När resten av världen har insett att marknaden inte reglerar sig själv och sätter in åtgärder klamrar sig den svenska regeringen fast vid sina gamla idéer. När trycket blir för stort presenterar man ett så kallat krispaket, som mest är en liten ask innehållande en reform om subventioner för att renovera badrummen. Som i dagsläget för övrigt lett till att färre renoverar badrummet. Paketet döms dessutom ut av regeringens egna rådgivare.

När detta är klart tar man åt sig äran för att ha presenterat Europas mest expansiva krispaket (vilket inte stämmer), samtidigt som anser sig vara ansvarsfull för att man är så restriktiv - samt kritiserar oppositionen för att den vill gå längre.

Effekten av lågkonjunkturen börjar bli högst påtaglig. Tiotusentals har varslats om uppsägning och arbetslösheten skjuter i höjden. Samtidigt har regeringens reformer fått en halv miljon löntagare att lämna a-kassan, vilket innebär att de förpassas till socialbidrag vid arbetslöshet. Kostnaden hamnar hos kommunerna, där det spräcker budgeten i 7 av 10 kommuner. Och för att finansiera detta avskedas lärare och sjuvårdspersonal.

Men man har inga planer stötta kommunerna i detta. Istället talar man, precis som i högkonjunkturen, om metallarbetaren som fått sänkt skatt. Att metallarbetaren fått sänkt lön, eller förlorar jobbet helt och hållet, det talar man mindre om.

Och i den bemärkelsen är alliansen rätt märklig, och det säger något om regeringsdugligheten. När det råder högkonjunktur och 4% arbetslöshet kokar man ihop statistik om att den egenligen ligger på 21% , att hävda annat är att svälja den socialdemokratiska lögnen. Då vill man inte tala om något annat än jobben. När tiotusentals sedan varslas varje månad och bedömningar pekar på en kommande arbetslöshet på uppemot 10% då vill man prata om ungdomsbrottslighet, utan att nämna att den kan vara kopplad till den närmare 30%-iga ungdomsarbetslösheten.

Det är egentligen inte så märkligt. Erkänner man att jobbpolitiken inte skapar nya jobb så nödgas man ta tag i problemet, och sådant kostar pengar. Och då blir det svårt att spotta ut över 80 miljarder i skattesänkningar och täcka underskottet med lånade pengar.