DEBATT. Den nya förenklade semsterlagstiftningen är inget annat än en sänkning av semsterersättningen, skriver Kaj Raving från Metallfacket.
147-141. Så föll röstsiffrorna i riksdagen när alliansen röstade igenom den nya förenklade (läs: försämrade) semesterlagen som ska träda i kraft nästa år. Fackföreningar, främst IF Metall har protesterat kraftigt de senaste dagarna och mötte riksdagsledamöterna med flygblad utanför riksdagshuset innan omröstningen men hade bara gehör från oppositionen v-s-mp.
Den nya lagen innehåller flera nya delar, men en utav de bitar som facken protesterar emot är att lagändringen enligt förslaget ger företagen möjlighet att helt på egen hand välja mellan två olika modeller för att räkna ut de anställdas semesterlön; dagens modell och en som blir billigare för företaget.
Det är kanske ingen högoddsare att tippa på att många företag kommer att välja den senare, med följd att de anställda kan förlora åtskilliga tusenlappar varje år.
Det värsta är dock att regeringen, sin vana trogen, väljer att än en gång slå mot dem som redan ligger. Som ett led i att semesterlagen ”förenklas och förtydligas” ser man nämligen till att klämma åt den som trotsar arbetslinjen och i stället väljer att vara sjuk. Följden blir den att den som är långtidssjukskriven förlorar semesterdagar.
Mest förlorar den som skadat sig i sitt arbete eftersom rätten till semesterlönegrundande sjukfrånvaro minskas från två till ett år. Den som skadats på jobbet så illa att man blir långtidssjukskriven kan alltså förlora 25 dagars betald semester! Eller i runda slängar 30000:- för en ordinär arbetare.
Förutom den uppenbara orättvisan i att den nya lagen slår mot redan utsatta så spär den dessutom på ojämställdheten på arbetsmarknaden då lågavlönade kvinnor inom exempelvis omsorgen straffas dubbelt. De oftare är långtidssjukskrivna än andra och varje försämring av ekonomin blir desto kännbarare när marginalerna är små.
Med den nya semesterlagen så inför regeringen ytterligare ett steg i bestraffningen av de långtidssjuka och arbetsskadade, de ”tärande”, som redan straffas genom de ändrade reglerna i sjukförsäkringen och företagens slopade rehabiliteringsansvar.
147-141. Så föll röstsiffrorna i riksdagen när alliansen röstade igenom den nya förenklade (läs: försämrade) semesterlagen som ska träda i kraft nästa år. Fackföreningar, främst IF Metall har protesterat kraftigt de senaste dagarna och mötte riksdagsledamöterna med flygblad utanför riksdagshuset innan omröstningen men hade bara gehör från oppositionen v-s-mp.
Den nya lagen innehåller flera nya delar, men en utav de bitar som facken protesterar emot är att lagändringen enligt förslaget ger företagen möjlighet att helt på egen hand välja mellan två olika modeller för att räkna ut de anställdas semesterlön; dagens modell och en som blir billigare för företaget.
Det är kanske ingen högoddsare att tippa på att många företag kommer att välja den senare, med följd att de anställda kan förlora åtskilliga tusenlappar varje år.
Det värsta är dock att regeringen, sin vana trogen, väljer att än en gång slå mot dem som redan ligger. Som ett led i att semesterlagen ”förenklas och förtydligas” ser man nämligen till att klämma åt den som trotsar arbetslinjen och i stället väljer att vara sjuk. Följden blir den att den som är långtidssjukskriven förlorar semesterdagar.
Mest förlorar den som skadat sig i sitt arbete eftersom rätten till semesterlönegrundande sjukfrånvaro minskas från två till ett år. Den som skadats på jobbet så illa att man blir långtidssjukskriven kan alltså förlora 25 dagars betald semester! Eller i runda slängar 30000:- för en ordinär arbetare.
Förutom den uppenbara orättvisan i att den nya lagen slår mot redan utsatta så spär den dessutom på ojämställdheten på arbetsmarknaden då lågavlönade kvinnor inom exempelvis omsorgen straffas dubbelt. De oftare är långtidssjukskrivna än andra och varje försämring av ekonomin blir desto kännbarare när marginalerna är små.
Med den nya semesterlagen så inför regeringen ytterligare ett steg i bestraffningen av de långtidssjuka och arbetsskadade, de ”tärande”, som redan straffas genom de ändrade reglerna i sjukförsäkringen och företagens slopade rehabiliteringsansvar.
Tweet
