BOSTADSPOLITIK. Efterfrågan på studentbostäder är enorm i flera av universitetsstäderna och behovet av upprustning av landets miljonprogramsområden är skrikande. Samtidigt gör Stockholms stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd Kristina Alvendal (M) helt andra prioriteringar och satsar på att bygga ännu fler bostäder för de allra rikaste delarna av befolkningen.
Alvendal vill göra om kontor till bostäder för att i likhet med andra europeiska städer skapa en levande stadskärna. Tyvärr verkar hon missa att byggandet av fler bostäder i stadskärnan i många europeiska storstäder, som till exempel i Madrid, resulterat i så höga hyror så att de i slutändan lett till att denna blivit än mer öde.
Det initiativ Stockholmspolitikern Kristina Alvendal (M) lanserar idag, där nya lägenheter ska byggas i döda stadskärnor, bygger på en i grunden god tanke. Stockholms stadskärna ska ges liv, och fler bostäder ska byggas för medborgarna.
Men Alvendal verkar tro att fler bostäder i Stockholms City ska göra det enklare för vanliga människor att få lägenhet. Men om syftet är göra bostäderna billigare och sänka trösklarna in på bostadsmarknaden, varför då bygga bostäder i City där det är sannolikt att få andra än de redan rika som kommer ha råd att bosätta sig? Varför satsar inte alliansen istället direkt på förorterna som skriker efter såväl upprustning som förtätning?
Andra har också skrivit intressanta grejer om regeringen, samhälle, bostadspolitik, politik, alliansen
______________________________________________________
Alvendal vill göra om kontor till bostäder för att i likhet med andra europeiska städer skapa en levande stadskärna. Tyvärr verkar hon missa att byggandet av fler bostäder i stadskärnan i många europeiska storstäder, som till exempel i Madrid, resulterat i så höga hyror så att de i slutändan lett till att denna blivit än mer öde.
Det initiativ Stockholmspolitikern Kristina Alvendal (M) lanserar idag, där nya lägenheter ska byggas i döda stadskärnor, bygger på en i grunden god tanke. Stockholms stadskärna ska ges liv, och fler bostäder ska byggas för medborgarna.
Men Alvendal verkar tro att fler bostäder i Stockholms City ska göra det enklare för vanliga människor att få lägenhet. Men om syftet är göra bostäderna billigare och sänka trösklarna in på bostadsmarknaden, varför då bygga bostäder i City där det är sannolikt att få andra än de redan rika som kommer ha råd att bosätta sig? Varför satsar inte alliansen istället direkt på förorterna som skriker efter såväl upprustning som förtätning?
Andra har också skrivit intressanta grejer om regeringen, samhälle, bostadspolitik, politik, alliansen
______________________________________________________
7 kommentar:
Visst är det som Avendal presenterar lovvärt och ett steg i rätt riktning, ja t.o.m. en god idé. Men innan man utropar (M) och Alvendal som (en) framstående visionär(er) som ska återupprätta staden och lösa de problem som "den omänskliga modernismen och socialismen skapade" så måste man också väga in andra aspekter i analysen, i alla fall om man vill vara intellektuellt hederlig och på allvar vill komma åt de problem som finns inom stadsbyggnad i dag.
Funktionsuppdelningen av staden i boende, arbete och centrum är inte ett resultat av modernistisk eller socialistisk ideologi. Det är industialiseringen och det faktum att förhållanden vad gäller äganderätt och arbete ändrades i och med den. Industriernas arbetskraft har inget behov av städerna som komplexa ekonomiska, sociala och politiska enheter. I själva verket motarbetar både det europeiska borgersapet och kapitalisterna staden; under 1800-talet spränger de staden med kontor och flyttar ut arbetrarna och medelklassen i förorter som både ska låta dem få tillgång till rekreation och sundhet och närhet till sina arbetsplatser (dvs industrierna, som av tvingande skäl placerades utanför staden). Stadens centrum blir reducerat till ett makt- och informationscentra. Detta tankesätt övertas sedan efter andra världskriget av statsmakten, vid den tidpunkten överlag sociaistiska, eftersom det privata kapitalet inte vill ta sig an byggandet (de ser ingen lönsamhet), och för att bostadsbristen är akut (fler bostäder behövs).
