ARBETSMARKNAD. Arbetsmarknadsministern uppmanar de som blir arbetslösa att omskola sig, samtidigt som regeringen skurit ner på vuxenutbildningarna. Därtill tillsätter man också 1.500 närmast new-age-liknande coacher för att hantera krisen.
Arbetsmarknadsmnister Sven-Otto Littorin (m) förklarar för TV4 att
"om jag hade varit lite yngre än jag är nu och hade sett det här komma, det här tuffare tiderna hade jag nog satt mig i skolbänken nu för att utnyttja de här lite sämre tiderna till att läsa upp min gymnasiekompetens."
Den regering Littorin representerar har varit drivande för att just skära ner i den kommunala vuxenutbildnignen, Komvux har under alliansregeringens första två år berövats en tredjedel av sina anslag, vilket lett till antagningsstopp i många kommuner. Men man "ska passa på nu", menar Littorin.
Istället har regeringen, för att hantera massarbetslösheten, via arbetsförmedlingen tillsatt 1.500 coacher - personer helt utan krav på någon som helst kompetens, och som gärna flummar rejält. Företaget CoachCompanion, som anlitas av arbetsförmedlingen för att hantera massarbetslösheten
Så när konjunkturen plötsligt upphör att skapa nya jobb, då vänder sig alliansen till sitt hemliga vapen - New Age. Skitår möts med skitlösningar.
Under tiden ska Littorin läsa upp sin kompetens.
Andra har också skrivit intressanta grejer om regeringen, samhälle, politik, alliansen, Sven-Otto Littorin, utbildning, Komvux och nedskräning
_______________________________________________________
9 kommentar:
Dom vill väl att man köper sig en utbildning från den privata sektorn.
Känns inte detta som ett fullkomligt naturligt initiativ från just Totto?
[Ursäkta trafiksnyltandet.]
Går själv på en privat arbetsförmedling med en privat coach! Den är mer Old School och jag behöver väl inte tillägga att efter 2½år är jag fattigare och lika arbetslös som från början.
Att anlita externa bolag för att coacha och stötta de inskrivna på Arbetsförmedlingen är ingalunda någon ny företeelse. Så skedde under Perssons tid och så sker även nu.
Vad som hindrade den förra rageringen från att uppdatera AMS / Arbetsförmedlingen till 2000-tal tycks ingen ha svaren på. Än mindre varför den nuvarande regeringen fortsätter i samma upparbetade hjulspår.
Handläggarna på Arbetsförmedlingen känner mycket väl till att 75% av alla rekryteringar sker via nätverk och personliga kontakter. De vet också att TRR och karriärrådgivningsföretagen samt outplacementbolagen på arbetsmarknaden har lärt ut metodiken i tre decennier nu. Ändå fokuserar Arbetsförmedlingen på matchning och jobbsökning via annons. Detta trots att bara 3% av alla rekryterinar sker den vägen?
Oavsett regering upphandlar man hellre coach-tjänsterna än att utbilda de egna handläggarna. Vore inte det bättre?
Man kan ju fråga sig varför inte handläggarna på Arbetsförmedlingen själva får lov att lära sig hur man coachar och stöttar individer till nytt arbete d.v.s. moderna ocg FUNGERANDE jobbsökningsmetoder? Nej. Handläggarna ska tydligen bara arbeta förvaltande och kontrollerande. Åh nej. Inte ska väl handläggarna på Arbetsförmedlingen se till att de inskrivna finner det optimala jobbet som passar just honom eller henne allra bäst. (ironisk)
E Eklund
Till teame 2:
De som då inte har kontakter, menar du att det är omöjligt för dem att få något jobb?
Och är det inte så att det bara är förflyttningar som sker på arbetsmarknaden mellan de som redan har jobb - så att de kan byta emellanåt för att inte bli för uttråkade.
Att arbetsmarknaden egentligen är sluten - och inte till för dem som är arbetslösa?
Detta är ett skrämmande slöseri med pengar naturligtvis men ännu värre är att det är direkt förnedrande att för sin försörjnings skull tvingas deltaga i nåt sådant.
Jag har själv ingen förstahandserfarenhet av dessa coacher men min syster är f.n arbetslös och ska sex timmar per dag befinna sig på nåt "jobbcentrum" eller vad det kallas. Där ska hon under dessa sex timmar skriva CV och söka arbete utom de dagar då hon ska söka arbete och skriva CV.
Hon har också tilldelats en coach vilket är en helt ny upplevelse för henne och hon bad någon gång i början av januari den här coachen att undersöka en möjlighet som hon hade hört talas om. Den entusiastiska människan lovade att göra så och att återkomma vilket syster min fortfarande ser fram emot i spänd förväntan.
