ABORT. Det finns lite över 300 personer med efternamnet Utbult i Sverige. Jag är en av dom. Roland Utbult, folkpartistisk abortmotståndare, är en annan. Vi är alla del av samma släkt som grundades någon gång på 1600-talet, och sorgligt nog har vissa åsikter därifrån levt kvar i Utbults åsiktsprogram.
Att vara en uttalad vänstersympatisör, och samtidigt ha en borgerlig och frikyrklig folksångare som namne, har varit en ständig källa till konversation för mig, med allt från gamla tanter som vill diskutera musiken, till vänner och bekanta som vill diskutera politiken.
Trots att jag tillhör den icke-frikyrkliga delen av släkten, samma del som även rört sig bort från Västra Götaland, respekterar jag religionen, och har genom ett ömt förhållande till Lagerlöf, Dostojevskijs verk efter Sibirien och inte minst Martinssons beskrivningar i "Aniara" fått ökad förståelse för sökandet efter spiritualitet.
Det jag däremot finner som en självklar sanning är att religionen måste hållas borta från politiken. Särskilt i de fall där den används för att inskränka människors rätt till kärlek, eller till sin egen kropp. Särskild aversion har jag till politik som förs baserad på bibelcitat - då det alltid är ett selektivt urval där bibelorden som förbjuder onani eller homosexualitet är Guds upphöjda lag - medan de som förespråkar slaveri eller stening av äktenskapsbryterskor ska tolkas i den historiska kontexten. Dessa bibelord används också för att definera "den kristna moralen", vilket ständigt utestänger de toleranta kristna vars röster lika ständigt dränks i floder av fördomsfull och unken moralism från sådana som Skånberg, Sacrédeus och Svensson.
Roland Utbults musik, är vad jag förstår, väldigt givande för många människor. Hans politiska åsikter är däremot till viss del anskrämliga. När Gudryn Schyman skriver att Folkpartiet borde ta avstånd från Utbult har hon tyvärr rätt - bakom Folkpartiets ord om frihet gömmer sig Utbult med en syn på kvinnan och sexualmoral som inte bara borde vara omöjlig inom Folkpartiet, utan inom det moderna samhället i övrigt.
I artikeln "Sex är inte enbart njutning" publicerad på SvDs "Brännpunkt" menar han att skolans arbete för att ungdomar ska bli säkra i sin sexualitet är fel, och att sex måste jämföras med onyttig mat och droger. Han gör ingen skillnad på skyddat eller oskyddat sex, utan undermeningen går fram att ungdomar inte ska ha sex över huvud taget. Att dessa åsikter härstammar från en tid då preventivmedel inte fanns, och att män ville att deras ungmör skulle vara oskulder innan äktenskapet för att vara säkra på att eventuella barn var deras, nämns tyvärr inte.
Vidare i texten "Minska antalet oönskade graviditeter" för han fram att antalet aborter måste minska - "av flera skäl". Han för fram Norge som ett gott exempel, där staten enligt honom jobbat för att kvinnan ska bita ihop och fortsätta graviditeten. Slutstycket är mycket skrämmande:
"Som synes är läget allvarligt. Det krävs en förändring. Det handlar inte bara om enskilda människors hälsa, det handlar också om en hel nations välbefinnande."
Här återknyter Utbult till den absolut mest avskyvärda delen av anti-abort-debatten: Om kvinnans kropp inte som hennes egen, utan som en del av något större. Det är inte bra för samhället att kvinnor får välja vad de ska göra med sin kropp, inte bra för "folkhälsan" - och kvinnlig fri sexualitet i sig leder endast till klamydia och livmoderhalscancer.
För den som fortfarande tvekar om Utbults moralism då han ändå tycker om de vaga KD-formuleringarna som kan tolkas efter eget tycke läggs till detta stödet för föreningen "Ja till livet" som försöker påtala för unga kvinnor att de kan dö om de begår abort, enbart för att försvara sina egna övertygelser.