Vill man i dag återupprätta en "levande stad" eller ha en stad att "promenara i" måste man ha detta hitoriska perspektiv med sig eftersom det pekar på vad som drivit/driver utvecklingen samt hur man ska gå till väga om man vill ändra på det.
Det räcker åledes inte med att härma en stadsform - något promenerbart - så som de såg ut förr i tiden. Det är deärtill farligt - om man nu vill ha ett rikt stadsliv - att omvandla stadslivet till fetischer, att marknadsföra städerna som produkter för turister och invånare att konsumera (ex genom att bygga "spektakulärt"). Det är absolut inte tillräckligt att eller att skapa "attraktiva, promenerbara och trygga" städer.
Om man vill återupprätta ett rikt och mångfaldigt stadsliv måste an också se till andra delar av staden och det urbana. Exempelvis kulturhistoria, och inse att sociala relationer (i alla fall de som bidrar till en levande stad och återupprättandet av staden) är fler än de som baseras på ekonomiska kontrakt. Att vara tillåtande till en viss otrygghet (Sthlm stads klotterpolicy hindrar ex utvecklingen mot en levande tad), och inte stöpa alla kvarter i samma form ("stadsmässighet"/"promenadstad", tydliga gränser mellan privat och offentlig sfär etc). Lite mer djup i analyserna från (M) och Alvendal (och alla de som skriker sig hesa över den den traditionella stadens form och alla de som enkom lägger skulden på samhällets problem på modernismens och den socialistiska ideologin). Lösningen är inte konservatism och nostalgi eller "mänsklig skala" a la renässansen - att anamma sådana förlegade begrepp är inte att vara visionär utan att sträva bakåt i nostalgins töcken. Nä, lite mer måste nog till innan (M) och Alvendal blir visionärer.
MP har alltid stött avkontorisering. Men med M vid styret blir det tokhyror. Marknadshyror. Men det är väl det moderaterna innerst inne vill.
Samtidigt förfaller delar av de kommunala bostadsbolagens fastigheter. Illa.
Åke Askensten
www.askensten.com
Re: Katarina (eller samma gamla vanliga peudonyma skönhetsrådsledamot)
Jag läser ditt inlägg gång på gång och blir bara mer och mer förvirrad. Du borde sammanfatta ditt inlägg och ditt ställningstagande som kort o gott: WE FEAR CHANGES!! Hur mycket blajj får man plats med i ett inlägg? Vad föreslår du? Att vi inte gör någonting? Det är ju uppenbart att om en vänsterpolitiker skulle föreslagit samma sak så skulle du inte ha en enda reflexmässigt gnällig kvasi-vetenskaplig teori att referera till. Slappna av och glädj dig över att för varje bostad som tillskapas så finns en ny lycklig bostadslös som inflyttande. Betänk även att det kan vara denne bostadslöse kan till och med vara en förtryckt arbetare!
...snark... oj förlåt...jag läste ditt pseudo-resonemang igen och råkade somna!
/Mikael Petersson
Re: Mikael Peterson
Hahaha, du är ju riktigt rolig! Var det analysen av det moderna/industrialiserade samhällets och därmed talet om införandet av lönearbete som skrämde sig så pass mycket att du tror dig se kommunistiska spöken?...BU!
Hur du kan få mitt visserligen lite svamliga inlägg, till att inte bejaka förändring/omvandling (eller för den delen att inlägget skulle varit annorlunda om det varit en änsterpolitiker) är för mig en gåta. Alvendals politik är inte progressiv och leder inte till stadsutveckling, om något så är hon reaktionär. Fast det är dock orättvist, för hon har som sagt en del rätt . Vilket inte är så konstigt eftersom hennes grundanalys, identifierandet av den kritiska punkten, är felaktig.
