Det var dåvarande utbildningsministern Lars Leijonborg (fp) som i januari 2007 själv uppmärksammade problematiken som det eniga riksdagsbeslutet att ingen ska kunna hämta ut pengar från två olika håll för samma sak hade lett till. Då personer med utvecklingsstörning fram tills dess behövt göra just detta för att ha råd att studera ledde till att Leijonborg konstaterade att "omöjliggöra studier för denna grupp är helt oacceptabelt."

I dagsläget, nästan två år senare, menar samma Leijonborg, nu endast biträdande utbildningminister (med ansvar för universitet och forskning) att 5500 kronor i månaden per student, då vanligt studielån kräver arbete på den öppna arbetsmarknaden, plötsligt blivit acceptabelt.

"Folkhögskolorna har särskilda pengar för att anordna de här kurserna. Vi bedömer att det bör kunna lösas inom gällande regelverk."

De "särskilda pengar" Leijonborg nämner är de som redan går ut till skolorna för handikappsanpassning, och kan på inget sätt omfördelas till elevernas egna ekonomi. Ingela Städe på Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning menar att folkhögskoleutbildningen tidigare fungerat mycket bra för förbundets medlemmar, men att situationen förvärrats avsevärt.

"Nu har ett par års studier vid folkhögskola blivit en lyxverksamhet som bygger på att föräldrarna sponsrar" säger hon till Dagens Nyheter.

Att Alliansregeringen på detta sätt använder en utsatt grupp för att testa visionen om den framtida högskolan är anskrämligt. Som tur är kan dessa personer avsättas inom gällande regelverk.