Försvarsminister Sten Tolgfors förklarar på moderaternas hemsida varför FRA-lagen behövs.
Han känner att han inte skjutit sig själv tillräckligt i foten. Varje gång han öppnat käften i frågan har 10.000 alliansväljare lämnat honom. Men den här gången kommer hans budskap att slå igenom, tänker han.
Det är dock inget nytt som framförs, så de alliansfria reaktionerna blir också fråga om viss upprepning. Nåväl.
Tolgfors menar att spaning i kabel, de facto allmän avlyssning, behövs eftersom landet måste försvaras mot olika hot.
Om terroristhotet.
Det finns ett terroristhot mot Sverige, menar Tolgfors och hans gelikar. Dock kan man inte specificera närmare eftersom avslöjande av dessa omständigheter i sig utgör ett hot mot rikets säkerhet, och således debatterar man med hemliga argument. Om det finns ett hot idag mot Sverige så måste väl faktumet att det sker noll terroristdåd tyda på att nuvarande system fungerar som det ska.
Och även om ett terroristdåd skulle inträffa så skulle det inte vara hela världen. Ta ett stort terrordåd som det i London för ett par år sedan som ledde till under 50 människors död. 50 människor är ett väldigt litet antal, det är mindre än det antal som dödas av alkohol (~24/100.000), ja till och med färre än de som dödas av narkotika (~2/100.000). Menar man allvar med att skydda medborgarna så är det en hel galax av orsaker som skördar fler liv än terrorismen, och som bör få regeringens uppmärksamhet. [1]
Faktum är att istället för att genomsöka kommunikationen efter antydan till terroristbrott så bör den genomsökas efter förberedelse till rattfylleri. Lättare att söka efter, större framgångsfrekvens och lättare att förhindra.
Terroristargumentet är skitsnack.
Om IT-attacker
IT-attacker sker så fort att FRA inte ens kommer hinna uppmärksamma regeringen på att det sker. Och om man nu skulle kunna informera regeringen så kan den ändå inte beordra några motåtgärder eftersom ministerstyre är olagligt i Sverige. FRA har självt inga åtgärdsmöjligheter.
IT-attacksargumentet är skitsnack.
Om integritetsaspekterna
Tolgfors menar att man måste avlyssna det som rör sig i kabel och inte bara det som skickas per radio, eftersom endast 5% av kommunikation färdas den vägen. Samtidigt menar försvarsministern också att den personliga integriteten har stärkts i samband med lagändringen, eftersom det inte tidigare funnits någon lagreglering för hur avlyssning av radiotrafik har gått till. Då kan det vara läge att upplysa om att ingen använder radio för att förmedla förtoliga meddelanden, då vem som helst med en radiomottagare kan ta del av det. De enda som använt radio har varit myndigheter, försvarsmakter och den civila sjöfarten. Därtill är det märkligt att regleringen av signalspaning i luften ska stoppas in i samma lagtext som utökade befogenheter för FRA, då dessa egentligen inte har något med varandra att göra.
Han känner att han inte skjutit sig själv tillräckligt i foten. Varje gång han öppnat käften i frågan har 10.000 alliansväljare lämnat honom. Men den här gången kommer hans budskap att slå igenom, tänker han.
Det är dock inget nytt som framförs, så de alliansfria reaktionerna blir också fråga om viss upprepning. Nåväl.
Tolgfors menar att spaning i kabel, de facto allmän avlyssning, behövs eftersom landet måste försvaras mot olika hot.
Om terroristhotet.
Det finns ett terroristhot mot Sverige, menar Tolgfors och hans gelikar. Dock kan man inte specificera närmare eftersom avslöjande av dessa omständigheter i sig utgör ett hot mot rikets säkerhet, och således debatterar man med hemliga argument. Om det finns ett hot idag mot Sverige så måste väl faktumet att det sker noll terroristdåd tyda på att nuvarande system fungerar som det ska.
