 | |
|---|---|
| Magnus Andersson (c) |
DEMOKRATI- CUF-ordföranden Magnus Andersson beskriver på sin blogg vikten av förbundets förstamajmanifestation.
Liten recap: CUF i Jönköping bestämde sig för att hålla en demonstration på första maj, varpå en lokal socialdemokrat menar att CUF:s provokation "kan försvåra demokratin". Det är ingen som ifrågasatt CUF:s rätt att demonstrera, som Andersson gärna vill påskina, det är endast lämpligheten i det som diskuterats.
Först och främst kan provokationer faktiskt ha just den effekten; de kan polarisera den offentliga debatten rejält, vilket kan försvåra den demokratiska processen. Det är inte så konstigt egentligen, men det handlar inte om att man vill förvägra CUF deras grundlagsskyddade demonstrationsfrihet.
När utbildningsminister Olof Palme nyttjade sin demonstrationsrätt 1968 och gick med i fackeltåg mot USA:s krig i Vietnam var oppositionen inte nådig i kommentarerna, men det var ingen som ifrågasatte Palmes demonstrationsrätt. Det var en uppenbar provokation, och det försvårade den politiska processen.
Att en socialdemokrat konstaterat att provokationer kan försvåra den politiska processen upprör Andersson till den milda grad att han skriver 1, 2, 3, 4, 5, 6 inlägg om saken, gör en radiointervju och kokar ihop en debattartikel där den genomgående tesen är att socialdemokratin har problem med sin demokratisyn. Det sista inlägget i ämnet menar på att den socialdemokratiska reaktionen på CUF:s tilltag är jämförbar med situationen för den politiska oppositionen på Kuba [sic!].
_______________________________________
Liten recap: CUF i Jönköping bestämde sig för att hålla en demonstration på första maj, varpå en lokal socialdemokrat menar att CUF:s provokation "kan försvåra demokratin". Det är ingen som ifrågasatt CUF:s rätt att demonstrera, som Andersson gärna vill påskina, det är endast lämpligheten i det som diskuterats.
Först och främst kan provokationer faktiskt ha just den effekten; de kan polarisera den offentliga debatten rejält, vilket kan försvåra den demokratiska processen. Det är inte så konstigt egentligen, men det handlar inte om att man vill förvägra CUF deras grundlagsskyddade demonstrationsfrihet.
När utbildningsminister Olof Palme nyttjade sin demonstrationsrätt 1968 och gick med i fackeltåg mot USA:s krig i Vietnam var oppositionen inte nådig i kommentarerna, men det var ingen som ifrågasatte Palmes demonstrationsrätt. Det var en uppenbar provokation, och det försvårade den politiska processen.
Att en socialdemokrat konstaterat att provokationer kan försvåra den politiska processen upprör Andersson till den milda grad att han skriver 1, 2, 3, 4, 5, 6 inlägg om saken, gör en radiointervju och kokar ihop en debattartikel där den genomgående tesen är att socialdemokratin har problem med sin demokratisyn. Det sista inlägget i ämnet menar på att den socialdemokratiska reaktionen på CUF:s tilltag är jämförbar med situationen för den politiska oppositionen på Kuba [sic!].
"När jag var på Kuba och träffade demokratirörelsen för några veckor sen trodde jag inte att jag så snart skulle behöva stå upp och försvara demokratin på ett så märkbart sätt här hemma i Sverige."Och så marginaliserar man eländet och förtrycket Kubas opposition får stå ut med. Detta, tillsammans med tal om socialdemokratiskt demokratiförakt, borde rimligen Andersson har lämnat osagt. Men det betyder naturligtvis inte att undertecknad vill frånta honom rätten att säga det (den distinktionen måste tydligen göras).
_______________________________________
Tweet