Sedan dess har coachen nämligen inte avhörts utan är väl i full färd med att via någon typ av seans försöka finna de uppgifter som syrran behövde. Min något mer pragmatiska syster googlade istället och uppenbarligen är anden i googles sökmotor en mäktigare ande än coachens, för googleanden fixade som vanligt 317000 svar på 0,17 sek.
Till saken hör också att skälet till att hon ställde frågan var att på det center där detta försigår är dom 300 personer på 70 datorer vilket innebär att knyppling, virkning och stickning samt diverse olika former av kortspel är en vanligt förekommande sysselsättning.
I vanlig ordning har man ritat upp en karta på något kontor och då det visar sig att kartan inte överensstämmer med verkligheten så gäller naturligtvis kartan.
Jag kan förstå den bakomliggande tanken med detta, att för många och då kanske särskilt yngre, kan det vara bra att ha något som iaf är lite strukturerat och ett ställe att gå till om dagarna. Då får man samtidigt också se till att motivera till detta och det kan man bara lyckas med om det som erbjuds känns meningsfullt.
En annan liten lustighet som jag fortfarande inte förstår bakgrunden till, eftersom någon förklaring annat än den klassiska "vi har våra regler förklaringen" givits, är varför de arbetssökande inte får ta med sig egna bärbara datorer? En stickning går fint men av någon anledning inte en lap-top trots att datorer saknas mer än stickningar.....
Saxar nedanstående ur debattartikeln och försöker förstå vad det konkret betyder och på vilket sätt min syster kan vara hjälpt av detta. Till skillnad mot coachen så har syrran en fil.kand och en fil.mag att hänvisa till och det framstår mot den bakgrunden som lite lustigt att deras roller inte är ombytta.......
"Ett ”kvalitetssäkrat coachningföretag” skriver till exempel: ”Utbildningsarrangören bejakar också den andliga dimensionen. Vi är övertygade om vår koppling till universell energi och våra möjligheter att få flow i våra liv genom den insikten”.
Liksom den nyandliga terapin betonar coachning människans outnyttjade ”inre potential”, som individen med hjälp av coachen skall bli medveten om och utveckla för att förverkliga sig själv både som individ och anställd".
Mumbo jumbo kallar jag det. Vad syrran säger är inte tryckbart men jag förstod så mycket att det gick ut på att hon gav fullständigt f-n i sin ev koppling till den universella energin till förmån för ett jobb, vilket ju är orsaken till att hon är där in the first place. Nyandlig terapi får hon ute i skogen med hunden om jag fattade henne rätt.
Jag har som sagt ingen egen erfarenhet av detta utan får förlita mig på systers uppgifter vilka nu kan sägas vara bekräftade av artikeln.
Den enda egna erfarenhet jag har går ett antal år tillbaka i tiden då jag under en kort period var arbetslös och enligt konstens alla regler anmäld där man ska vara anmäld för att få ut den försäkring jag själv betalat för att få en trygghet i svåra tider.
Det jag blev erbjuden att göra för att stärka upp mina möjligheter på arbetsmarknaden var (och detta måste ha tagit en hel delegation en helgkonferens att komma på) att jag bereddes plats på en kurs i svenska för invandrare.
Självklart Sickan! Med ett efternamn som mitt måste ju det självfallet vara den optimala sysselsättningen!! Nåväl, jag skrev tillbaka på min allra finaste svenska att jag redan kände till att "mor ror och far är rar".
Efter denna demonstration av djup insikt i det venska pråket så hördes aldrig något mer från den där delegationen vilket inte direkt var något jag saknade vid den tiden.
Jag undrar hur det gick för dom sedan......?
@Michael Gajditza: Intressant och skrämmande exempel på hur den s.k. "arbetslinjen" skördar ett och annat offer.
Jag har egna erfarenheter som ligger i linje med vad du beskriver att din syster genomgår. Efter IT-bubblan sprack (för min del) 2002 så fick jag känna på lite av arbetsförnedringens välsignelse. Mest skrämmande var upplevelsen av de som var i min situation som fruktansvärt kuvade och nästan livegna. Rädslan för att ifrågasätta och inte gå i vansinnets ledband var påtaglig bland dessa.
Själv hade jag turen att arbetsförmedlarna insåg att jag var för överkvalificerad för "skriva CV"-kurser och de andra s.k. insatser som fanns tillgängliga. Av vad jag förstått så har det nu stramats till så i dessa tider hade nog även jag tvingats in i förnedringshjulet vars huvudsyfte inte verkar att vara konstruktivt och utvecklande utan främst kontrollerande och avskräckande. Man skall må så j-a dåligt att man skräms bort från arbetslösheten verkar den bärande tanken vara.
Det måste vara dyra privata utbildningar som Littorin menar eftersom det snart kanske bara är möjligt att ta studielån i tre år ... Sätta sig i skolbänken???...säger bara...lycka till!
Littorin: gäst hos verkligheten.