![]()
DEFENSIVT. SVT:s Agenda pressade under gårdagens sändning statsministern hårt där han gavs möjlighet att motivera skattesänkningarna och varför krisåtgärderna är så små. Ingetdera lyckades han med, även om han med önskvärd tydlighet gjorde det klart att det förstnämnda är prioriterat över det sistnämnda.
På frågan om varför regeringens krisåtgärder är så små i relation till Konjunkturinstitutets rekommendationer på 40-45 miljarder kronor blev svaret minst sagt intressant
Svaret är givetvis moderaterna. De tre övriga partierna i regeringen har sagt att de föredragit att prioritera annat framför skattesänkningar. På förra veckans partistämma hade ämnet kunnat avhandlas, och med tanke på att Reinfeldt i övrigt lyckats få med partiet på en långsam förändringstakt så skulle det inte vara omöjligt att övertyga de egna om att man under lågkonjunktur kanske ska hålla lite på skattesänkningarna.
Men när Sven Otto Littorin talar om att lågkonjunkturen handlar om att "fördela eländet" så räknas inte skattesänkningarna in. Hur dessa fördelar sig behövs inte diskuteras närmare, men någon rättvis fördelning är det inte fråga om.
Varför skattesänkningar framför krisåtgärder? Reinfeldt förklarar att
De fick alltså varaktig sysselsättning tills de blev arbetslösa. Men är det verkligen fråga om 130.000 nya jobb? Konjunkturinsitutet konstaterar att det på lång sikt, som del av skattesänkningarna, kan röra sig om 12.000 nya jobb. Kanske. Övriga åtgärder vill man inte försöka sig på att bedöma eftersom det är för mycket osäkerhet. Ett inlägg från förra veckan reder ut saken mer detaljerat.
Samtidigt har anställda på många håll gått ner i lön, något som enligt TV-inslaget gett 12.000, alltså lika mycket som regeringens insatser i de mest långtgående glädjekalkylerna. Truckföraren i inslaget har fått lönen sänkt med 2.000 kronor, varpå Reinfeldt flikar in att han ju fått skattesänkning på 1.000 kronor, och på något mysteriskt vis betyder detta att löftet om en tusenlapp mer i månaden uppfyllts.
Andra åtgärder som enligt statsministern hjälper är utbyggd arbetsförmedling, arbetsmarknadsåtgärder och komvux - "detta säkerställer varaktigt sysselsättning". Jämför för all del med hur det lät 2006.
Några större krispaket blir det alltså inte, trots att det enligt rikets ledare menar att det är klokt i ekonomisk mening. Han lyfter fram att OECD berömmer Sveriges automatiska stabilisatorer, varav en stor del utgörs av arbetslöshetsförsäkringen. Denna uppenbara missrepresentation av sanning har körts förut - OCED:s siffror är från 2003, innan regeringen fick en halv miljon att gå ur försäkringen.
Innan inslaget tar slut slänger Reinfeldt in en grand finale:
Rekommenderad läsning:
Andra har också skrivit intressanta grejer om regeringen, samhälle, politik, alliansen,
______________________________________________________
På frågan om varför regeringens krisåtgärder är så små i relation till Konjunkturinstitutets rekommendationer på 40-45 miljarder kronor blev svaret minst sagt intressant
"det är säkert klokt i någon ekonomisk mening, men det är politiskt inte möjligt att genomföra."Han presenterar det som att han inte har något val, utan menar att "jag måste göra sådant som folk har förtroende för". Det kan tyckas lite märkligt att han vill göra det folk har förtroende för, även om han själv vet att han gör det som inte är klokt i ekonomisk mening. Men vad är det som gör det hela politiskt omöjligt?
Svaret är givetvis moderaterna. De tre övriga partierna i regeringen har sagt att de föredragit att prioritera annat framför skattesänkningar. På förra veckans partistämma hade ämnet kunnat avhandlas, och med tanke på att Reinfeldt i övrigt lyckats få med partiet på en långsam förändringstakt så skulle det inte vara omöjligt att övertyga de egna om att man under lågkonjunktur kanske ska hålla lite på skattesänkningarna.
Men när Sven Otto Littorin talar om att lågkonjunkturen handlar om att "fördela eländet" så räknas inte skattesänkningarna in. Hur dessa fördelar sig behövs inte diskuteras närmare, men någon rättvis fördelning är det inte fråga om.
Varför skattesänkningar framför krisåtgärder? Reinfeldt förklarar att
"Vi är övertygade om att det som på marginalen ger fler arbeten, det är det som är det viktigaste enskilda åtgärd du kan göra."Hur fungerar då detta samband mellan skattesänking och fler jobb? "När man sänker inkomstskatter blir jobben fler", upprepar sig statsministern utan att förklara sig närmare, men flikar in att "Före finanskrisen drabbade sverige hade vi varaktigt ökat sysselsättningen med våra åtgärder med 130.000 jobb".
De fick alltså varaktig sysselsättning tills de blev arbetslösa. Men är det verkligen fråga om 130.000 nya jobb? Konjunkturinsitutet konstaterar att det på lång sikt, som del av skattesänkningarna, kan röra sig om 12.000 nya jobb. Kanske. Övriga åtgärder vill man inte försöka sig på att bedöma eftersom det är för mycket osäkerhet. Ett inlägg från förra veckan reder ut saken mer detaljerat.
Samtidigt har anställda på många håll gått ner i lön, något som enligt TV-inslaget gett 12.000, alltså lika mycket som regeringens insatser i de mest långtgående glädjekalkylerna. Truckföraren i inslaget har fått lönen sänkt med 2.000 kronor, varpå Reinfeldt flikar in att han ju fått skattesänkning på 1.000 kronor, och på något mysteriskt vis betyder detta att löftet om en tusenlapp mer i månaden uppfyllts.
Andra åtgärder som enligt statsministern hjälper är utbyggd arbetsförmedling, arbetsmarknadsåtgärder och komvux - "detta säkerställer varaktigt sysselsättning". Jämför för all del med hur det lät 2006.
Några större krispaket blir det alltså inte, trots att det enligt rikets ledare menar att det är klokt i ekonomisk mening. Han lyfter fram att OECD berömmer Sveriges automatiska stabilisatorer, varav en stor del utgörs av arbetslöshetsförsäkringen. Denna uppenbara missrepresentation av sanning har körts förut - OCED:s siffror är från 2003, innan regeringen fick en halv miljon att gå ur försäkringen.
Innan inslaget tar slut slänger Reinfeldt in en grand finale:
"[skattesänkningarna] minskar inkomstskillnaderna och ger varaktigt högre sysselsättning"De höga skatterna i Sverige är inte bara ansvariga för arbetslösheten och bristen på jämställdhet utan också klasskillnaderna.
Rekommenderad läsning:
- Rosmarie Södergren: "Oj vad Reinfeldt hade svårt att ge raka svar"
- Peter Andersson: "Vaga svar"
- Johan Westerholm: "Resan mot mittens rike"
Andra har också skrivit intressanta grejer om regeringen, samhälle, politik, alliansen,
______________________________________________________








