Skrivet av Björn Fridén den 27 maj 2008 kl. 23:57
Riksdagsledamot Fredrick Federley (c) kommer inte att rösta mot FRA-förslaget trots sin övertygelse att det är det rätta.FRA-förslaget innebär i korthet att all elektronisk kommunikation mellan medborgare ska övervakas, och även om vissa förskönande och avsett förmildrande omskrivningar förekommer så är denna krassa beskrivning vad det faktiskt handlar om. Motiveringen är för att stoppa terroristbrott, något som ingen seriös bedömmare, inklusive säkerhetspolisen, anser vara ett hot.
Förra året då frågan var uppe för votering i riksdagen valde Federley som enda borgerliga ledamot att lägga ner sin röst. Resultatet blev att oppositionen drev igenom en årslång minoritetsbordläggning av ärendet, något som inte längre kommer vara möjligt när frågan nu tas upp i juni. Och här har Federley nu deklarerat att han inte tänker gå emot partilinjen, inte ens när det handlar om att försvara en av de mest fundamentala demokratiska rättigheterna- nämligen kommunikation fri från statlig inblanding. Det handlar, som Federley påpekade förra året"alltså inte vad jag tycker om förslaget utan om jag vill ha inflytande över politiken de kommande tre åren."
Frågan är vad man ska ha inflytande till om man inte avser använda det till att försvara något så grundläggande som brevhemligheten, en fundamental demokratisk princip som borde vara självklar för var liberal. Att på grund av detta tvingas lämna riksdagen 2010 vore väl inget annat än en fjäder i hatten.
Att som personvalsförespråkare och personkryssad ledamot i en så principiellt viktig fråga som denna inte säga emot partiet för att "konsekvenserna av att inte följa partilinjen blev för jobbiga" är inget annat än bedrövligt, särskilt när man sammanfattar avskaffandet av brevhemligheten så här:
"Vad som kommer att ske den 17 juni? Ja vem vet. Kan ju bli påkörd, sjuk, vara på resande fot, bli gravid eller bara vara där och rösta ja. Vem vet. Den dagen den sorgen"
Bloggar:
Eva-Lena Jansson,
Peter Karlberg,
Media:
SR,
_______________________________________
Riksdagsledamot Fredrick Federley (c) kommer inte att rösta mot FRA-förslaget trots sin övertygelse att det är det rätta.FRA-förslaget innebär i korthet att all elektronisk kommunikation mellan medborgare ska övervakas, och även om vissa förskönande och avsett förmildrande omskrivningar förekommer så är denna krassa beskrivning vad det faktiskt handlar om. Motiveringen är för att stoppa terroristbrott, något som ingen seriös bedömmare, inklusive säkerhetspolisen, anser vara ett hot.
Förra året då frågan var uppe för votering i riksdagen valde Federley som enda borgerliga ledamot att lägga ner sin röst. Resultatet blev att oppositionen drev igenom en årslång minoritetsbordläggning av ärendet, något som inte längre kommer vara möjligt när frågan nu tas upp i juni. Och här har Federley nu deklarerat att han inte tänker gå emot partilinjen, inte ens när det handlar om att försvara en av de mest fundamentala demokratiska rättigheterna- nämligen kommunikation fri från statlig inblanding. Det handlar, som Federley påpekade förra året"alltså inte vad jag tycker om förslaget utan om jag vill ha inflytande över politiken de kommande tre åren."
Frågan är vad man ska ha inflytande till om man inte avser använda det till att försvara något så grundläggande som brevhemligheten, en fundamental demokratisk princip som borde vara självklar för var liberal. Att på grund av detta tvingas lämna riksdagen 2010 vore väl inget annat än en fjäder i hatten.
Att som personvalsförespråkare och personkryssad ledamot i en så principiellt viktig fråga som denna inte säga emot partiet för att "konsekvenserna av att inte följa partilinjen blev för jobbiga" är inget annat än bedrövligt, särskilt när man sammanfattar avskaffandet av brevhemligheten så här:
"Vad som kommer att ske den 17 juni? Ja vem vet. Kan ju bli påkörd, sjuk, vara på resande fot, bli gravid eller bara vara där och rösta ja. Vem vet. Den dagen den sorgen"
Bloggar:
Eva-Lena Jansson,
Peter Karlberg,
Media:
SR,
_______________________________________
Maj 27, 2008- Därtill blev han nödd och tvungen, vol. 2