Bidraget ska täcka kostnadsökningen för de kommunala tjänsterna, och beloppet räknas upp automatiskt varje år, såvida regeringen inte gör som nu och tar ett beslut att förhindra saken. Därmed kommer kommunerna och landstingen i verkligheten att ha mindre att röra sig med.

Regeringens satsningar på skolorna på 307 miljoner 2009 och 559 miljoner året därpå kommer ätas upp av kostnadsökningar så som inflation. Vänsterpartiet räknar med en minskning på 2 miljarder i skolan, och sammanlagt uppemot 6 miljarder.

Regeringen försvarar sig dock med att kostnadsminskningarna inte kommer bli av eftersom folk får jobb, och det är ju sant, får folk jobb så får kommunerna in nya pengar. Problemet här är att regeringen lever i den förflutna tid då den tillträdde. Tittar man i regeringens egen finansplan så ser man tydligt att regeringen räknar med färre jobb både 2009 och 2010 (sid. 5, tabell 1.1). Och den budgeten presenterades innan finanskrisen kom och överraskade kanslihusgossarna på finansdepartementet.

Men man tänker inte göra något särskilt eftersom budgeten tydligen var perfekt från början och inte kräver tillägg trots kris. I november såg Sverige nästan 20.000 varsel, dock utan reaktioner från rosenbad. I detta läge är det nog bra för regeringen att all ilska fokuseras på en fildelningslag.

Arbetslösheten ökar nu, vilket alla utom regeringen tycks ha insett. Samtidigt har regeringen gjort en ypperlig insats för att få 500.000 människor att lämna a-kassan, många av dem är de som mest behöver den. Man hänvisas därmed vid arbetslöshet till socialtjänsten, som tack vare regeringens frysta bidrag nu får mindre resurser att arbeta med.

Och allt hänger ihop i en fin cirkel.

Media: LO-tidningen |