UTANFÖRSKAP. "Fler i arbete - mer att dela på" hette alliansens valmanifest från 2006, och i höstas kom budgeten titulerad "Fler i arbete - tryggad välfärd". Nu när 61.000 människor har förlorat sina jobb det senaste året väljer regeringen att inte prata om vare sig arbetslöshet eller utanförskap. Talet om att försvara välfärden handlar egentligen om att försvara skattesänkningar.
Först ska nämnas att utanförskapet är något moderaterna har hittat på. Det bygger på en summa av alla dagar som någon i ålderskategorin 16-64 år i landet varit arbetslös, sjuk, på gymmnasiet, förtidspensionerad, hemma med barn, föräldraledig, ledig, värnpliktig eller studerande (men inte de som är hemma med vårdnadsbidrag), delat på antalet arbetsdagar på ett år. Då uppgår summan till motsvarande 1,5 miljoner heltidstjänster - alltså inte faktiskt 1,5 miljoner människor, som man påstod 2006.
Så sent som 2008 upplyste regeringen folket om
"Att bekämpa människors utanförskap från arbetsmarknaden var Allians för Sveriges tydligaste löfte till väljarna i valet 2006."
Nu ökar de arbetslösa och förtidspensionerna, och det man kallar utanförskap växer. Nästa år beräknas arbetslösheten ligga på 10%. Men av någon anledning så har man helt slutat att tala om frågan. Arbetslösheten diskuteras bara när den minskar, nu när den ökar vill man tala om annat - trots att det var regeringens "tydligaste löfte till väljarna".
Effekterna ser man. A-kassereformerna har lett till att 500.000 människor har lämnat systemet och därmed förpassas till kommunalt socialbidrag vid arbetslöshet, en utgift som ökar och dessutom spräcker budgeten i de flesta kommuner. Att som Reinfeldt skylla detta på flyktingmottagning är helt enkelt inte sanningsenligt.
Regeringen fortsätter vägra stötta kommunerna ekonomiskt för att hantera de problem som skapats, och man låter bli med hänvisning till att man ska lägga pengarna på skolor och sjukvård. Ironiskt nog är det just skolor och sjukvård som blir lidande när kommuner och landsting måste skära ner.
Det är inte välfärden man vill försvara, det är skattesänkningarna, som tillåts fortsätta. För två år sedan hade den svenska staten ett budgetöverskott på 90 miljarder, nu råder ett underskott på 60 (som beräknas växa till 135), och det måste täckas upp med lånade pengar. Samtidigt har man sänkt skatten med 80 miljarder kronor.
När kostnaderna för arbetslöshet skenar iväg och välfärden hotas, då håller sig regeringen passiv i alltsammans, medan man gladeligen lånar pengar till skattesänkningar.
Och dessutom har man mage att kalla det "ansvarstagande".
Andra om jobbävningen:
- Ett hjärta rött: "Vart tog utanförskapet vägen"
- Peter Andersson: "Fler i arbete - mer att dela på"
- Åsa Westlund: "Arbetslöshet på 10 procent"
- Johan Sjölander: "Borgerlig politisk ger sämre välfärd och fler arbetslösa"
- Alexandra Einerstam: "Jobbkrisen"
_______________________________________________________
Tweet
