» Miljörapport. Moderata Ungdomsförbundet (MUF) släpper sin delrapport om klimatet och miljön. Författarna dras med den sedvanliga svårigheten att styrka sina påståenden och hyser många åsikter som står i direkt konflikt med varandra. Rapporten heter A little less conversation och förordar både att den politiska makten inte ska göra något alls, samt att den med hjälp av incitament ska styra marknaden.
Rapporten är, ska sägas, ett stort framsteg för MUF från förra årets påståenden om att klimatförändringarna i princip var bluff och båg, samt att de inte var skapade ac människan och absolut inte gick att göra något åt. Nu är det annat ljud i skällan.
Man har inte bara övertro på fusionen, utan också på fissionen. Man vill att Sverige ska bygga Briderreaktorer [sid. 8] Denna reaktortyp, Fast Breeder Reactor (FBR), producerar mer energi än en vanlig kärnreaktor, och här får man anta att MUF har slutat forska. Det ska nämnas i sammanhanget att FBR producerar också mer kärnavfall, och detta kärnavfall är också fullt kärnvapendugligt plutonium, och plötsligt blir slutförvaringen en helt annat femma. Av den anledningen stoppade president Jimmy Carter FBR-projekten i USA redan på 80-talet. Därefter har också Frankrike, Tyskland och Storbritannien stängt ner sina. Kina, Ryssland, Indien och Japan har kvar sina, men ingen av dem producerar elektricitet komersiellt.*
Anledningen till att MUF vill ha mer kärnkraft är för att man fått för sig att kärnkraften är den “i särklass renaste energikällan” [sid. 12], alltså renare än bade vattenkraft, vindkraft, vågkraft, solkraft och biobränslen. Kärnkraften kommer upp igen för att påpeka att
Det stora kruxet ligger dock inte i övertron på kärnkraften. Kruxet ligger i synen på den politiska makten. För det påstås att politiken inte kan göra något, utan att marknaden ska lösa alla problem, som man hävdar har varit fallet i teknisk utveckling.
"Vi ser att företag oftast är drivande i processen att ta fram lösningar på de flesta problem," [sid. 6] och man exemplifierar med "penicillinet, telefonen, ångmaskinen, glödlampan och på senare tid mobiltelefoner, datorer, flygplan" [sid. 5]
Intressanta exempel, då ju samtliga uppfanns av amatörer eller av statliga satsningar, ingen av dem hade ursprungligen kommersiella avsikter. Det är också därför dessa inte patenterats, utan tillåts användas fritt för förbättringar av andra.
Men det missar man. Istället hyllar man marknaden, och hävdar att den demokratiska makten snarare är ett problem:
Nåväl, man får acceptera att denna rapport lämnar ett tillstånd där frågorna är många och svaren är få och av regelmässigt låg kvalitet. Men de anmärkningsvärda påståendena fortsätter:
Men som sagt, MUF går före och utmanar, och det sker med hyllningar till företagen, inte miljöorganisationerna. Som när man talar om Vattenfall som
Men som sagt, det påpekas att de flesta miljöorganisationer "gör väldigt lite" och därefter följer en lista över miljöorganisationer tillsammans med obskyra insinuationer. Lite oklart vad insinuationer gör i en rapport, men det får lämnas outrett.
Rapporten avslutar med påståendet att
* "How do fast breeder reactors differ from regular nuclear power plats", Karam, Andrew i Scientific American, 17-07-2006
_______________________________________
Rapporten är, ska sägas, ett stort framsteg för MUF från förra årets påståenden om att klimatförändringarna i princip var bluff och båg, samt att de inte var skapade ac människan och absolut inte gick att göra något åt. Nu är det annat ljud i skällan.
“Tvivlarna […] står och ser på och säger att vi måste minska utsläppen […] och så finns det vi, moderata ungdomsförbundet, som utmanar och vågar.” [sid. 5]Där sätts liksom ribban. Men MUF är en optimistisk organisation. Kanske har det att göra med att man inte alls har någon aning om vad som pågår inom området teknisk utveckling. Man blir nämligen en smula förundrad över somliga påståenden:
"Samtidigt börjar man på allvar knäcka nöten med fusionskraft som om den blir förverkligad kan avsluta debatten om smutsig eller farlig el." [sid. 6]Att utvinna elekricitet ur deutrinium är fortfarande på drömstadiet. Ingen fusionsreaktor idag har lyckats producera mer än 65% av den elektricitet som stoppas in i den, och produktionen har aldrig hållits igång i längre än en halv sekund. De magnetfält som ska hålla kärnreaktionen borta från reaktorväggarna är alltför instabila, och såvida MUF inte sitter och tycker på kunskap om hur man bygger reaktorväggar som tål 300 miljoner graders värme så är fusionskraftens nöt inte på väg att knäckas på allvar. Men tack för visat intresse.
