►Plastgräsrötter. Den 25 november startades nätverket "Alliansens Vänner", som ska framstå som en kampanj grundad av vanliga medborgare, tacksamma mot alliansen. Det hela är istället ett uttryck för "astroturfing", där PR-konsulter skapar fiktiva gräsrotsorganisationer.
Fenomenet är inte nytt i Sverige - redan 2002 hjälpte lobbyistföretaget JKL "Nätverket Svensk Turism" med att driva kampanjen "Slopa Skidskatten.nu", en "gräsrotskampanj" mot beskattning av skidliftar som skulle ge utseende av att vara från arga skidåkare. Det sägs även att Kung Leopold II av Belgien använde tekniken så tidigt som på 1800-talet, då organisationen Association Internationale Africaine grundades för att stödja hans koloniala projekt i Kongo.
I USA har detta system blivit mycket populärt bland politiker och fått namnet "astroturfing", efter det amerikanska plastgräset AstroTurf. Tekniken användes frekvent under det gångna valet, men även under klimatdebatten då tex. den "hemmagjorda" YouTube-videon "Al Gore's Penguin Army" visade sig komma från ett reklambolag finansierat av General Motors och ExxonMobil.
Hur skiljer man då en astroturforganisation från en vanlig gräsrotsorganisation? Nedan följer några exempel utifrån Alliansens Vänner:
1. Uppmärksamheten. Redan samma dag som nätverket startade länkade Alliansen till sidan från sin webbplats. Samma sak gjorde regeringstrogna Svenska Dagbladets ledarsida. Detta utan att nätverket genomfört en enda aktion, kommit med någon sorts publikation eller visat upp att de har fler än en handfull medlemmar. Gruppen "Alliansen is the shit" på Facebook med 371 medlemmar tycks enorm i jämförelse.
2. Organisationen. Anledningen till att en gräsrotsorganisationer har fått sin namn är just att medlemmarna som rötter ska gro och finna näring. På Alliansens Vänners hemsida finns dock ingenting för medlemmarna själva. Ingen medlemscommunity, inget debattforum, inte ens en gästbok att skriva i. Den enda möjligheten man har är att fylla i ett formulär för att bli "alliansvän."
3. Framväxten. Organisationens nuvarande utseende bygger troligtvis också på "nätverkets" framväxt. Riktiga gräsrots-organisationer gror först mellan vänner, börjar smått och sen växer. Det här är ett koncept lanserat på ett bräde, komplett med PR-bilder på lyckliga barn och pensionärer, och intervjuer med "vanligt folk" där de får kommentera hur bra Alliansens arbete har varit för dem. Innan pressmeddelandet släpptes var det ingen som ens hade hört om namnet.
4. Grundarna. Vilka har då startat det hela? Nätverkets ansikte utåt är Fredrik Erfelt som beskrivs som "företagare" och ibland syns även namnet Katja Lepola som sägs vara "ekonom". Att båda dessa personer är PR-konsulter är det dock väldigt tyst om.
Efter eftersökningar hittar jag att Katja Lepola började sin karriär som "Corporate Identity & Communications Manager" på ett dotterbolag till det holländska företaget Unilever, och var sedan VD för företaget Votia Empowerment 1999-2004. Nu är hon en utav personerna bakom företaget "Vocare" som enligt deras hemsida arbetar med "rådslag, kommunikationsstrategier och opinionsbildning." Lepola är dock utbildad till nationalekonom vid Stockholms Universitet, så mycket är sant.
Fredrik Erfelt var nästan ännu lättare att spåra upp. Trots att varken han eller Lepola redovisar var de kommer ifrån finner jag i en artikel i Scandinavian Market Research News att det är sant att han är företagare. Han äger nämligen PR-konsultföretaget "Argument" på Strandvägen i Stockholm. Som tur är undviker Erfelt och Lepola att nämna sin bakgrund när de går ut med projektet (de vill ju att fokus ska hamna på Alliansens Vänner och inte dem), vilket också besparar människor en massa arbete att undra över om deras två PR-företag skulle ha något med saken att göra.
Alliansen understryker att de inte ligger bakom "Alliansens Vänner", men måste, eftersom de aktivt stödjer projektet från dag 1, vara fullt medvetna om vilka som ligger bakom det. Ej heller tycks de ha tänkt över det oetiska i att PR-konsulterna ber om "bidrag" och får det att låta som om de ska lämna ut flygblad på torget i Sölvesborg, och inte till deras vanliga yrkesarbete där de anställer sig själva för att bedriva PR-kampanjer från Stockholm.
