DEBATTKNEP. Johan Westerholm tar på Newsmill upp den enkla bakgrunden till högerns kampanj mot socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin - man har misslyckats med allt man tagit sig för och det enda område där man har något slags övertag är frågan om statsministernkandidatens person. Kampanjen mot Sahlin är en logisk reaktion på att man misslyckats med jobben, klimatarbetet, EU-ordförandeskapet, FRA-lagen och en uppsjö av andra frågor.
Det har påpekats förut när folk på högerkanten vill diskutera personen Mona Sahlin att man undviker vad diskussionen borde handla om.
När politiker och tidningar bedömer en debattinsats utifrån att hennes hals var rödflammig, när böcker om partiledaren i märkligt stor grad handlar om hennes utseende, när hennes insats under 90-talet kretsar runt Toblerone snarare än att hon var arbetsmarknadsministern som fick städa upp efter regeringen Bildt, när det fabriceras lögner om konkurser, när PR-byråer sprider smutskastning på okänt uppdrag, när hennes rökning lyfts fram och när ledarsidor tycker att hon är en dålig statsministerkandidat för att hon en gång på 70-talet sa "va" lite väl många gånger i en intervju, då försöker man undvika något.
Det kan vara att 150.000 människor blivit arbetslösa på ett år, att statsfinanserna är körda i botten, att man lånar pengar till skattesänkningar, att utanförskapet ökar, att man försöker sänka lönerna, att man tycker att segregation är toppen, att inkomstklyftorna ökar, att jämställdheten försämras, att man inte åstadkommer något som EU-ordförande eller att klimatpolitiken är ett skämt.
Smutskastning handlar om att få regeringen Reinfeldt att undslippa utvärdering.
Rekommenderad läsning:
Det har påpekats förut när folk på högerkanten vill diskutera personen Mona Sahlin att man undviker vad diskussionen borde handla om.
När politiker och tidningar bedömer en debattinsats utifrån att hennes hals var rödflammig, när böcker om partiledaren i märkligt stor grad handlar om hennes utseende, när hennes insats under 90-talet kretsar runt Toblerone snarare än att hon var arbetsmarknadsministern som fick städa upp efter regeringen Bildt, när det fabriceras lögner om konkurser, när PR-byråer sprider smutskastning på okänt uppdrag, när hennes rökning lyfts fram och när ledarsidor tycker att hon är en dålig statsministerkandidat för att hon en gång på 70-talet sa "va" lite väl många gånger i en intervju, då försöker man undvika något.
Det kan vara att 150.000 människor blivit arbetslösa på ett år, att statsfinanserna är körda i botten, att man lånar pengar till skattesänkningar, att utanförskapet ökar, att man försöker sänka lönerna, att man tycker att segregation är toppen, att inkomstklyftorna ökar, att jämställdheten försämras, att man inte åstadkommer något som EU-ordförande eller att klimatpolitiken är ett skämt.
Smutskastning handlar om att få regeringen Reinfeldt att undslippa utvärdering.
Rekommenderad läsning:
- Esbjörn Jonsson: "När politiken itne fungerar fokuseras det på personen"
- Martin Moberg: "Lattjolajban-lådan är to(m)"
- Peter Högberg: "VM i Mona-ursäkter. Det är inte vi"
- Alexandra Einerstam: "Oppositionsgarderoben är trång och tråkig. Kom ut!"
Tweet
