Replik till Jan Björklunds och Nyamko Sabunis debattartikel 080218, som fått rubriken "Krav på svenskkunskaper skärps för invandrare".
Detta är ett mycket välkommet och efterlängtat initiativ. Men precis som vid tidigare liknande försök skjuter man in sig på fel målgrupp, nämligen på offren för undervisningen! Detta trots att man poängterar att läroplanen är alldeles för luddig och att endast 11% av lärarna har ämneskompetens motsvarande 40 poäng.
Först som femte punkt kommer ett förslag på "lärarlyft för sfi-lärare". Men man erbjuder inget som helst förslag på hur detta lyft ska utformas. Kontrasten är bjärt mot alla detaljer för sanktioner mot elever som misslyckas.
Björklund och Sabuni skriver att "med dagens regler är det helt möjligt att använda sfi som en form av försörjning år efter år, utan att egentligen få några språkkunskaper eller prestera några resultat." Men detta gäller ju även sfi-lärarna!!
I radiodebatten mot Prof. Inger Lindberg om detta i P1 Morgon upprepade Nyamko Sabuni envist, att det inte finns någon annan skolform som inte har några krav på genomströmning med viss tidsbegränsning. Men vad hon inte sa, det var att det inte heller finns någon annan skolform som inte ens har några nämnvärda krav på lärarnas formella kompetens! Vem som helst som har tid och lust och kan tala svenska, och som har behov av att försörja sig, kan få arbete som sfi-lärare.
Ett talande bevis för att Björklund, Sabuni, deras partikamrater och hela mediadrevet skjuter på fel målgrupp är resultaten för svenskundervisningen för utländska läkare. Här har vi verkligen en målgrupp med mycket hög studievana, dokumenterat hög inlärningsförmåga på avancerad akademisk nivå och, inte minst, ofantlig hög ambitionsnivå att så snabbt som någonsin möjligt komma förbi alla språkliga hinder och återgå till sin läkargärning. Hur kan det då komma sig att ca hälften av läkarna blir underkända vid första provtillfället i svenska? År efter år, samma statistik. Man kan inte värja sig för slutsatsen att det finns brister i undervisningen. Jag känner till detta i egenskap av både sfi-lärare och läkare. Jag träffar dessa invandrade läkare, och jag får veta hårresande detaljer om den s.k. undervisningen. Alltför få sfi-lärare är själva akademiker. De har ingen aning om hur akademiker lär.
Nyamko Sabuni sa inte heller att det knappast finns någon annan skolform som drabbas av omöjliga villkor för undervisningen, som t.ex. krav på kontinuerlig intagning av nya elever, så att läraren inte har en chans att följa sin pedagogiska planering, eller krav på att i samma klass blanda allt från analfabeter utan studievana till högutbildade akademiker, ofta dessutom i tillfälliga, undermåliga lokaler.
Nu måste det påpekas att det också finns massor av högeligen kompetenta, intresserade och ambitiösa sfi-lärare som mot alla odds presterar ett enastående arbete, så alla ska verkligen inte ta åt sig av denna kritik. Egentligen ska ingen sfi-lärare alls ta åt sig. Det mest skrämmande är nämligen att det inte finns särskilt stor korrelation mellan formell kompetens och undervisningsskicklighet. I många fall är flerårig erfarenhet betydligt bättre än formell utbildning. Problemet ligger högre upp.
Det finns en detalj som nästan alla klagar över bristen på, nämligen uttalsundervisning. Även högutbildade lärare påpekar att de inte fått tillräckliga verktyg för att bedriva effektiv uttalsundervisning. Alla elever och före detta elever jag talat med klagar på att de får eller fick för lite uttalsundervisning. Allmänheten klagar på att alltför många invandrare talar så att det blir jobbigt eller för svårt att uppfatta vad de säger. Läkarsekreterare spenderar massor av tid på att försöka ta reda på vad doktorn egentligen dikterade - det får ju inte bli fel i journalen! SOS alarm har inte sällan svårt att uppfatta vad den uppringande säger och vart de ska skicka hjälp, och vilken hjälp de ska skicka. Hela förortsdialekter har utvecklats med ett "annorlunda" uttal, som majoritetsbefolkningen gör sig lustig över.
Men allt är ju vårt eget fel! Vi har utan respekt för sfi-elevernas behov prioriterat billiga, lågutbildade lärare. Och vi har inte tittat närmare på innehållet i den utbildning de utbildade får. Jag har därför sedan många år erbjudit lärarutbildarna fortbildning i just uttalsundervisning. Jag har kontaktat Skolverket med förslag till bättre läroplaner. Och jag har kontaktat Socialstyrelsen med krav på förbättrad svenskundervisning. Men vad har jag fått till svar? Tystnad. Eller en gäspning. Faktiskt också utskällning. Alltså risk att det s.k. lärarlyftet blir en flopp igen.
Här har vi alltså ett av de verkliga hindren för en smärtfri integration. Majoritetssamhället vill inte ge invandrade svenskar en chans att smälta in i samhället. Sedan straffar vi dem för det. Där har vi något för politikerna att bita i - nu har ni er chans att förändra, Jan Björklund och Nyamko Sabuni!
