Hem > > April 19, 2008- Ännu en känslomässig reaktion

April 19, 2008- Ännu en känslomässig reaktion

Läs mer:
____________
MUF:s internationella sekreterare Rola Brentlin kräver skärpta straff i en debattartikel i Aftonbladet.

Tre brott ska leda till livstid, indikerar rubriken, och sedan sätter hårdare-tag-kavalkaden igång. Det svenska rättssystemet
"har alltför länge präglats av en mentalitet där förövaren är offret och av den anledningen inte bör straffas – det var inte hans/hennes fel, det är alltid någon annans fel.Denna mentalitet har nu lett till ytterligare tragedier där en ung kvinna och ett barn mördats, något som man skulle ha kunnat undvika med ett fungerande rättsväsende vars huvuduppgift är att skydda Sveriges invånare."
Det svenska rättsväsendet fungerar alltså inte, eftersom förövarna i dessa två tragiska fall som engagerat stora delar av befolkningen varit tidigare dömda för andra brott. Snyggt plockande av billiga poänger där Rola- 'hade jag fått bestämma så hade Engla varit vid liv, de som är mot mig hatar barn'.
Därefter nämns att de tidigare utdömda straffen i de aktuella förövarnas fall inte haft någon verkan, varpå Brentlin drar slutsatsen att längden på straffet var för kort, inte att det skulle vara något fel på innehållet i vården.
Här plockar Brentlin fram siffror från brottsförebyggande rådet för att visa att inom kategorin "hot mot liv och hälsa" begår 16% av förövarna nya brott inom samma kategori inom tre år, vilket leder till 2168 brott.
"Dessa 2 168 nya grova brott hade kunnat undvikas med ett system som ger en andra chans men inte en tredje."
Här missar Brentlin lite, det är faktiskt så att dessa 2168 brott skulle undvikas om man inte fick en andra chans, hur statistiken ser ut för tredje omgången brott förtäljer historien inte. Livstid vid första omgången brott skulle ju absolut lösa problemet med återfallsförbrytare, men Brentlin föreslår istället att straffen ska förlängas med tio år- varpå man flyttar de 2168 återfallsbrotten in i framtiden.
Därefter kommer kärnan i utspelet, nämligen införandet av det amerikanska three-strikes-you're-out-systemet, vilket förvisso tillåter även en tredje chans innan livstidsstraffet kommer in i bilden, men som enligt Brentlin varit "effektivt i andra länder". Vilka länder påståendet berör är ytterst oklart, men vi får väl anta att MUF:s dogmatiska USA-hyllningar inte sträcker sig så långt som att påstå att landet i väst löst sina problem med våldsbrott. Bara en tanke kan kanske vara att vi inte borde importera brottsbekämpningsidéer från det enda demokratiska land som har våldsbrottsstatistik motsvarande ett medelstort inbördeskrig.
Slutligen kommer vi till de samhällsekonomiska effekterna. Brentlin vill öka antalet fångar, och att hålla dem på plats är ingen billig affär. För att det på något sätt ska bli billigare vill ju moderaterna som bekant privatisera fängelser. Fokus borde ligga på att minska antalet brottslingar, ingenting annat. Och finns det på allvar någon som kunnat påvisa att längre och hårdare straff faktiskt har haft någon positiv effekt på människors benägenhet att begå brott?
Tvärtom borde vi se vad det är som gör att Sverige har såpass mycket lägre brottslighet än de länder som kör med de hårda tag som Brentlin förespråkar. Det är just för att vi som samhälle fortfarande har en vilja att reda ut varför en person begår brott- det som i högersammanhang kallas att dalta- som vi kan motarbeta de sociala strukturer skapar våldsamma människor, och på så sett se till att de inte ens förverkar sin första chans.

Fotnot: Finns det något fog för påståendet att mord i genomsnitt ger åtta års fängelse?
_______________________________________