ENMANSVALKRETSAR. Tänk er denna situation: Du sitter i riksdagen och det skall strax röstas igenom ett lagförslag vilket du i månader förkastat och talat emot. Förslaget är verkligen något som går emot hela din ideologiska övertygelse och du har gått som motståndets ledargestalt genom hela debatten kring frågan. Vad skall du göra? Dagens motionär gjorde så här: Gick upp i talarstolen, grät lite, röstade för förslaget och skrev sedan en motion om hur synd det var om honom, och hur dum partipiskan är.
Fredrik Federleys pinsamma sätt att hantera FRA-frågan har visserligen ältats länge nu, men det bör finnas utrymme och också se vad han i efterdyningarna skapat av denna händelse. Vi talar då om den motion han lade några månader efter FRA-cirkusen. Han lyckades alltså gå emot sin ideologiska övertygelse så till den milda grad att han fick bli synonym med det svek som väljarna kände då denna (stats)terrorlag genomfördes. Dock ville väl Fredrik försöka vinna tillbaka sina väljares förtroende när den värsta stormen hade lagt sig. Han lade därför fram denna motion.
I motionen, som kanske mest skall ses som en patetisk ursäkt, framlägger Fredrik det stora problem med att partierna har allt för stort inflytande över den enskilda ledamoten. Han menar att
I motionen, som kanske mest skall ses som en patetisk ursäkt, framlägger Fredrik det stora problem med att partierna har allt för stort inflytande över den enskilda ledamoten. Han menar att
"det är ett demokratiskt problem att ledamöterna har en så svag ställning i förhållande till sitt parti"Personligen skulle jag säga att det blir ett större demokratiproblem när ledamöter bygger hela sin politiska gärning med en liberal grundsyn, men sedan röstar emot sin övertygelse och därmed sviker både sin ideal och sina väljare. Men vad vet jag, jag sitter ju inte i riksdagen.
Nåväl, när han framlagt sin katastrofalt värdelösa förklaring till behovet av denna motion, vad vill han då konkret genomföra, jo håll i hatten, han vill genomföra enmansvalkretsar! Detta, menar Fredrik, skulle stärka den enskilde riksdagsmanen mot de stora maktutövande partierna som nu styr och ställer precis som de vill. Men vad skulle då en sådan reform innebära?
Alltså, från mitt röda håll tycker jag att detta vore en strålande idé, dock vet jag inte om de blå laget i Sveriges politik skulle bli lika nöjda över en sådan förändring. I en undersökning från Åbo akademi 2004 där man räknade på valutgången 2002, skulle S ensamt få över 90 % av riksdagsplatserna! Man kan ju undra vad Fredriks partikamrater skulle bli mest upprörda över, om han röstat emot FRA-lagen, eller om han skulle försöka driva igenom en lagförändring som skulle förinta hans eget parti på inflytandet i svensk politik.
Vad blir då slutsatsen av Fredriks förslag? Visst, han har uppvisat tendenser till total ryggradslöshet i FRA-frågan. Att fegheten skulle ta över så markant är en sak, och att han av rädsla för att uppröra sina partikamrater röstade mot sin övertygelse är en annan, men att han sedan lägger detta förslag, som i praktiken skulle förinta hans eget pytteparti, det är ett tydligt tecken på en totalt skogstokig riksdagsmotion.
Andra har också skrivit intressanta grejer om regeringen, samhälle, politik, alliansen, Fredrick Federley, valkrets, fra och dumheter
_______________________________________________________
Tweet
