I det kända klippet börjar Borg med att avfärda den socialdemokratiska välfärdsstaten med att "det var ju faktiskt så att människor när sossarna tog över hade den näst högsta levnadsstandarden i världen." Hur studenten Borg kommit fram till detta vete gudarna, men jämför man BNP per capita, oberoende av vilket år man anser att socialdemokraterna började bygga välfärdsstaten, förstår man att de pojkaktiga leende Borg har efter ha uttalat sig är det hos någon som klarat sig undan med en lögn.

20- och 30-talet var hårda år, både för Sverige som demokrati och som ekonomi. När socialdemokraterna bildade sin första minoritetsregering under Per Albin Hansson 1932 hade Sverige en BNP per capita som var 71% av Danmark och Storbritanniens, och 64% av den i Schweiz. Även om man av någon anledning inte vill ge SAP ära för uppsvinget under 30-talet och börjar räkna förrän efter kriget så hade Sverige då gått om Danmark, men var inte högre än en sjundeplats, enligt statistik från Centrum för tillväxt och utveckling vid Universitetet i Groningen.

Men med detta påstående som bakgrund för Borg fram att "det som har skapat det här landet och gjort det rikt är ju människor själva. Att, att man ska skapa sitt eget liv - det behöver man ju ingen riksdag och demokrati till" och förklarar sedan att han skulle vara totalt passiv vid makten, om han fick den.

Efter två decennier visar det sig att Borg som nu är vid makten omdefinerar löftet, men bara lite. När man har ett ekonomiskt överskott att förvalta, som under 2006, då ska finanspolitiken vara aktiv och omfördela rikedom genom att avveckla förmögenhetsskatter och omskapa fastighetsskatter. Men det är i krissituationer, när tydliga tecken på recession visar sig, som man "inte ska göra ett jota."

För trots böner och uppmaningar om insatser, som kommit från allt från regeringstrogna Svenskt Näringsliv till DNs ledarsida, så vill inte Borg utlova någon sorts aktion över huvud taget. Det enda han kan meddela är att om det skulle bli något eventuellt, så skulle det inte rikta in sig mot efterfrågepolitiken, s.k. keynesianism, eftersom "det skulle bli för dyrt."

Samtidigt har Sverige haft en negativ tillväxt två kvartal i rad, något som inte hänt sedan den förra borgerliga regeringen "hanterade" den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. En ljuspunkt i det hela är dock Borgs uttalande i sig: "Vi står inför en riktig vargavinter som blir bister, lång och mörk", då den visar upp en vacker rytm, samtidigt som ordet "vargavinter" för tankarna tillbaka till frostklädda granar där skogens djävul jagar fram efter blod.

För om finansministern inte vill ägna sig åt finanspolitik så är åtminstone poesin, som en långväga hyllning till Nero, en hedervärd syssla om något.

Bloggar: Samuelsson |
Media: DN ledare | SvD