Det är nog klokt att redan inledningsvis värja sig mot missriktad kritik genom att en gång för alla etablera faktumet att arbetslösheten inte är regeringens fel.

Däremot är det regeringens ansvar. Särskilt med tanke på att man gick till val på att sätta arbetslösa i arbete. När arbetslösheten minskade var frågan viktig, när kurvan har vänt så prioriteras den ner, enligt rådande modus operandi.

Idag är det mer än 60.000 personer färre som är i arbete än för ett år sedan. De senaste månaderna har arbetslösheten ökat med tiotusentals människor. Och regeringen gör ingenting.

Man lanserade ett krispaket, som mest visade sig vara en ny presskonferens där man annonserade redan planerade åtgärder. Krispaketet blev en lite krisask. När en halv miljon människor visade sig ha lämnat a-kassan efter regeringens stålbad började problemen för kommunerna, som nu blev tvugna att stötta de arbetslösa ekonomiskt - med spräckt budget i 70% av kommunerna som resultat.

Var opposition värd namnet bör uppmärksamma det faktum att regeringen inte axlar sitt ansvar för folkets välbefinnande.

Schlingmann tycker dock att kritiken mot regeringens oförmåga att sköta sitt arbete och uppfylla sina vallöften är smutskastning, och det är väl egentligen inte så märkligt, då kritiken är svår att värja sig mot. Han kan omöjligen hävda att saker och ting går vägen, inte ens arbetsmarknadsministern tycker det, och han kan omöjligen hävda att det ser ljust ut. Kvar finns då bara det man från moderat håll gör bäst, nämligen att klanka ner på socialdemokraterna.

Det är nog det statsminister Fredrik Reinfeldt (m) menar när han säger att regeringen i kristider ska fokusera på sin kärnverksamhet.

Fotnot: Kritiken mot smutskastning ter sig dessutom ganska märklig när man håller i åtanke att alliansen under valet 2006 tillsatte en arbetsgrupp som skulle arbeta med just smutskastning. (Aktuellt, 25/4-05) Man skrev bland annat en personangreppsrapport om Pär Nuder (s) och påpekade det skandalösa i att socialdemokraterna brukar vinna de allmänna valen.