ARBETSTVÅNG. Regeringen har spelat ovetande sedan läkare slog larm om hur cancersjuka tvingades söka heltidsarbete, till den grad att de idag gör ett utspel där de inför ändringar i lagen. Flera källor visar dock att Husmark Pehrsson vetat om problemen sedan slutet av januari.
Den 13 april 2005 kommenterade Per Westerberg (m) alliansens nya socialförsäkringspolitik i Aftonbladet med att "Cancersjuka kan ibland må bra av att arbeta".
Den 5 juni 2008 klubbar samme Westerberg, nu som riksdagens talman under alliansregeringen, "En reformerad sjukskrivningsprocess för ökad återgång till arbete", som gör att människor, oberoende av sjukdom, måste gå till arbetsförmedlingen efter 180 sjukskrivningsdagar om de bedöms kunna ta något sorts hypotetiskt arbete på arbetsmarknaden. De borgerliga riksdagsledmöterna applåderar.
Den 2 december 2009 slår läkare larm om att de nya reglerna tvingar cancersjuka till arbetsförmedlingen, i DN Debattartikeln ”Svårt cancersjuka kvinnor tvingas söka heltidsarbete”. Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson (m) blir överraskad, och förstår inte alls hur det kan ha blivit på det sättet.
Husmark Pehrsson måste troligtvis ha drabbats av minnesförlust, eller möjligen minnesförträngning - jag skulle personligen få psykologiska problem om mitt jobb var att slå mot samhällets svagaste i "arbetslinjens" namn - för redan i början av året, efter att den nya lagen fått härja i ett halvår, slog flera instanser larm om konsekvenserna av lagförslaget.
Den 28 januari 2009 anordnade AFA försäkringar ett halvdagsseminarium mellan Sveriges samlade experter inom försäkringar (försäkringskassepersonal, forskare inom området, rehabiliterare och försäkringsansvariga från fackförbunden) och socialförsäkringsministern. På mötet diskuterades beslutet om att den sjukskrivnes arbetsförmåga prövas mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagars sjukskrivning. Till mångas förvåning kände inte Husmark Pehrsson till sin egen lag.
Catarina Johansson Junttila skrev samma dag i Kommunalarbetaren:
Innan dess kunde hon gott ha skyllt på ovetande, trots att det är otroligt pinsamt för en socialförsäkringsminister, men efter den 28 januari 2009 visste hon exakt hur det låg till. Att hon först när det blivit uppmärksammat i nationell media som omänskligt väljer att göra något åt det, och samtidigt låtsas som hon inte haft en aning, och till och med vill anordna ett möte med läkare för att "lyssna på vad de säger" är inte bara en tragedi för de drabbade, utan ett rent lögnaktigt beteende av en minister.
Den 13 april 2005 kommenterade Per Westerberg (m) alliansens nya socialförsäkringspolitik i Aftonbladet med att "Cancersjuka kan ibland må bra av att arbeta".
Den 5 juni 2008 klubbar samme Westerberg, nu som riksdagens talman under alliansregeringen, "En reformerad sjukskrivningsprocess för ökad återgång till arbete", som gör att människor, oberoende av sjukdom, måste gå till arbetsförmedlingen efter 180 sjukskrivningsdagar om de bedöms kunna ta något sorts hypotetiskt arbete på arbetsmarknaden. De borgerliga riksdagsledmöterna applåderar.
Den 2 december 2009 slår läkare larm om att de nya reglerna tvingar cancersjuka till arbetsförmedlingen, i DN Debattartikeln ”Svårt cancersjuka kvinnor tvingas söka heltidsarbete”. Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson (m) blir överraskad, och förstår inte alls hur det kan ha blivit på det sättet.
Husmark Pehrsson måste troligtvis ha drabbats av minnesförlust, eller möjligen minnesförträngning - jag skulle personligen få psykologiska problem om mitt jobb var att slå mot samhällets svagaste i "arbetslinjens" namn - för redan i början av året, efter att den nya lagen fått härja i ett halvår, slog flera instanser larm om konsekvenserna av lagförslaget.
Den 28 januari 2009 anordnade AFA försäkringar ett halvdagsseminarium mellan Sveriges samlade experter inom försäkringar (försäkringskassepersonal, forskare inom området, rehabiliterare och försäkringsansvariga från fackförbunden) och socialförsäkringsministern. På mötet diskuterades beslutet om att den sjukskrivnes arbetsförmåga prövas mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagars sjukskrivning. Till mångas förvåning kände inte Husmark Pehrsson till sin egen lag.
Catarina Johansson Junttila skrev samma dag i Kommunalarbetaren:
Vad Cristina Husmark Pehrsson sa som väckte starka känslor var bland annat att det skulle räcka att klara av att arbeta halvtid hos sin arbetsgivare för att undvika prövning mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagar (så står det inte i lagen eller i Försäkringskassans riktlinjer) respektive att det räcker att vara inne i vård, behandling eller rehabilitering för att undvika prövning mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagar (så står det inte i lagen eller i Försäkringskassans riktlinjer).Enligt en artikel i Transportuppdraget som vi fått sänd till Alliansfritt Sverige noterades det att både Arbetsgivarverket, LO-TCO Rättskydd samt Försäkringskassan själva protesterade mot Husmark Pehrssons felaktiga tolkning och meddelade att en sådan tolkning, som skyddar de svårt sjuka, inte var möjlig då det skulle gå emot lagtexten.
– Antingen är ministern okunnig om den lag hon själv ansvarar för, eller så försökte hon sig på en bluff inför uppenbart fel publik. Vi var många som blev milt sagt förvånade, säger Susanna Kjällström, förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd till tidningen.När Husmark Pehrsson var tvungen att möta detta meddelade hon att lägga sig i hur Försäkringskassan tillämpade lagen, trots att de inte hade något annat val, vore ministerstyre. Istället fortsatte hon att försvara sin politik:
- Om en människa har en timmes arbetsförmåga så ska det tas till vara, sa hon till suntliv.nu.Christina Husmark Pehrsson visste, om inte tidigare så just då, när Försäkringskassan sa det till henne, att hennes lagtext gjorde att även svårt sjuka tvingades till arbetsförmedlingen efter 180 dagar.
Innan dess kunde hon gott ha skyllt på ovetande, trots att det är otroligt pinsamt för en socialförsäkringsminister, men efter den 28 januari 2009 visste hon exakt hur det låg till. Att hon först när det blivit uppmärksammat i nationell media som omänskligt väljer att göra något åt det, och samtidigt låtsas som hon inte haft en aning, och till och med vill anordna ett möte med läkare för att "lyssna på vad de säger" är inte bara en tragedi för de drabbade, utan ett rent lögnaktigt beteende av en minister.
Tweet
