Augusti 6, 2008- Federley arrangerar en Israelfest till

ISRAEL- Riksdagsledamoten Fredrick Federley (c) avser samla in pengar för att fira Israels 60-årsdag.

Först, en ren ordningsfråga. Firade Israel inte sin 60-årsdag redan den 14:e maj i år, och var inte Federley på fest på den israeliska ambassaden då?

Nåväl. Vad innebär det då att fira statens Israels födelsedag? För Federley betyder firandet hyllningen till att

"efter att i årtusenden varit slavar eller förtryckta fick judarna sin fristad i Israel."

Förtryckets stafettpinne lämnades därefter till palestinerna, och därmed kan firandet börja. Eller?

Israel som stat är en anmärkningsvärd sådan, eftersom det rör sig om en demokrati, samtidigt som dess övergrepp på mänskliga rättigheter är så väldokumenterat att det egentligen inte behöver refereras i någon särskild omfattning. Istället bör man påpeka farorna i att Israel och judendomen blandas ihop som begrepp.

Problemet ligger i att Federley, och många sionister med honom, vill försvara Israel mot intellektuella angrepp genom att likställa Israel med judendom, så att kritiken av staten blir till antisemitism. Detta kommer dock med den otrevliga bismaken att folk kan rikta sitt förakt mot judar snarare än mot Israel.

Man kan till exempel ha en fest för att hylla persisk kultur utan att vara ayalatollaälskare, man kan vara varm beundrare av kinesisk kultur utan att hylla landets statsmakt. På samma sätt bör Federley göra kampen mot antisemitismen en stor tjänst och på allvar hålla isär Israel och judendomen. Judendomen är en kultur bland andra med många intressanta inslag och Israel är den demokratiska stat som har i särklass sämst uppförande.* De två är skiljda företeelser och bör behandlas som sådana.

Tvärr har Federley inte riktigt kommit så långt ännu. Nu samlar han in pengar till festen, och blir det något över därefter ska dessa skänkas till välgörande ändamål. Sist han skänkte pengar till välgörenhet i Israel gick det till ockupationsstyrkorna, vilket knappast hjälpte situationen för de judar som hela tiden buntas ihop med den regim som säger sig agera i deras namn.

Uppdatering: Federley tillägger i en intervju med Dagen att

"Oavsett om man är journalist eller homosexuell eller kvinna så är det bara Israel som är en fristad i den här regionen"

Återigen jämför man med omkringliggande diktaturstater, vilket är att jämföra äpplen och päron. Israel är en demokrati och ska behandlas som en sådan, och för en demokrati är det inte acceptabelt att ha försämrat sin pressfrihet markant, fyra år i rad. Och på de av Israel ockuperade områdena är pressfriheten i den sämre halvan av rankningen, sämre än både Libanon och Turkiet.

Vad beträffar de homosexuella och kvinnornas situation så väntar man spänt på att Federley ska hylla Kuba, eftersom dessa grupper har det lättare där än i många andra centralamerikanska stater.

* Den föga ärorika toppnoteringen delas med USA.
_______________________________________