Bild: SvDBONUS. För en månad sedan förklarade statsminister Fredrik Reinfeldt med mäktig stor emfas att det var slut på bonuskulturen inom banksektorn och att ett stopp för bonusarna skulle vara hans och EU:s linje inför G20-mötet i Pittsburgh. Det var viktigt att få stopp på bonusarna, eftersom den ekonomiska krisen kommit som en följd av detta, menade statsministern. Efter G20-mötet kunde han stolt visa upp ett avtal som en gång för alla innebar stopp för bonusarna och det oansvariga ekonomiska risktagandet.
Problemet var bara att avtalet han skrev under inte bara tillåter omfattande bonusar, enligt Svenska Dagbladet riskerar det till och med att banker som inte har bonussystem tvingas införa det.
Regeringens Reinfeldts kritik mot bonuskulturer är inget annat än populistisk fernissa som framförs för att bonusar sticker i ögonen på folk. Inget illustrerar detta tydligare än en tidslinje över vad som åstadkommits i frågan.
Sommaren 2008 rev regeringen upp regleringen av bonus i statliga bolag. Självfallet tog bonusprogrammen fart.
I våras var kritiken hård mot regeringen på grund av bonusprogrammen inom de statliga företagen, vilket kunde undanröjas tack vare att man planterade nyheten att AMF:s styrelse hade beviljat en ohemult stor pension till sin tidigare VD. Trots att AMF ägs av LO och Svenskt Näringsliv gemensamt, där den sistnämna har ordförandeposten, så kunde hela kritiken riktas mot LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och därefter också mot socialdemokratin.
I detta läge kunde plötsligt finansminister Anders Borg träda fram och högtidligt deklarera att man minsann inte tyckte om den osunda bonuskulturen. När han konfronterades med de höga bonusarna i de statliga bolagen sa han sig vara ovetande [sic!] men att detta skulle stoppas. Statligt ägda dotterbolag utomlands skulle dock undantas, visade det sig.
Men det var inte bara dotterbolagen utomlands som skulle undantas. I en regeringsskrivelse till riksdagen [pdf] från maj visar det sig att bonusarna inte alls kommer avskaffas (sid. 79). I början av september förnyades löftet om att stoppa bonusarna.
När det visade sig att de banker som får krisstöd av staten fortsatte med sina bonusprogram gick finansmarknadsminister Mats Odell (kd) motvilligt ut i pressen och låtsades vara upprörd. Därefter vidtog han inga åtgärder.
Och nu har statsminstern skrivit under ett avtal som han menar sätter punkt för bonusarna när han i själv verket tydligt visat att bonusar inte bara är acceptabelt, det är rentav eftersträvansvärt.
Undertecknad lovade i samband med att avtalet skrevs under att äta upp den egna hatten om avtalet skulle betyda ett slut på bonusarna. Den måltiden kan nog betraktas som inställd på obestämd tid.
Problemet var bara att avtalet han skrev under inte bara tillåter omfattande bonusar, enligt Svenska Dagbladet riskerar det till och med att banker som inte har bonussystem tvingas införa det.
Regeringens Reinfeldts kritik mot bonuskulturer är inget annat än populistisk fernissa som framförs för att bonusar sticker i ögonen på folk. Inget illustrerar detta tydligare än en tidslinje över vad som åstadkommits i frågan.
Sommaren 2008 rev regeringen upp regleringen av bonus i statliga bolag. Självfallet tog bonusprogrammen fart.
I våras var kritiken hård mot regeringen på grund av bonusprogrammen inom de statliga företagen, vilket kunde undanröjas tack vare att man planterade nyheten att AMF:s styrelse hade beviljat en ohemult stor pension till sin tidigare VD. Trots att AMF ägs av LO och Svenskt Näringsliv gemensamt, där den sistnämna har ordförandeposten, så kunde hela kritiken riktas mot LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och därefter också mot socialdemokratin.
I detta läge kunde plötsligt finansminister Anders Borg träda fram och högtidligt deklarera att man minsann inte tyckte om den osunda bonuskulturen. När han konfronterades med de höga bonusarna i de statliga bolagen sa han sig vara ovetande [sic!] men att detta skulle stoppas. Statligt ägda dotterbolag utomlands skulle dock undantas, visade det sig.
Men det var inte bara dotterbolagen utomlands som skulle undantas. I en regeringsskrivelse till riksdagen [pdf] från maj visar det sig att bonusarna inte alls kommer avskaffas (sid. 79). I början av september förnyades löftet om att stoppa bonusarna.