Och även om ett terroristdåd skulle inträffa så skulle det inte vara hela världen. Ta ett stort terrordåd som det i London för ett par år sedan som ledde till under 50 människors död. 50 människor är ett väldigt litet antal, det är mindre än det antal som dödas av alkohol (~24/100.000), ja till och med färre än de som dödas av narkotika (~2/100.000). Menar man allvar med att skydda medborgarna så är det en hel galax av orsaker som skördar fler liv än terrorismen, och som bör få regeringens uppmärksamhet. [1]
Faktum är att istället för att genomsöka kommunikationen efter antydan till terroristbrott så bör den genomsökas efter förberedelse till rattfylleri. Lättare att söka efter, större framgångsfrekvens och lättare att förhindra.
Terroristargumentet är skitsnack.
Om IT-attacker
IT-attacker sker så fort att FRA inte ens kommer hinna uppmärksamma regeringen på att det sker. Och om man nu skulle kunna informera regeringen så kan den ändå inte beordra några motåtgärder eftersom ministerstyre är olagligt i Sverige. FRA har självt inga åtgärdsmöjligheter.
IT-attacksargumentet är skitsnack.
Om integritetsaspekterna
Tolgfors menar att man måste avlyssna det som rör sig i kabel och inte bara det som skickas per radio, eftersom endast 5% av kommunikation färdas den vägen. Samtidigt menar försvarsministern också att den personliga integriteten har stärkts i samband med lagändringen, eftersom det inte tidigare funnits någon lagreglering för hur avlyssning av radiotrafik har gått till. Då kan det vara läge att upplysa om att ingen använder radio för att förmedla förtoliga meddelanden, då vem som helst med en radiomottagare kan ta del av det. De enda som använt radio har varit myndigheter, försvarsmakter och den civila sjöfarten. Därtill är det märkligt att regleringen av signalspaning i luften ska stoppas in i samma lagtext som utökade befogenheter för FRA, då dessa egentligen inte har något med varandra att göra.
- Nu ska kabeltrafiken, alltså det kommunikationsmedel som folk faktiskt använder för vardaglig kommunikation, avlyssnas. Det är inte fråga om stärkt integritet, även om detta framhålls på en rad punkter:"Spaningen får bara ske för försvarsunderätteölseändamål." Grov brottslighet räknas också in i detta, samt valutaspekulation, IT-attacker och flyktingströmmar. Inte direkt försvarsrelaterat.
- "Förstöringsskyldigheten omfattar också meddelanden mellan en misstänkt och dennes försvarare." Fast då är intrånget i advokatsekretessen redan gjort.
- "En inriktning av signalspaningen får inte avse endast en viss fysisk person." Såvida man inte har tillstånd, precis som alla andra sökbegrepp: "krav på tillstånd för användande av sökbegrepp direkt hänförliga till fysiska personer i Sverige."
Snack om att lagen skulle vara fråga om utökat integritetsskydd är skitsnack.
Om kontrollmekanismerna
FRA får bara spana efter sådant som myndigheter och regeringen beställt, och detta endast efter tillstånd utfärdat av Försvarets Underättelsenämnd (FUN). För att kontrollera att allt detta fungerar så ska det hela, inklusive FRA:s närmare kvarts miljon sökbegrepp, vara under granskning av en särskild kommitté. Som utses av regeringen, alltså den institution som är mest sannolik som missbrukare av systemet.
Snack om kontrollmekanismer är skitsnack.
Om "yttre förhållanden"
Försvarsminister vidhåller att bara kommunikation som berör yttre förhållanden ska granskas, alltså sådan information som passerar gränserna. Samtidigt slänger han i förbifarten att sådant som passerar gränserna också kan vara inrikes material, så även den kan komma att granskas. Nu är det emellertid så att nästan all inrikes elektronisk trafik passerar gränserna.
Snack om "yttre förhållanden" är skitsnack.
Om brottsbekämpning
"Försvarsunderrättelseverksamheten varken kan eller får bidra till att i konkret brottsbekämpande syfte kartlägga en utpekad individs koppling till brottslig verksamhet", menar försvarsministern. Dock förklarade FRA:s generaldirektör stolt så sent som igår att man minsann förhindrat både mord och annat elände. Hade Tolgfors också bemödat sig att läsa propositionen han lagt fram så skulle han också förstå att information som tyder på grov brottslighet ska överlämnas till polisen.[2]
Tal om att FRA inte får delta i brottsbekämpning är skitsnack.
