Konkursen för riksdagsledamoten Fredrick Federleys (c) salladsbar kostar samhället 65.000 kronor.

Federley startade salladsbaren för att göra ett stort nummer av att bekämpa kollektivavtal och fackförbundens konflikträtt, vilket föga förvånande sket sig fullständigt. Det visade sig nämligen, till Federleys förvåning, att driva restaurang tar en massa tid, och som riksdagsledamot har man i regel inte den tiden disponibel.
Effekten ser vi nu, konkursboet har skulder på 573.000 kronor, och med tillgångar på runt 9.000 så är det en hel del löner och fordringar till andra företag som ska betalas.
Här kommer vänsterkantens sedvanliga gnäll igång. Katrine Kielos skriver att

"Det verkar med andra ord krävas något annat än blind tilltro till marknaden för att operera på marknaden: eller förväntade sig Federley möjligen att 'den osynliga handen' skulle ta ut soporna?"

Därtill har vi Claes Krantz, som menar att

"Av döma av de skiftande förklaringarna och kommentarer som ‘Ibland önskar man att någon tagit tag i mig, jag är en impulsiv människa och det är det som gjort att det gått fantastiskt bra många gånger framgår det ganska tydligt att det var två vuxna människor som ‘lekte’ företag, med i det här fallet andras pengar."

De båda misstar sig naturligtvis grundligt. Syftet med salladsbaren var att Federley skulle visa hur det kan gå om man inte har kollektivavtal, och detta har med råge gjorts förbannat klart. Synd bara att anställda, samhället och andra företagare skulle behöva bli blåsta på kuppen.

Bloggar: Fredrik Pettersson, Claes Krantz, Danielsson lakejer, Lappalainen, Löwdin, SSK, Svensson,
Media: Dagens Arena, Dagens Konflikt,
_______________________________________

Juni 3, 2008- Om det där att leka företag