När det visade sig att de banker som får krisstöd av staten fortsatte med sina bonusprogram gick finansmarknadsminister Mats Odell (kd) motvilligt ut i pressen och låtsades vara upprörd. Därefter vidtog han inga åtgärder.
Och nu har statsminstern skrivit under ett avtal som han menar sätter punkt för bonusarna när han i själv verket tydligt visat att bonusar inte bara är acceptabelt, det är rentav eftersträvansvärt.
Undertecknad lovade i samband med att avtalet skrevs under att äta upp den egna hatten om avtalet skulle betyda ett slut på bonusarna. Den måltiden kan nog betraktas som inställd på obestämd tid.
6 kommentar:
Jag tror faktiskt inte att det är så många bankdirektörer, i vart fall inte så många svenska, som har månatliga pensionsavsättningar om 770.000 kronor som LO:s Wanja Lundby-Wedin och Olausson var med och beslutade om på AMF.
Så här gäller att det finns många goda kålsupare i olika läger. Regeringen har dock tagit avstånd från ohemula ersättningar men inte från principen om lön efter prestation vilket innebär att bonusar givetvis kommer att få vara kvar om de borgerliga får bestämma.
Det är inte bonusar som är fel utan bara orimliga bonusar.
George J
"Det är inte bonusar som är fel utan bara orimliga bonusar."
Jo, det är bonusar det är fel på eftersom de inte fungerar. Senast för någon dag sedan var det en ekonomijournalist från SvD som påpekade i ett inslag i SVT att det finns massvis med forskning inom området som visar att bonusar inte fungerar när man redan har en hög lön. Att Reinfelt hycklar är dock inget konstigt. Det gör han i snart sagt alla frågor.
Men George, om bonusarna ska vara rimliga, tycker du då inte att de borde betalas ut många år efter arbetet utförts så man kan se den långsiktiga effekten av verkställande direktörens arbete. Så att vi inte belönar ett klättrande börsvärde som tjong i ballongen försvinner när det ser lite dystrare ut ett år senare. Jag undrar bara hur ett rimligt bonusprogram ser ut egentligen. Jag kanske hade fattat om jag pluggat på handels eller nåt.
Erik
Du har en poäng. Man bör gå mer på resultat på lång sikt i stället för kalenderårsresultatet (som i nuläget oftast är utgångspunkt för beräkning av VD:s bonus, ivart fall i de fall som jag kommit i kontakt med)
Man kan ju skapa sig ett bättre årsresultat genom att vidta ågärder som förämrar framtida resultat tex genom att inte dra på sig kostnader som ger framtida intäkter eller helt enkelt genom att koka lite i böckerna. Sånt ska givetvis inte belönas.
George J
Regeringen är ute efter att påvisa att det är de orimliga bonusarna som åstadkommit krisen och efter det är det business as usual! Visst bonusar har en del i krisen men den största delen har ju spekulations och lånecirkusen. Företagen har ju ett värde på börsen och ett helt annat i verkligeheten. När en större del av företagens vinster sker genom spekulation (ofta med lånade pengar)som sker nu och nu och nu och därigenom försöker öka sitt eget värde på börsen så har vi stora problem. Bankerna har uppvisat och uppvisar exakt samma beteende. Inget av detta förändras av att "vår ledare" säger till media "nu äre slut". Börsen har gått upp enormt mycket de senaste månaderna. Fastighetspriserna lika så. Allt detta är luft! Industrin går på knäna, arbetslösheten accelererar, socialbidragstagarna är dubbelt fler än de någonsin varit. Nästa kris kommer att bli mycket värre!
Det är också märkligt att regeringen inget lärt av den förra borgeliga regeringen på 90-talet. Då lovade bankerna att de "lärt sig läxan" men det vet vi nu att det var fullständigt fel. Denna regering gör samma misstag att lita på bankerna utan förbehåll. Det finns ju de som tjänar ofantligt på krisen och både ekonomiskt och ideologiskt. Det blir ju lättare att motivera att osthyveln måste gå över den offentliga sektorn tex. Nej jag menar inte att regeringen planerat denna kris det är bara anmärkningsvärt att man inte verkar för att förhindra en upprepning. Jag tror det är blind tilltro till det kapitalistiska systemet, väldigt blind.
Bonusar är inte motiverade, även om utbetalningen sker efter en fem tio år. Om man behöver tiotals miljoner i bonus, ovanpå en redan hög lön, för att göra ett bra jobb, vad är man då för människa? Är man ens lämpad för jobbet?
Hjalmar