Varken vänsterns (tydligt nog för dig Mikael?) eller Alvendals analys om vad som orsakat det som vi upplever som problem i dagens städer är felaktig. Det är inte modernismen eller socialismen som har varit den stora drivkraften i funktionsuppdelningen av städer, arbete och produktion. Socialistiska stater och makthavare bejakade och drev till sin spets, den idé om staden och boendet som sprang ur industrialiseringsprocessen (som alltså påbörjades under 1700-talet och där de som äger kapital och jordegendomar driver frågan om funktionsuppdelning av arbete, bostad och kontroll av staden). Industrialiseringen i sig är fientligt inställd till staden som en politisk, social och ekonomisk enhet, dvs den komplexa staden. Den flyttar ut boendet från centrum till periferi, den låter kontor och administration (information- och makt) och senare bilismen, ta över centrum.
Alvendals stadsbyggnadspolitik baseras på en tro på att bara en en samling hus antar formen av en stad så är det en stad; att staden, för att bli ”levande”, måste konkurrera med andra städer genom bla platsmarknadsföring (staden får ett ekonomiskt värde som kan bytas mot andra ekonomiska värden – en vara); att det är den traditionella idén om staden (entreprenörer som bygger underverk och skapar den där ”mysiga stadsmässigheten”). Dvs hennes nostalgi blir hennes ledstjärna. Genom att återskapa formen och funktionerna ”boende” och ”handel” (boende och handel är dock en väldigt viktig del av en sån där komplex stad som vi alla verkar vilja ha i dag så visst gläds jag åt en bättre balans mellan bostäder och kontor i staden) så tror hon att hon löst problemet. Fast egentligen så gör hon ju bara samma sak som man gjorde förra gången det var bostadsbrist och när den stora urbaniseringen började: bygger vidare på ett i grunden felaktigt ägandeförhållande och produktionssätt (om målet är att skapa en stad/livsmiljö som innehåller den där blandningen av funktioner alltså).
Inte heller är är idén om den antika och liberala idén om ”mänsklighet” och ”mänsklig skala” i byggandet som kommer lösa problemen eftersom de ideologierna till stora delar är baserade på en viss typ av ägande och en viss typ av form.
I en (snart) postindustriell värld och en (snart) postnationell värld, behövs andra visionärer än kulturkonservativa och nostalgiska personer. Istället för att enbart stirra sig blind på hur platser kan konsumeras (medelst ekonomi eller upplevelser) så borde Alvendal fokusera mer på tolerans och sociala aspekter av städerna (alltså inte enbart de som upprättas i form av ekonomiska och juridiska kontrakt). Vet vi i dag vad detta innebär...ej men vi vet i alla fal så mycket om staden och vad som orsakat problemen för att kunna börja formulera andra visioner och lösningar än de förlegade. Mindre nostalgi och ekonomism och mer fokus på människan som social varelse. Man kan börja med att ta bort nolltolerans och kriminaliserande av "avvikande" konst och beteenden och lite mer tolerans för olikheter.
Så...vilken teori och analys stöder du dig på Mikael? Eller är drömmer du bara gamla drömmar när du sover?
Heja Katarina! Jag gillar det du skriver!
Re: Lisa/Katarina
Nu har jag druckit ngr koppar kaffe och lyckats kämpa igenom ditt svammel i nästa inlägg. Du är säkert jättesmart, intelektuell, sofistikerad o bla bla bla. Men du kan ju inte ha särskilt mycket än ngn kvasiteori att krysta ur dig mellan allt ditt gnäll. kom med något konkret förslag istället! Att tillåta konstyttringar är väl knappast svar på hela problemet?! Och varför är det en dålig idé att tillföra bostäder i city osv och vad vore en bättre idé?