GMG
Olle Kjellin
Doktor i fonetik,
Sfi-lärare, läromedelsförfattare, expert på uttalsundervisning,
Överläkare, specialist i talorganens radiologi,
och expert på hjärnan, minne och inlärning
Se samtliga gästkrönikor>>
Detta är ett mycket välkommet och efterlängtat initiativ. Men precis som vid tidigare liknande försök skjuter man in sig på fel målgrupp, nämligen på offren för undervisningen! Detta trots att man poängterar att läroplanen är alldeles för luddig och att endast 11% av lärarna har ämneskompetens motsvarande 40 poäng.
Först som femte punkt kommer ett förslag på "lärarlyft för sfi-lärare". Men man erbjuder inget som helst förslag på hur detta lyft ska utformas. Kontrasten är bjärt mot alla detaljer för sanktioner mot elever som misslyckas.
Björklund och Sabuni skriver att "med dagens regler är det helt möjligt att använda sfi som en form av försörjning år efter år, utan att egentligen få några språkkunskaper eller prestera några resultat." Men detta gäller ju även sfi-lärarna!!
I radiodebatten mot Prof. Inger Lindberg om detta i P1 Morgon upprepade Nyamko Sabuni envist, att det inte finns någon annan skolform som inte har några krav på genomströmning med viss tidsbegränsning. Men vad hon inte sa, det var att det inte heller finns någon annan skolform som inte ens har några nämnvärda krav på lärarnas formella kompetens! Vem som helst som har tid och lust och kan tala svenska, och som har behov av att försörja sig, kan få arbete som sfi-lärare.
Ett talande bevis för att Björklund, Sabuni, deras partikamrater och hela mediadrevet skjuter på fel målgrupp är resultaten för svenskundervisningen för utländska läkare. Här har vi verkligen en målgrupp med mycket hög studievana, dokumenterat hög inlärningsförmåga på avancerad akademisk nivå och, inte minst, ofantlig hög ambitionsnivå att så snabbt som någonsin möjligt komma förbi alla språkliga hinder och återgå till sin läkargärning. Hur kan det då komma sig att ca hälften av läkarna blir underkända vid första provtillfället i svenska? År efter år, samma statistik. Man kan inte värja sig för slutsatsen att det finns brister i undervisningen. Jag känner till detta i egenskap av både sfi-lärare och läkare. Jag träffar dessa invandrade läkare, och jag får veta hårresande detaljer om den s.k. undervisningen. Alltför få sfi-lärare är själva akademiker. De har ingen aning om hur akademiker lär.
Nyamko Sabuni sa inte heller att det knappast finns någon annan skolform som drabbas av omöjliga villkor för undervisningen, som t.ex. krav på kontinuerlig intagning av nya elever, så att läraren inte har en chans att följa sin pedagogiska planering, eller krav på att i samma klass blanda allt från analfabeter utan studievana till högutbildade akademiker, ofta dessutom i tillfälliga, undermåliga lokaler.
Nu måste det påpekas att det också finns massor av högeligen kompetenta, intresserade och ambitiösa sfi-lärare som mot alla odds presterar ett enastående arbete, så alla ska verkligen inte ta åt sig av denna kritik. Egentligen ska ingen sfi-lärare alls ta åt sig. Det mest skrämmande är nämligen att det inte finns särskilt stor korrelation mellan formell kompetens och undervisningsskicklighet. I många fall är flerårig erfarenhet betydligt bättre än formell utbildning. Problemet ligger högre upp.
Det finns en detalj som nästan alla klagar över bristen på, nämligen uttalsundervisning. Även högutbildade lärare påpekar att de inte fått tillräckliga verktyg för att bedriva effektiv uttalsundervisning. Alla elever och före detta elever jag talat med klagar på att de får eller fick för lite uttalsundervisning. Allmänheten klagar på att alltför många invandrare talar så att det blir jobbigt eller för svårt att uppfatta vad de säger. Läkarsekreterare spenderar massor av tid på att försöka ta reda på vad doktorn egentligen dikterade - det får ju inte bli fel i journalen! SOS alarm har inte sällan svårt att uppfatta vad den uppringande säger och vart de ska skicka hjälp, och vilken hjälp de ska skicka. Hela förortsdialekter har utvecklats med ett "annorlunda" uttal, som majoritetsbefolkningen gör sig lustig över.
Men allt är ju vårt eget fel! Vi har utan respekt för sfi-elevernas behov prioriterat billiga, lågutbildade lärare. Och vi har inte tittat närmare på innehållet i den utbildning de utbildade får. Jag har därför sedan många år erbjudit lärarutbildarna fortbildning i just uttalsundervisning. Jag har kontaktat Skolverket med förslag till bättre läroplaner. Och jag har kontaktat Socialstyrelsen med krav på förbättrad svenskundervisning. Men vad har jag fått till svar? Tystnad. Eller en gäspning. Faktiskt också utskällning. Alltså risk att det s.k. lärarlyftet blir en flopp igen.
Här har vi alltså ett av de verkliga hindren för en smärtfri integration. Majoritetssamhället vill inte ge invandrade svenskar en chans att smälta in i samhället. Sedan straffar vi dem för det. Där har vi något för politikerna att bita i - nu har ni er chans att förändra, Jan Björklund och Nyamko Sabuni!
GMG
Olle Kjellin
Doktor i fonetik,
Sfi-lärare, läromedelsförfattare, expert på uttalsundervisning,
Överläkare, specialist i talorganens radiologi,
och expert på hjärnan, minne och inlärning
Se samtliga gästkrönikor>>
Tweet
