Expressen
SYSSELSÄTTNING. Näringsminister Maud Olofsson (c) ger regeringen mycket beröm för den förda jobbpolitiken. För att driva en sådan linje måste hon tillämpa alldeles särskilda räknesätt och vara riktigt ekonomisk med sanningen.
I sin artikel på Newsmill skriver hon bland annat att
"Vi nöjer oss inte med mindre än att alla som vill och kan arbeta ska ha ett jobb att gå till."
Om man däremot tittar på den finansplan [pdf] som regeringen Olofsson presenterat står att läsa att man inte har några planer på full sysselsättning, det enda man siktar på att ha en så låg arbetslöshet som möjligt så länge det inte driver upp inflationen. Denna nivå kallas jämviktsarbetslöshet.
Men det finns en ytterligare aspekt. Regeringens eget finanspolitiska råd konstaterar i en rapport [pdf] att om arbetslösheten tillåts bli kvar på nuvarande nivå kommer snart nivån för jämviktsarbetslösheten öka. Och eftersom inflationsbekämpning är prioriterad över arbetlöshetsbekämpning riskerar alltså nivån att permanentas. Men det resonemanget har näringsministern bekvämt nog utelämnat.
"Trots den globala ekonomiska krisen är därför sysselsättningen idag högre än när vi tillträdde"
Om man räknar i absoluta tal, ja. Frågan är hur hederlig mätmetod det är när befolkningen i arbetsför ålder har ökat i mer än motsvarande grad. Jämför man Statistiska Centralbyråns siffror från 2006 med augusti 2009 så får man lära sig att arbetskraften ökat med 220.000 personer medan antalet personer i sysselsättning bara ökat med 11.000.
Räknar man som Maud Olofsson måste man också dra slutsatsen att sysselsättningen idag är dubbelt så hög som på 50-talet och att Kina har en sysselsättning som är 250 gånger högre än Sveriges. Eller så är man konsekvent och mäter även arbetslösheten i absoluta tal.
Och så skyller man på den internationella krisen. Den mest effektiva lösningen är skattesänkningar, menar man. Och nej, skattesänkningarna som nu görs ger inga jobb utan förvärrar snarare situationen genom att öka sparkvoten.
I sin artikel på Newsmill skriver hon bland annat att
"Vi nöjer oss inte med mindre än att alla som vill och kan arbeta ska ha ett jobb att gå till."
Om man däremot tittar på den finansplan [pdf] som regeringen Olofsson presenterat står att läsa att man inte har några planer på full sysselsättning, det enda man siktar på att ha en så låg arbetslöshet som möjligt så länge det inte driver upp inflationen. Denna nivå kallas jämviktsarbetslöshet.
Men det finns en ytterligare aspekt. Regeringens eget finanspolitiska råd konstaterar i en rapport [pdf] att om arbetslösheten tillåts bli kvar på nuvarande nivå kommer snart nivån för jämviktsarbetslösheten öka. Och eftersom inflationsbekämpning är prioriterad över arbetlöshetsbekämpning riskerar alltså nivån att permanentas. Men det resonemanget har näringsministern bekvämt nog utelämnat.
"Trots den globala ekonomiska krisen är därför sysselsättningen idag högre än när vi tillträdde"
Om man räknar i absoluta tal, ja. Frågan är hur hederlig mätmetod det är när befolkningen i arbetsför ålder har ökat i mer än motsvarande grad. Jämför man Statistiska Centralbyråns siffror från 2006 med augusti 2009 så får man lära sig att arbetskraften ökat med 220.000 personer medan antalet personer i sysselsättning bara ökat med 11.000.
Räknar man som Maud Olofsson måste man också dra slutsatsen att sysselsättningen idag är dubbelt så hög som på 50-talet och att Kina har en sysselsättning som är 250 gånger högre än Sveriges. Eller så är man konsekvent och mäter även arbetslösheten i absoluta tal.
Och så skyller man på den internationella krisen. Den mest effektiva lösningen är skattesänkningar, menar man. Och nej, skattesänkningarna som nu görs ger inga jobb utan förvärrar snarare situationen genom att öka sparkvoten.
Tweet