/Mikael
Re: Mikael
Vet inte vem Lisa är som du vänder dig till men jag kan svara för min del. Men jag förstår inte vad det är i min kritik mot Alvendals grundanalys du vänder dig emot. Är det det att jag inte ser socialismen och modernismens stadsbyggande som drivkraften bakom fysiska uppdelningen av boende, arbete och politik/makt och att jag dessutom har mage att kritisera Alvendal för att inte ha gjort sin grundanalys ordentligt?
Om du kan specificera lite mer istället för att bara komma med raljanta och destruktiva kommentarer så kanske det underlättar för mig att hitta de ord som gör att jag kan förklara för dig på ett bättre sätt? Men jag ska ändå försöka en gång till på ett litet annorlunda sätt i hopp om att det är tillräckligt.
Du kan inte ha vaknat riktigt ännu för det första jag sa var att fler bostäder i city är en bra idé. Jag sa till och med att Alvendal tar steg i rätt riktning. Sedan sa jag också att en bättre jämvikt mellan kontor och bostäder i city är viktigt om man vill skapa det man tycker sig sakna i staden, ”liv” eller vad man väljer att kalla det. Eller som jag väljer att kalla det en komplex stad, livsmiljö där boendet inte ses som något separerat från (stads)livet i övrigt.
Varför Alvendals stadspolitik ändå inte räcker till och är dålig är för att hon ser till en viss form och återvändandet till en tid före industrialismen, eller mer korrekt någon gång mitt i industrialiseringsprocessen, ca 1850, som förebild och vision för vår tids stadsbyggande.
Att peka fingret mot modernismen och socialismen och hylla ett förlegat samhällssystem och samtidigt missa poängen med just det varför det dåtida samhället förändrats, och dessutom förstärka det som är grunden till städernas uppdelning i periferi och centrum, boende och arbete (livets fragmentering) – ekonomismen, kapitalismen där även städer och stadsliv och livsmiljöer får ett ekonomiskt värde som kan marknadsföras på en marknad, leder inte till en levande stad. Möjligen lever det till en kuliss av en stad, formen av en stad, men eftersom man försöker fylla innehållet med gammal skåpmat som för länge sedan är passé blir det alldeles tomt.
Oavsett vad man tycker om det så går vare sig industrialismen, socialismen eller modernismen att göra ogjord. Nya offentligheter, sociala relationer och politik har skapats i nya (icke traditionella) städer och områden varav en del är planerade utifrån modernistiska och socialistiska ideal. Alla dessa sociala relationer, nya offentligheter är dock inte per definition dåliga eller icke-önskvärda i dag. Mycket av det som pågår och levs i förorter bidrar också till en mångfaldig och ”levande” stad.
I dag, till skillnad från förr, inbegriper staden, ”den levande staden” även modernismens och socialismens manifestationer. Där finns det också liv, där finns det också kvalitet i stadsbygganadet och i arkitekturen. Mitt konkreta förslag är att istället för att komma med svepande generaliseringar om att en viss tid/epok, arkitektur, politisk ideologi, offentlighet, offentlig plats etc är omänsklig och dålig så måste man se att de olika offentliga rummen och ideologierna har olika kvaliteter som alla är legitima i dagens samhälle. Lösningen på de problem vi har med stadsbyggandet i dag löses genom både praktiskt prövande av vad som fungerar och att skapa ett nytt teoretiskt ramverk, en ny kontext. Just nu, i det läge vårt samhälle befinner sig, där kontexten ändrats så dramatiskt tror jag att behovet av en ny ideologi, en ny teori, är extremt viktigt. Sedan kan man utifrån den/de försöka konkretisera och förverkliga – eller tvärtom funkar också. Det spelar liksom ingen roll om de är kvasi eller inte.
Så Mikael, vad har du för konkreta exempel då och hur hänger de ihop med livet, universum och allting?