heta Sven måste hon inte bara ge upp sin framtida möjlighet att föda barn, utan hon måste också se till att leva upp till könsrollen. Kjolen ska för all framtid in i garderoben.
Och visst kan det argumenteras att många som byter kön frivilligt vill bli av med sina könskörtlar, och frivilligt vill fylla den könsroll som samhället bestämt: Men vad finns det för att nytta att begränsa människors möjlighet att inte göra det? Androgynitet finns redan i samhället; varför ska vi införa en lag som försöker peka ut den som skadlig, samtidigt som den i sig kan skada många utsatta personer?
Göran Hägglunds pressekreterare lovade redan i augusti förra året att ett riktigt lagförslag skulle presenteras under "våren 2009". Det är nu högsommar - och vår 37 år gamla lag som talar om "ordning i släktskapsleden" finns fortfarande kvar.
Kanske är Hägglunds passitivitet i frågan en möjlighet att inte fördjupa den dödskamp partiet har fört sedan debaclet i debatten om könsneutrala äktenskap.
Att lägga ett förslag som skulle förespråka tvångskastrering och tydliga könsroller (som Hägglund nyligen uttryckt stor kärlek till) i detta läge skulle troligtvis slunga in partiet i en ny strid mellan vad majoriteten av svenska folket uppfattar som demokratiska rättigheter och vad den kristdemokratiska minoriteten uppfattar som härlig konservatism alternativt order från högre makt.
Därför, åt de som höjer rösten under Pride: Kräv att en ny lag om könsbyte presenteras. Kräv att den är fri från påtvingade könsroller och tvångskastrering - och kräv den av Göran Hägglund, genast.
Andra har också skrivit intressanta grejer om regeringen, samhälle, politik, alliansen, transsexualitet, Pride, Stockholm Pride, Göran Hägglund, Kristdemokraterna'.
______________________________________________________
