Man kan fråga sig varför Ljungman känner sig värd nästan dubbelt av vad en riksdagsledamot tjänar, över 1,2 miljoner kronor om året. Det kan inte vara för lång och trogen tjänst - han tillträdde posten efter valet 2006, ej heller tycks det vara för den hårda interna debatten, då moderaterna själva har 71% av mandaten, eller för att han behöver det: utöver sin inkomst från medborgarna tjänade han 4,5 miljoner förra året.

Däremot kanske det är för det ihärdiga arbete Ljunggren för med målet att hålla flyktingar borta från kommunen. Ljunggren har aktivt fnyst åt både namninsamlingar, brev och Migrationsverket och menar att inte ens ensamkommande flyktingbarn ska tas emot - då staten inte kompenserar kommunen nog.

Eller så är det för att Ljunggren satsar på att bli först i Sverige med att införa en nattväktarstat. I en intervju med Svenskt Näringsliv - som älskar Vellinge - stoltserar Ljungrens radarpartner, Göran Holm, med att de "inte ens äger en skyffel längre". Allt är utlagt på entrepenad - där billighet har varit ledordet i upphandlingarna - för har man råd behöver man ju inte utnyttja en undermålig kommunal service utan kan söka sig till den privata sektorn.

Personligen tycker jag Lars-Ingvar verkar vara en härlig prick. I en intervju säger han att hans motto är "carpe diem", vilket känns fräscht och ungdomligt, fast än han mer tycks leva ett liv i linje med "après moi, le déluge". Trots att han inte vet vad en liter mjölk kostar känns det som han är i kontakt med verkligheten, och om nu flyktingbarnen har det så svårt, kan de väl alltid äta kakor?

---
Notis: Även nummer två och tre på listan är inte helt oväntat moderater.

Bloggar: Szatmari Waldau | Valtersson |
Media: Dagens Samhälle