PEDOFILHYSTERI. Där rädslan går in går förnuftet ut. Inget exempel illustrerar fenomenet tydligare än SVT:s Debatt när man diskuterar den något öppna frågan "vad ska vi göra med pedofilerna", och ingen person i studion illustrerar ogenomtänkta ryggmärgsreaktioner bättre än den moderate riksdagsledamoten Göran Thingwall, som vill föra in mer lynchmobbar och hötjugor i politiken.
Det är ganska anmärkningsvärt att en person som stiftar Sveriges lagar inte tycks ha särskilt mycket respekt för grundlagen, rättssäkerhet eller grundläggande fri- och rättigheter.
Det är ganska anmärkningsvärt att en person som stiftar Sveriges lagar inte tycks ha särskilt mycket respekt för grundlagen, rättssäkerhet eller grundläggande fri- och rättigheter.
Det är riktigt illa när han driver linjen om offentliga och öppna register över alla som begått övergrepp mot barn med motiveringen att "påföljden är tandlös". Han blir genast korrigerad av Börje Svensson från Rädda Barnen som under debattens gång kommer visa sig vara ett ovärdeligt fyrbåk för förnuftet. Svensson lyfter fram snittider på 9,5 års fängelse. Lite senare upprepar Thingwall påståendet om tandlösheten, endast för att bli korrigerad igen.
Men det blir värre. Registerförespråkarna i studion konfronteras med fall i England där lynchmobbar samlats och haft ihjäl folk till följd av offentliggjorda uppgifter. Thingwall uppvisar inga invändningar mot uthängningar, trots denna pikanta detalj. Rättsskipning av privata aktörer tycks bli mer och mer centralt i den moderata ideologin.
Men det blir värre ändå. På frågan om ett register inte bara hänger ut den dömde utan också den dömdes barn, familj, släktingar och andra oskyldiga svarar Thingwall enkelt att "det skulle pedofilen ha tänkt på innan". Den släkting till en uthängd pedofil som blir trakasserad på grund av Thingwalls offentliga register borde alltså tänkt på det innan han eller hon blev född in i fel släkt. Några oskyldiga får stryka med när man jagar pedofiler.
Men det blir värre ändå. Han fortsätter med linjen att vården på anstalt ska vara obligatorisk för den som döms, trots att programmet bara fungerar om det är frivilligt - vilket visar på hur den inskränkta mobbmentaliteten inte bara drabbar oskyldiga och hotar statens våldsmonopol, utan även är direkt kontraproduktiv och farlig.
Men det blir värre ändå. Kemisk kastrering presenteras som en bra lösning av Thingwall. Han är alltså för ett avskaffande av den grundlag som förbjuder kroppsstraff. Den lagen har vi haft sedan 1700-talet och skyddat samtliga medborgare mot statliga övergrepp, men Thingwall tycker alltså att rätten att inte pryglas ska tillämpas mer selektivt.
Men det blir värre ändå. Hans hysteriska inställning kombinerat med hans monumentala okunnighet riskerar dessutom invagga folk i falsk trygghet. Kemisk kastrering är inte på något sätt någon hundraprocentig metod. Detta kan riskera att leda till att icke färdigbehandlade sexualbrottslingar får mindre behandling än de behöver - fokus tas bort från det psykologiska för att riktas på det fysiska.
Man får vara bra tunnelsint om man tror att erektionsförmåga eller vissa testosteronnivåer är en kritisk komponent för sexuella övergrepp på barn. En ganska vanlig bit fakta som dyker upp bland de som begår övergrepp på barn är att de själva blivit utsatta för övergrepp som barn. Detta ska inte ses som ett försök till rättfärdigande, men det måste beaktas som en faktisk omständighet när påföljden fastställs. Eftersom traumat finns där är det inte en helt orimlig slutsats att övergrepp på barn förmodligen är en följd av något annat än rent sexuell attraktion. Att bekämpa de sexuella impulserna blir då inte heller någon effektiv lösning.
Men det blir värre ändå. När han efter mothugg i debatten insett att kemisk kastrering inte fungerar så börjar han istället motivera kastreringen med man skulle "tänka efter en gång till" innan man begår brott, som om sexuella övergrepp på barn var en handling till följd av ett logiskt och rationellt övervägande. Men varför inte fysisk kastrering i sådana fall? Om syftet inte är kastrering utan att åsamka obehagligheter, varför inte gå ännu längre?
Men det blir värre ändå. Hade Thingwall varit en vanlig dussinhysteriker som suttit i SVT och hispat ur sig en straffsrättslig idé dummare än en annan kunde man inte ha brytt sig mindre. Men nu är han riksdagsledamot. Han stiftar lagarna i det här landet. Och visst, man är i sin fulla rätt att föreslå hårdare eller mildare straff, förändrade behandlingsmetoder eller andra påföljder. Men som riksdagsledamot kan man inte bara hispa ur sig det första ens reptilhjärna kan plocka fram. Ett minimum av ansvar borde kunna finnas där.
Men det värsta är nog ändå att Thingwall nog vet precis vad han sysslar med. Ogenomtänkta känslomässiga reaktioner som riskerar att kullkasta rättssäkerheten och grundläggande fri- och rättigheter går hem hos folk när de inte ges möjlighet att fundera över saken närmare, vilket passar SVT:s debattformat som handen i handsken.
Thingwall gör sig dummare än han är för att plocka populistiskt stöd. Det gör honom direkt olämplig som riksdagsledamot.
Tweet
