VATTENFALL. Om det är som näringsministern säger, att Vattenfall har ingått avtal om att pantsätta hela koncernen utan att själva förstå det, och om direktiven för grön omställning verkligen är genuint menade, hur kan näringsministern då samtidigt ha förtroende för bolagsstyrelsen?
Här om veckan uppdagades det att Vattenfall som en del av ett säkerhetsavtal för att få bedriva kärnkraft i Tyskland pantsatt hela koncernen.
Då sa sig näringsministern vara ovetande om avtalet, samt att det var "oacceptabelt".
En titt på årsredovisningen från 2008 visade att avtalet, som slöts 2007, måste ha varit känt på näringsdepartementet, förutsatt att någon läst redovisningen.
Näringsministern svängde i frågan och berättade att hon känt till avtalet sedan i våras, men att hon inte förstått dess innebörd. Hon tillade att anledningen till att hon inte förstått avtalet var för att Vattenfalls styrelse inte heller förstått saken, och att man tittat på saken och först i november fällt sitt konstaterande om att man pantsatt hela koncernen.
Vattenfalls numera avsatte VD Lars G Johansson förnekar att styrelsen skulle ha pantsatt hela bolaget utan att begripa detta. Men, påpekar han, avtalet kan när som helst brytas. Men så visar sig inte vara fallet.
Näringsministern påpekar att pantsättningen är ”rimlig och självklar”.
Därtill kommer uppköpen av kolkraft. På Vattenfalls bolagsstämma 2008 utfärdades nya direktiv, enligt protokollet [pdf] (21§). Dessa nya direktiv preciserades som bland annat "grön omställning", vilket inte hindrade Vattenfall att våren 2009 köpa upp det holländska kolkraftföretaget Neuon till mångmiljardbelopp. I fråga om den nyinköpte kolkraften skyllde näringsministern på den tidigare socialdemokratiska regeringen.
I november visar det sig att Vattenfall avser köpa in sig i polska kolkraftsanläggningar med gigantiska utsläpp av växthusgaser.
Om näringsministern talar osanning är det väldigt allvarligt och hennes förtroende bör anses som i allt väsentligt förbrukat. Problemet är bara att alternativet är nästan lika illa. Om allt har skett som hon säger, att bolaget pantsätter sig utan att veta om det och sedan investerar i kolkraft stick i stäv med regeringens instruktioner, så tyder hennes förtroende för bolagsstyrelsen på väldigt dåligt omdöme.
Rekommenderad läsning:
Här om veckan uppdagades det att Vattenfall som en del av ett säkerhetsavtal för att få bedriva kärnkraft i Tyskland pantsatt hela koncernen.
Då sa sig näringsministern vara ovetande om avtalet, samt att det var "oacceptabelt".
En titt på årsredovisningen från 2008 visade att avtalet, som slöts 2007, måste ha varit känt på näringsdepartementet, förutsatt att någon läst redovisningen.
Näringsministern svängde i frågan och berättade att hon känt till avtalet sedan i våras, men att hon inte förstått dess innebörd. Hon tillade att anledningen till att hon inte förstått avtalet var för att Vattenfalls styrelse inte heller förstått saken, och att man tittat på saken och först i november fällt sitt konstaterande om att man pantsatt hela koncernen.
Vattenfalls numera avsatte VD Lars G Johansson förnekar att styrelsen skulle ha pantsatt hela bolaget utan att begripa detta. Men, påpekar han, avtalet kan när som helst brytas. Men så visar sig inte vara fallet.
Näringsministern påpekar att pantsättningen är ”rimlig och självklar”.
Därtill kommer uppköpen av kolkraft. På Vattenfalls bolagsstämma 2008 utfärdades nya direktiv, enligt protokollet [pdf] (21§). Dessa nya direktiv preciserades som bland annat "grön omställning", vilket inte hindrade Vattenfall att våren 2009 köpa upp det holländska kolkraftföretaget Neuon till mångmiljardbelopp. I fråga om den nyinköpte kolkraften skyllde näringsministern på den tidigare socialdemokratiska regeringen.
I november visar det sig att Vattenfall avser köpa in sig i polska kolkraftsanläggningar med gigantiska utsläpp av växthusgaser.
Om näringsministern talar osanning är det väldigt allvarligt och hennes förtroende bör anses som i allt väsentligt förbrukat. Problemet är bara att alternativet är nästan lika illa. Om allt har skett som hon säger, att bolaget pantsätter sig utan att veta om det och sedan investerar i kolkraft stick i stäv med regeringens instruktioner, så tyder hennes förtroende för bolagsstyrelsen på väldigt dåligt omdöme.
Rekommenderad läsning:
- Johan Westerholm: "Om 'vem-är-mest-regeringsduglig'-leken"
Tweet