Gräsrotsaktivister från båda sidor av det politiska spektrumet är högst nödvändigt för den politiska debatten. Det är då sorgligt att märka att dessa rötter kan stinka så - trots att de är av plast.
I USA har detta system blivit mycket populärt bland politiker och fått namnet "astroturfing", efter det amerikanska plastgräset AstroTurf. Tekniken användes frekvent under det gångna valet, men även under klimatdebatten då tex. den "hemmagjorda" YouTube-videon "Al Gore's Penguin Army" visade sig komma från ett reklambolag finansierat av General Motors och ExxonMobil.
Hur skiljer man då en astroturforganisation från en vanlig gräsrotsorganisation? Nedan följer några exempel utifrån Alliansens Vänner:
1. Uppmärksamheten. Redan samma dag som nätverket startade länkade Alliansen till sidan från sin webbplats. Samma sak gjorde regeringstrogna Svenska Dagbladets ledarsida. Detta utan att nätverket genomfört en enda aktion, kommit med någon sorts publikation eller visat upp att de har fler än en handfull medlemmar. Gruppen "Alliansen is the shit" på Facebook med 371 medlemmar tycks enorm i jämförelse.
2. Organisationen. Anledningen till att en gräsrotsorganisationer har fått sin namn är just att medlemmarna som rötter ska gro och finna näring. På Alliansens Vänners hemsida finns dock ingenting för medlemmarna själva. Ingen medlemscommunity, inget debattforum, inte ens en gästbok att skriva i. Den enda möjligheten man har är att fylla i ett formulär för att bli "alliansvän."
3. Framväxten. Organisationens nuvarande utseende bygger troligtvis också på "nätverkets" framväxt. Riktiga gräsrots-organisationer gror först mellan vänner, börjar smått och sen växer. Det här är ett koncept lanserat på ett bräde, komplett med PR-bilder på lyckliga barn och pensionärer, och intervjuer med "vanligt folk" där de får kommentera hur bra Alliansens arbete har varit för dem. Innan pressmeddelandet släpptes var det ingen som ens hade hört om namnet.4. Grundarna. Vilka har då startat det hela? Nätverkets ansikte utåt är Fredrik Erfelt som beskrivs som "företagare" och ibland syns även namnet Katja Lepola som sägs vara "ekonom". Att båda dessa personer är PR-konsulter är det dock väldigt tyst om.
Efter eftersökningar hittar jag att Katja Lepola började sin karriär som "Corporate Identity & Communications Manager" på ett dotterbolag till det holländska företaget Unilever, och var sedan VD för företaget Votia Empowerment 1999-2004. Nu är hon en utav personerna bakom företaget "Vocare" som enligt deras hemsida arbetar med "rådslag, kommunikationsstrategier och opinionsbildning." Lepola är dock utbildad till nationalekonom vid Stockholms Universitet, så mycket är sant.
Fredrik Erfelt var nästan ännu lättare att spåra upp. Trots att varken han eller Lepola redovisar var de kommer ifrån finner jag i en artikel i Scandinavian Market Research News att det är sant att han är företagare. Han äger nämligen PR-konsultföretaget "Argument" på Strandvägen i Stockholm. Som tur är undviker Erfelt och Lepola att nämna sin bakgrund när de går ut med projektet (de vill ju att fokus ska hamna på Alliansens Vänner och inte dem), vilket också besparar människor en massa arbete att undra över om deras två PR-företag skulle ha något med saken att göra.
Alliansen understryker att de inte ligger bakom "Alliansens Vänner", men måste, eftersom de aktivt stödjer projektet från dag 1, vara fullt medvetna om vilka som ligger bakom det. Ej heller tycks de ha tänkt över det oetiska i att PR-konsulterna ber om "bidrag" och får det att låta som om de ska lämna ut flygblad på torget i Sölvesborg, och inte till deras vanliga yrkesarbete där de anställer sig själva för att bedriva PR-kampanjer från Stockholm.
Gräsrotsaktivister från båda sidor av det politiska spektrumet är högst nödvändigt för den politiska debatten. Det är då sorgligt att märka att dessa rötter kan stinka så - trots att de är av plast.
Fotnot: Inlägget är nu också publicerat på Newsmill.
![]() | ![]() | ![]() ![]() |
_______________________________________












