Hem > > > Januari 7, 2008- MUF föreslår ett krig till

Januari 7, 2008- MUF föreslår ett krig till

Sverige bör medverka i, eller i varje fall stödja, en invasion av Iran, skriver moderata ungdomsförbundets internationella sekreterare Rola BrentlinMUF:s hemsida.

Det som i fallet Brentlin fått bägaren att rinna över var en avrättning av kvinna vars brott bestod av att hon försvarade sig mot misshandel. Utifrån det drar hon slutsatsen att
"eftersom Sverige saknar ett medlemskap i Nato har vi tyvärr ingen möjlighet att ta initiativ till att med militära medel avsätta Mahmoud Ahmadinejad. Däremot får vi hoppas på att Nato själva detta initiativ och att Sverige ger stöd till en sådan insats."
Hur många snaror drogs inte åt runt halsar i Irak sist det skulle ut och "avlägsnas"? Dessa "avlägsnanden" sker sällan med kirurgisk precision (det mest kirurgiska avlägsnandet som gjorts av en statschef i modern tid är mig veterligen USA:s invasion av det försvarslösa Panama med ett par tusen döda), det är alltid tusentals och åter tusentals oskyldiga civila som stryker med- enda skillnaden är att det nu är västvärlden som står för morden. Men det tycker man från tryggt MUF-håll tydligen att folk i andra länder ska ta, eftersom den demokratiska världen har någon slags klok utilitaristisk kalkyl bakom det hela. Helst ska man vara tacksam också.


Om man nu från moderat håll menade allvar så kan vi kanske analysera vilka partier man delar international med:
  1. Kinesiska nationalistpartieet, Taiwan. Höll landet i undantagstillstånd i 50 år och höll sitt första val 2000.
  2. Oberoende demokratiska unionen, Chile. Presidentkandidat 1987: Augusto Pinochet.
  3. Nationell förnyelse, Chile. Presidentkandidat 1987: Augusto Pinochet.
  4. Konservativa partiet, Colombia. Traditionellt dominerande partiet i västra halvklotets värsta regim.
  5. Republikanska nationalistallliansen, Honduras. Dödsskvadroner på 80-talet.
  6. UNP, Sri Lanka. Dödsskvadrover under inbördeskriget med 40.000 "försvunna".
"Tyst acceptans", eller hur var det nu?

Uppdatering: I Expressen kan man läsa om det specifika fall Brentlin hänvisar till. Den numera avrättade kvinnan kom på sin man att vara otrogen, och när hon konfronterade honom med det mordhotades hon och blev slagen. I "självförsvar" slog hon sedan ihjäl mannen med ett järnrör när han sov. Om man nu ska hänvisa till en specifik avrätting för att motivera angreppskrig så kan det vara bättre att använda något mindre kontroversiellt sådant. Bara en tanke.
_______________________________________