Bild: SvDBONUS. För en månad sedan förklarade statsminister Fredrik Reinfeldt med mäktig stor emfas att det var slut på bonuskulturen inom banksektorn och att ett stopp för bonusarna skulle vara hans och EU:s linje inför G20-mötet i Pittsburgh. Det var viktigt att få stopp på bonusarna, eftersom den ekonomiska krisen kommit som en följd av detta, menade statsministern. Efter G20-mötet kunde han stolt visa upp ett avtal som en gång för alla innebar stopp för bonusarna och det oansvariga ekonomiska risktagandet.
Problemet var bara att avtalet han skrev under inte bara tillåter omfattande bonusar, enligt Svenska Dagbladet riskerar det till och med att banker som inte har bonussystem tvingas införa det.
Regeringens Reinfeldts kritik mot bonuskulturer är inget annat än populistisk fernissa som framförs för att bonusar sticker i ögonen på folk. Inget illustrerar detta tydligare än en tidslinje över vad som åstadkommits i frågan.
Sommaren 2008 rev regeringen upp regleringen av bonus i statliga bolag. Självfallet tog bonusprogrammen fart.
I våras var kritiken hård mot regeringen på grund av bonusprogrammen inom de statliga företagen, vilket kunde undanröjas tack vare att man planterade nyheten att AMF:s styrelse hade beviljat en ohemult stor pension till sin tidigare VD. Trots att AMF ägs av LO och Svenskt Näringsliv gemensamt, där den sistnämna har ordförandeposten, så kunde hela kritiken riktas mot LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och därefter också mot socialdemokratin.
I detta läge kunde plötsligt finansminister Anders Borg träda fram och högtidligt deklarera att man minsann inte tyckte om den osunda bonuskulturen. När han konfronterades med de höga bonusarna i de statliga bolagen sa han sig vara ovetande [sic!] men att detta skulle stoppas. Statligt ägda dotterbolag utomlands skulle dock undantas, visade det sig.
Men det var inte bara dotterbolagen utomlands som skulle undantas. I en regeringsskrivelse till riksdagen [pdf] från maj visar det sig att bonusarna inte alls kommer avskaffas (sid. 79). I början av september förnyades löftet om att stoppa bonusarna.
När det visade sig att de banker som får krisstöd av staten fortsatte med sina bonusprogram gick finansmarknadsminister Mats Odell (kd) motvilligt ut i pressen och låtsades vara upprörd. Därefter vidtog han inga åtgärder.
Och nu har statsminstern skrivit under ett avtal som han menar sätter punkt för bonusarna när han i själv verket tydligt visat att bonusar inte bara är acceptabelt, det är rentav eftersträvansvärt.
Undertecknad lovade i samband med att avtalet skrevs under att äta upp den egna hatten om avtalet skulle betyda ett slut på bonusarna. Den måltiden kan nog betraktas som inställd på obestämd tid.
Problemet var bara att avtalet han skrev under inte bara tillåter omfattande bonusar, enligt Svenska Dagbladet riskerar det till och med att banker som inte har bonussystem tvingas införa det.
Regeringens Reinfeldts kritik mot bonuskulturer är inget annat än populistisk fernissa som framförs för att bonusar sticker i ögonen på folk. Inget illustrerar detta tydligare än en tidslinje över vad som åstadkommits i frågan.
Sommaren 2008 rev regeringen upp regleringen av bonus i statliga bolag. Självfallet tog bonusprogrammen fart.
I våras var kritiken hård mot regeringen på grund av bonusprogrammen inom de statliga företagen, vilket kunde undanröjas tack vare att man planterade nyheten att AMF:s styrelse hade beviljat en ohemult stor pension till sin tidigare VD. Trots att AMF ägs av LO och Svenskt Näringsliv gemensamt, där den sistnämna har ordförandeposten, så kunde hela kritiken riktas mot LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och därefter också mot socialdemokratin.
I detta läge kunde plötsligt finansminister Anders Borg träda fram och högtidligt deklarera att man minsann inte tyckte om den osunda bonuskulturen. När han konfronterades med de höga bonusarna i de statliga bolagen sa han sig vara ovetande [sic!] men att detta skulle stoppas. Statligt ägda dotterbolag utomlands skulle dock undantas, visade det sig.
Men det var inte bara dotterbolagen utomlands som skulle undantas. I en regeringsskrivelse till riksdagen [pdf] från maj visar det sig att bonusarna inte alls kommer avskaffas (sid. 79). I början av september förnyades löftet om att stoppa bonusarna.
När det visade sig att de banker som får krisstöd av staten fortsatte med sina bonusprogram gick finansmarknadsminister Mats Odell (kd) motvilligt ut i pressen och låtsades vara upprörd. Därefter vidtog han inga åtgärder.
Och nu har statsminstern skrivit under ett avtal som han menar sätter punkt för bonusarna när han i själv verket tydligt visat att bonusar inte bara är acceptabelt, det är rentav eftersträvansvärt.
Undertecknad lovade i samband med att avtalet skrevs under att äta upp den egna hatten om avtalet skulle betyda ett slut på bonusarna. Den måltiden kan nog betraktas som inställd på obestämd tid.
Tweet