När jag läser detta, Roland Utbult, skäms jag för att vi delar namn. Jag gläds dock åt sådana som min mor, starka kvinnor som inte vill axla det ok du vill lägga på dem, och aldrig kommer tolerera ett Sverige där din unkna moralism får dominera. Det är hon som har givit mig namnet, jag kommer bära det längre än dig, och jag kommer använda det till att motverka all politik som vill kedja människor lika rättigheter, om det så gäller rätten till sin egen kropp, sina val eller sitt liv.
Trots att jag tillhör den icke-frikyrkliga delen av släkten, samma del som även rört sig bort från Västra Götaland, respekterar jag religionen, och har genom ett ömt förhållande till Lagerlöf, Dostojevskijs verk efter Sibirien och inte minst Martinssons beskrivningar i "Aniara" fått ökad förståelse för sökandet efter spiritualitet.
Det jag däremot finner som en självklar sanning är att religionen måste hållas borta från politiken. Särskilt i de fall där den används för att inskränka människors rätt till kärlek, eller till sin egen kropp. Särskild aversion har jag till politik som förs baserad på bibelcitat - då det alltid är ett selektivt urval där bibelorden som förbjuder onani eller homosexualitet är Guds upphöjda lag - medan de som förespråkar slaveri eller stening av äktenskapsbryterskor ska tolkas i den historiska kontexten. Dessa bibelord används också för att definera "den kristna moralen", vilket ständigt utestänger de toleranta kristna vars röster lika ständigt dränks i floder av fördomsfull och unken moralism från sådana som Skånberg, Sacrédeus och Svensson.
Roland Utbults musik, är vad jag förstår, väldigt givande för många människor. Hans politiska åsikter är däremot till viss del anskrämliga. När Gudryn Schyman skriver att Folkpartiet borde ta avstånd från Utbult har hon tyvärr rätt - bakom Folkpartiets ord om frihet gömmer sig Utbult med en syn på kvinnan och sexualmoral som inte bara borde vara omöjlig inom Folkpartiet, utan inom det moderna samhället i övrigt.
I artikeln "Sex är inte enbart njutning" publicerad på SvDs "Brännpunkt" menar han att skolans arbete för att ungdomar ska bli säkra i sin sexualitet är fel, och att sex måste jämföras med onyttig mat och droger. Han gör ingen skillnad på skyddat eller oskyddat sex, utan undermeningen går fram att ungdomar inte ska ha sex över huvud taget. Att dessa åsikter härstammar från en tid då preventivmedel inte fanns, och att män ville att deras ungmör skulle vara oskulder innan äktenskapet för att vara säkra på att eventuella barn var deras, nämns tyvärr inte.
Vidare i texten "Minska antalet oönskade graviditeter" för han fram att antalet aborter måste minska - "av flera skäl". Han för fram Norge som ett gott exempel, där staten enligt honom jobbat för att kvinnan ska bita ihop och fortsätta graviditeten. Slutstycket är mycket skrämmande:
"Som synes är läget allvarligt. Det krävs en förändring. Det handlar inte bara om enskilda människors hälsa, det handlar också om en hel nations välbefinnande."
Här återknyter Utbult till den absolut mest avskyvärda delen av anti-abort-debatten: Om kvinnans kropp inte som hennes egen, utan som en del av något större. Det är inte bra för samhället att kvinnor får välja vad de ska göra med sin kropp, inte bra för "folkhälsan" - och kvinnlig fri sexualitet i sig leder endast till klamydia och livmoderhalscancer.
För den som fortfarande tvekar om Utbults moralism då han ändå tycker om de vaga KD-formuleringarna som kan tolkas efter eget tycke läggs till detta stödet för föreningen "Ja till livet" som försöker påtala för unga kvinnor att de kan dö om de begår abort, enbart för att försvara sina egna övertygelser.
När jag läser detta, Roland Utbult, skäms jag för att vi delar namn. Jag gläds dock åt sådana som min mor, starka kvinnor som inte vill axla det ok du vill lägga på dem, och aldrig kommer tolerera ett Sverige där din unkna moralism får dominera. Det är hon som har givit mig namnet, jag kommer bära det längre än dig, och jag kommer använda det till att motverka all politik som vill kedja människor lika rättigheter, om det så gäller rätten till sin egen kropp, sina val eller sitt liv.
Tweet