Man har inte bara övertro på fusionen, utan också på fissionen. Man vill att Sverige ska bygga Briderreaktorer [sid. 8] Denna reaktortyp, Fast Breeder Reactor (FBR), producerar mer energi än en vanlig kärnreaktor, och här får man anta att MUF har slutat forska. Det ska nämnas i sammanhanget att FBR producerar också mer kärnavfall, och detta kärnavfall är också fullt kärnvapendugligt plutonium, och plötsligt blir slutförvaringen en helt annat femma. Av den anledningen stoppade president Jimmy Carter FBR-projekten i USA redan på 80-talet. Därefter har också Frankrike, Tyskland och Storbritannien stängt ner sina. Kina, Ryssland, Indien och Japan har kvar sina, men ingen av dem producerar elektricitet komersiellt.*
Anledningen till att MUF vill ha mer kärnkraft är för att man fått för sig att kärnkraften är den “i särklass renaste energikällan” [sid. 12], alltså renare än bade vattenkraft, vindkraft, vågkraft, solkraft och biobränslen. Kärnkraften kommer upp igen för att påpeka att
"hela 97 % av Sveriges energiproduktion är koldioxidfri. Av den enkla anledningen kan vi säga att vi inte är några stora miljöbovar, åtminstone vad gäller energisektorn." [sid. 11]Och därmed menar man att "Sverige förtjänar inte en miljöbovstitel" [sid. 11]. Jo, Sverige är en miljöbov, även om man gjort det bekväma i att ignorera matvanor, överkonsmution, transporter och jordbruk. Kärnkraften drivs av uran, och uran ska brytas. Detta är oherhört koldioxialstrande. Därtill ska nämnas att Sverige importerar el från utlandet, däribland mycket kolkraft, som ju då inte påverkar den svenska miljöstatistiken.
Det stora kruxet ligger dock inte i övertron på kärnkraften. Kruxet ligger i synen på den politiska makten. För det påstås att politiken inte kan göra något, utan att marknaden ska lösa alla problem, som man hävdar har varit fallet i teknisk utveckling.
"Vi ser att företag oftast är drivande i processen att ta fram lösningar på de flesta problem," [sid. 6] och man exemplifierar med "penicillinet, telefonen, ångmaskinen, glödlampan och på senare tid mobiltelefoner, datorer, flygplan" [sid. 5]
Intressanta exempel, då ju samtliga uppfanns av amatörer eller av statliga satsningar, ingen av dem hade ursprungligen kommersiella avsikter. Det är också därför dessa inte patenterats, utan tillåts användas fritt för förbättringar av andra.
Men det missar man. Istället hyllar man marknaden, och hävdar att den demokratiska makten snarare är ett problem:
"Tvärtom är det lagstiftare och politiker som drar ut på processen. Det är glädjande att se att företagen själva tar initiativet men oacceptabelt att det är den politiska processen som försenar en för miljön positiv utveckling." [sid. 6]Belägg för detta? Nej, naturligtvis inte. Efter att ha konstaterat att politiker bromsar framstegen så lägger man ett av sina konkreta förslag:
"Vi vill att regeringen satsar en s.k. klimatmiljard redan 2009 och utmanar EU:s medlemsländer inför det svenska ordförandeskapet om att satsa lika stor andel av sin BNP som den svenska klimatmiljarden." [sid. 7]'Politikerna' ska alltså lägga sig i. Värt att påpeka är att det fanns en klimatmiljard innan regimskiftet. Den avskaffades emellertid. Men efter att kort förlitat sig på den politiska makten så kastas man tillbaka till att motsätta sig all demokratisk inverkan:
"Politikers beslutsfattanden och statens tvång gör inte vårt samhälle till ett grönare, de gör däremot du." [sid. 9]Och på samma sida i dokumentet som man krävt att staten inte ska lägga sig i hoppas man också att staten lägger sig i med hjälp av momsincitament:
"Men att källsortera, köpa vegetarisk mat eller åka mer kollektivt måste också löna sig. Det är där politiken kan sätta ramarna." [sid. 9]MUF ville på sidan fem inte att man skulle ändra sina matvanor. Därefter återgår man återigen till att kräva att demokratin ska hålla sina klåfingriga tassar borta:
"Vi har gång på gång sett det svart på vitt att politiken inte är ett effektivtFör att sedan återvända till att begära dess hjälp:
drivmedel för att driva marknaden." [sid. 10]
"Därför behövs det också starka samarbeten länder emellan, med gemensamma klimatmål att uppnå och en internationell marknad som tävlar i att vara så miljövänlig som möjligt." [sid. 10]Varpå man vänder igen:
