Nyligen inträffade ett fall där en pojke avled av tarmvred för att sjukvårdsupplysningen rekommenderade att inte uppsöka vård. Sjuksköterskan som gav råden säger i utredningen att hon hade ”stress och press att klara av samtalen på kort tid”.

Villkoret för att få bonusen är att inga misstag begås, så personen som tog samtalet om tarmvreden får alltså inga pengar. Problemet är bara att en pojke liksom redan dött, och att man har ett system som sporrar folk att inte göra sitt jobb ordentligt. Betalt får man så länge det inte syns.

På Vårdförbundet är man inte nöjd och hävdar att det äventyrar säkerheten, medan systemet försvarare menar att samtal inte är bättre bara för att de är långa - det viktiga är vad som sägs. Naturligtvis utan tanke på att ett samtal som tillåts ta den tid det tar har större chans att få in alla viktiga komponenter. Johan Westerholm ställer den egentligen enda relevanta frågan, nämligen om bonusarna ökar möjligheten att lyssna in relevant information och FiaVG tar sig en funderare över chefernas bonusar som lär vida överstiga 1.000 kronor.

(Går detta bonussystem att applicera på de svindyra ryggmärgsoperationerna, månne?)

Uppdatering: Oppositionen i Stockholm kräver utredning.

Uppdatering 2: Företaget i fråga, Medhelp, diskuterar nu "hur företaget ska gå vidare, sedan det blivit känt att sjuksköterskorna får en bonus på 1000 kronor om de kan hålla en kort snittid på samtalen." Systemet är alltså acceptabelt så länge det är hemligt…?

Uppdatering 3: Medhelp slopar systemet. Det görs med hänvisning till det missnöje som framkommit i undersökningar hos personalen, och inte alls på grund av att det uppmärksammandes.