På presskonferensen där utnämningen annonserades förklarade Olofsson att

"Vi har fått in ett antal både ansökningar och tips, och sedan har det gått till ett företag som tittat på kravprofilen och bedömt de här [flertalet] personerna och testat de här personerna och sedan har det landat i ett förslag från deras sida och sedan har vi tagit ställning."

Det visade sig emellertid att endast två namn hade diskuterats, den ena var inte intresserad och undersöktes inte närmare, och således fakturerade den externa konsulten endast för granskning av en kandidat (Odenberg). Olofsson förklarar:

"Vi valde här att göra en internrekrytering […] och vi ska komma ihåg att när regeringen tillträdde så sa vi att vi skulle använda olika rekryteringsmodeller."

Det som i opposition hette 'politiskt utnämning' och 'korruption' heter nu 'internrekrytering'. Men Olofsson förklarar att det var otänkbart att göra på annat vis eftersom jobbet i fråga kräver "särskild kompetens", vilket väcker den enkla frågan om vilket statligt toppjobb som inte fordrar någon särskild kompetens. Och om man nu nödgas ägna sig åt 'internrekrytering'- varför ljuger man då och säger att det var en extern tillsättning av tjänsten, ända fram tills journalisterna klart och tydligt visat att man ljuger?

När detta på icke tillfredställande sätt avhandlats konfronteras Olofsson med allianspartiernas gemensamma rappport "Att bryta socialdemokraternas makthegemoni" som i mars 2006 föreslog att

"alla lediga tjänster till ledande befattningar inom staten ska utannonseras."
- sid. 31

Olofsson kontrar med att rapporten bara var ett förslag, allianspartiernas egentliga utnämningspolitik som man gick till val på handlade om att "testa olika modeller", alltså att ägna sig åt både öppna processer och 'internrekryteringar'. Läser man alliansens valmanifest så finner man att utnämningspolitiken beskrivs flyktigt och endast i förbifarten- det mest konkreta man erbjuder är löftet om att

"För att värna om de statliga tjänstemännens professionalitet och den unika svenska modellen, med självständiga myndigheter, reformeras utnämningspolitiken. Öppenhet och tydlighet ska vara ledstjärnor i detta arbete."
- sid. 5

Öppenhet och tydlighet kan man knappast säga har varit fallet här, eller i en lång rad av de tidigare utnämningarna (man har till och med övervägt att sekretessbelägga processerna) För övrigt är det lag på att regeringens arbete ska präglas av öppenhet, och att följa lagen kan knappast klassas som ett vallöfte. Således lämnas vi kvar med ett löfte om att utnämningspolitiken ska reformeras- men utan vidare specifikationer i dokumentet om hur reformerna ska se ut. Då ter det sig i allra högsta grad rimligt att ta en titt på slutsatserna som drogs av den arbetsgrupp som allianspartiernas tillsatte för att just skissa upp den nya utnämningspolitiken. Och där står det, som nämnts tidigare, att

"alla lediga tjänster till ledande befattningar inom staten ska utannonseras."

Det visar sig att även ordföranden för arbetsgruppen bakom förslaget, riksdagsledamoten Stefan Attefall (kd) inte heller tycker att regeringen agerar i enlighet med vad som utlovats.

Det borde inte vara något snack om saken. Men Olofsson vidhåller att man inte brutit mot vallöftet eftersom 13 av de 45 regeringsutnämningarna som gjorts har skett efter en öppen process- dessa 13 motsvarar enligt näringsministern "60% av utnämningarna".

Man har alltså inte brutit mot något vallöfte eftersom man inte utfäst det- däremot har man hållit det icke utlovade vallöftet till "60%" (13 av 45 är 29%). Hur som helst är enligt Olofsson processen ändå inte det viktiga, utan

"det intressanta är ju om vi har rekryterat fel person".

Och det har man ju inte, eftersom Odenberg ju var den bästa kandidaten.

Varför kommer man plötsligt att tänka på grisarna i Orwells gamla roman…?
_______________________________________

Maud Olofsson (c)

Februari 27, 2008- Olofsson om varför man inte bör uppfylla sina vallöften