"Världen över visar det sig att politiken hamnar efter i miljödebatten. Marknaden tar över ledarrollen i en av världens mest heta debatter." [sid. 12]Och igen:
"Det är viktigt att skapa en marknad med styrmedel och incitament som skapar en miljövänlig och effektiv energisektor världen över." [sid. 12]Efter att ha flippat och floppat fram och tillbaka ett par ganger återgår man till att spotta ur sig rena felaktigheter. Som till exempel den om miljöpartiet som
"har börjat tänka om. Nu har partiet ändrat inriktning i sitt partiprogram där […] Mp överger kravet på ett utträde ur EU. Miljöpartiet erkände sitt fel och de kommer att erkänna fler fel i framtiden." [sid. 12]Man blandar ihop ett förslåg från partiets språkrör med de facto text i partiprogrammet. Miljöpartiet står fortfarande fast vid utträde ur EU. Men man har fastnat vid det där med partiprogrammen:
"Enkelt kan man ha visioner och löften. Enkelt kan man skapa partiprogram som innehåller 'miljöförbättrande åtgärder'. Dessa åtgärder är dock bestämda av en relativt liten skara människor som alltid tror sig alltid veta bäst. Politiska beslut väger därför mycket mindre än den riktning marknaden väljer att gå." [sid. 13]Är det inte tanken att folket väljer de representanter man anser vet bäst? Är det inte folkets mening att dess demokratiska företrädare har mandat att driva vissa frågor? Eller vet MUF möjligen bäst? Och menar MUF allvar i att marknaden är överställd den representativa demokratin?
Nåväl, man får acceptera att denna rapport lämnar ett tillstånd där frågorna är många och svaren är få och av regelmässigt låg kvalitet. Men de anmärkningsvärda påståendena fortsätter:
"Kyotoprotokollet – den multinationella överenskommelsen för minskade utsläpp. För klimatets del handlar det om 5 års fördröjning av den globala uppvärmningen under förutsättning att alla länder på jorden följer det. Fördelat per person är det en årlig kostnad av ca 30 000kr, alltså mer än årsinkomsten för en stor del av jordens befolkning." [sid. 14]Källa på det? Föga överraskande finns det ingen. Det enda det finns källa på är påståendet att de dyrare klimatåtgärderna är lite dyrare än de billiga. Där är källan “Lomborg, Björn”, utan ytterligare information att gå efter.
Men som sagt, MUF går före och utmanar, och det sker med hyllningar till företagen, inte miljöorganisationerna. Som när man talar om Vattenfall som
“påbörjade sitt miljöprogram redan år 2001. Detta är alltså långt innan miljödebatten ens hamnade på den politiska arenan" [sid. 13]Miljö diskuterades alltså inte 2001 och miljöorganisationer verkar också vara ett nytt påfund. Vattenfall ägs för övrigt av staten, och är politiskt kontrollerat. Värt att komma ihåg. Men politiska partier med miljötänk och miljöorganisationer åtnjuter inget stöd från Moderata Ungdomsförbundet.
"De flesta miljöorganisationer idag vill väldigt mycket men gör väldigt lite, vissa i stil med asfaltsdjungelns indianer gör det med våld," [sid. 16]Dessa indianer släpper alltså ut luft ur däcken på stadsjeepar om nätterna, samt lämnar ett meddelande på vindrutan. Det kan med lite välvilja möjligen klassas som skadegörelse, men våld måste riktas mot människor. Det är liksom skillnad på människor och egendom. Men
"det måste ske med demokratiska metoder. Civil olydnad är inte acceptabelt på något sätt." [sid. 20]Först och främst, hade vi haft demokrati utan civil olydnad. Drev unghögern på den utvecklingen? Därtill, om vi står inför något så katastrofalt som global uppmärvmning, känner man inte att lite civil olydnad då är det minsta av våra problem? Kan det inte rent utilitaristiskt driva förbättra saker?
Men som sagt, det påpekas att de flesta miljöorganisationer "gör väldigt lite" och därefter följer en lista över miljöorganisationer tillsammans med obskyra insinuationer. Lite oklart vad insinuationer gör i en rapport, men det får lämnas outrett.
Rapporten avslutar med påståendet att
"Idag verkar många tro att tillväxt står i motsats till miljö." [sid. 20]Här är själva kärnan i rapporten. Den visar nämligen att MUF verkligen inte, inte på något plan, har hängt med i miljödebatten. Att man ligger lite efter har kanske att göra med att man tror att debatten startade efter 2001.
* "How do fast breeder reactors differ from regular nuclear power plats", Karam, Andrew i Scientific American, 17-07-2006
_______________________________________
Tweet