Slutsats
Av att döma hur diskussionen gått bland lagens förespråkare så blir det alltmer uppenbart att ingen egentligen vet vad som faktiskt står i lagtexten. Det påstås att FRA ska bekämpa brottslighet, samtidigt som det påstås att man inte det inte ingår i uppdraget. Det handlar om att jaga terrorister, samtidigt som inga individer ska granskas. Förespråkarna kan inte komma överens om vad de egentligen förespråkar. Allra minst införstådd verkar försvarsministern vara.
Det öppnar upp för missbruk av lagen och undermålig granskning från riksdagen.
Samtidgt ska det inrättas den ena kontrollmekanismen efter den andra, och de borgerliga partierna som genomfört denna lag och opinionsmässigt bränts rejält, försöker nu överträffa varandra i inrättande av nya kontrollinstanser. Dock tycks ingen förstå det grundläggande att granskning av folkets elektroniska kommunikation är ett fullständigt feltänk från första början.
Om kontrollmekanismerna
FRA får bara spana efter sådant som myndigheter och regeringen beställt, och detta endast efter tillstånd utfärdat av Försvarets Underättelsenämnd (FUN). För att kontrollera att allt detta fungerar så ska det hela, inklusive FRA:s närmare kvarts miljon sökbegrepp, vara under granskning av en särskild kommitté. Som utses av regeringen, alltså den institution som är mest sannolik som missbrukare av systemet.
Snack om kontrollmekanismer är skitsnack.
Om "yttre förhållanden"
Försvarsminister vidhåller att bara kommunikation som berör yttre förhållanden ska granskas, alltså sådan information som passerar gränserna. Samtidigt slänger han i förbifarten att sådant som passerar gränserna också kan vara inrikes material, så även den kan komma att granskas. Nu är det emellertid så att nästan all inrikes elektronisk trafik passerar gränserna.
Snack om "yttre förhållanden" är skitsnack.
Om brottsbekämpning
"Försvarsunderrättelseverksamheten varken kan eller får bidra till att i konkret brottsbekämpande syfte kartlägga en utpekad individs koppling till brottslig verksamhet", menar försvarsministern. Dock förklarade FRA:s generaldirektör stolt så sent som igår att man minsann förhindrat både mord och annat elände. Hade Tolgfors också bemödat sig att läsa propositionen han lagt fram så skulle han också förstå att information som tyder på grov brottslighet ska överlämnas till polisen.[2]
Tal om att FRA inte får delta i brottsbekämpning är skitsnack.
Slutsats
Av att döma hur diskussionen gått bland lagens förespråkare så blir det alltmer uppenbart att ingen egentligen vet vad som faktiskt står i lagtexten. Det påstås att FRA ska bekämpa brottslighet, samtidigt som det påstås att man inte det inte ingår i uppdraget. Det handlar om att jaga terrorister, samtidigt som inga individer ska granskas. Förespråkarna kan inte komma överens om vad de egentligen förespråkar. Allra minst införstådd verkar försvarsministern vara.
Det öppnar upp för missbruk av lagen och undermålig granskning från riksdagen.
Samtidgt ska det inrättas den ena kontrollmekanismen efter den andra, och de borgerliga partierna som genomfört denna lag och opinionsmässigt bränts rejält, försöker nu överträffa varandra i inrättande av nya kontrollinstanser. Dock tycks ingen förstå det grundläggande att granskning av folkets elektroniska kommunikation är ett fullständigt feltänk från första början.
1. Dödsorsaker 2005, Socialstyrelsen 2007, sid. 27-44. Rapporten finns i PDF-formet här››
2. Lag om signalspaning, Försvarsutskottet betänkande 2007/08:FöU14, Bilaga 2 "Regeringens Lagförslag", 1 Kap. 4§, sid. 21
_______________________________________
Tweet
