JÄMSTÄLLDHET. Näringsminister Maud Olofsson avser inte driva några krav på könskvotering i bolagsstyrelserna, rapporterar Svenska Dagbladet. "Det är inte politikernas ansvar att bolagen har dålig könsfördelning", säger hon.
Det är ganska imponerande att Olofsson menar att det inte är politikens uppgift att se till allas lika rättigheter upprätthålls, för det är det det handlar om. Kvotering ändrar synsätten och ändrar attityder - kvinnor på topposter blir inte otänkbart längre.
Näringsministern har under de senaste året gjort några försök på jämställdhetsinsatser. Först utsågs kvinnliga "ambassadörer" för näringslivet, totalt 18 stycken med ledande ställning in 19 bolag. Enligt Veckans Affärer
Och till slut plockades det riktigt tunga artilleriet fram - man skrev brev till börsbolagens valberedningar. Inte ett dyft hände, och Olofsson var genuint överraskad.
Men som Camilla Wagner påpekar, varför har Olofsson gjort allt detta om hon inte anser att det är politikers uppgift? Eller kan det bara vara så att hon vill avsäga sig uppgiften för att hon helt enkelt är så jävla dålig på den?
Rekommenderad läsning:
På högerkanten tycker man, föga förvånande, att könsdiskriminering i företagen inte angår statsmakten. Fria marknaden kontra allas lika rättigheter. Högern skäms inte.
Andra har också skrivit intressanta grejer om regeringen, samhälle, politik, alliansen,
______________________________________________________
Det är ganska imponerande att Olofsson menar att det inte är politikens uppgift att se till allas lika rättigheter upprätthålls, för det är det det handlar om. Kvotering ändrar synsätten och ändrar attityder - kvinnor på topposter blir inte otänkbart längre.
Näringsministern har under de senaste året gjort några försök på jämställdhetsinsatser. Först utsågs kvinnliga "ambassadörer" för näringslivet, totalt 18 stycken med ledande ställning in 19 bolag. Enligt Veckans Affärer
"existerade bara 13 stycken enligt Affärsdata. Av dessa 13 hade konkurs inletts i ett fall, ett annat hade upphört och i tre fall hade företag aldrig haft någon verksamhet. Av de åtta återstående var det bara fyra aktiebolag med årsredovisningar som någon gång visat vinst. De övriga fyra är i bolagsform som inte går att granska, men de är förvisso företag."Därefter kom idén om att sätta kvinnor i näringslivet på kurs så de kunde lära sig något, som om det var brist på kompetens (den är högre än mäns) som var problemet, inte att deras kompetens konsekvent nedvärderas.
Och till slut plockades det riktigt tunga artilleriet fram - man skrev brev till börsbolagens valberedningar. Inte ett dyft hände, och Olofsson var genuint överraskad.
Men som Camilla Wagner påpekar, varför har Olofsson gjort allt detta om hon inte anser att det är politikers uppgift? Eller kan det bara vara så att hon vill avsäga sig uppgiften för att hon helt enkelt är så jävla dålig på den?
Rekommenderad läsning:
- Johanna Graf: "Kvalificerat skitsnack"
På högerkanten tycker man, föga förvånande, att könsdiskriminering i företagen inte angår statsmakten. Fria marknaden kontra allas lika rättigheter. Högern skäms inte.
Andra har också skrivit intressanta grejer om regeringen, samhälle, politik, alliansen,
______________________________________________________
Tweet
