 | |
|---|---|
| Cristina Husmark Pehrson |
» Bidragsfusk. Finansdepartementet publicerade nyligen en uppskattning av kostnaderna för fusk och felaktiga betalningar. En noggran granskning av rapporten finns att läsa i Aftonbladet.
Det var en och annan som ryckte på ögonbrynen när socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) förklarade hur mycket pengar som gick förlorade ut trygghetssystemen. Därefter släpptes rapporten som hennes slutsatser baseras på, och allt blev plötsligt väldigt uppenbart.
Rapporten drog slutsatsen att felaktiga utbetalningar från olika trygghetssystem kostar samhället cirka 20 miljarder kronor årligen, hälften av detta utgörs av "avsiktliga fel". När sådana slutsatser dras så kan det vara av visst intresse att se över hur en sådan väldig siffra plockats fram då andra myndigheter hävdar att snarare är 3,5 än 20.
Så här har rapporten tagits fram:
Representanter från regeringskansliet och myndigheter väljer ut folk som kan tänkas kunna vara av betydelse när mörkertal ska uppskattas. Därefter får alla göra egna gissningar på hur stor siffran är, varefter de samlas och diskuterar saken. När konverserandet väl är avklarat så gör alla nya gissningar och därefter dras ett genomsnitt mellan de gamla och de nya siffrorna.
Då får man fram en siffra på 20 miljarder kronor, även om spektrumet innefattar uppskattningar på mellan 7 826 miljoner och 25 984 miljoner. Ingen kirurgisk precision direkt.
Aftonladet påpekar också att felaktiga utbetalningar inte nödvändigtvis betyder att pengar försvinner från statskassan i onödan- en felaktig utbetalning kan vara att försäkringskassan betalar för lite till någon. Betalar man sedan ut lite mer för att kompensera nästa månad så räknas detta som två felaktiga utbetalningar. Exemplen på liknande företeelser som ser ut som felaktigheter är många.
Rapporten bjuder alltså inte på fakta, den bjuder på gissningar, och det vore trevligt om vår regering kunde använda siffrorna som just gissningar istället för att basunera ut att systemet läcker som ett såll.
Fotnot: Även om 10 miljarder betalas ut som rent fusk så motsvarar det ändå inte mer än 2% av de sammanlagda utbetalningarna.
_______________________________________
Det var en och annan som ryckte på ögonbrynen när socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) förklarade hur mycket pengar som gick förlorade ut trygghetssystemen. Därefter släpptes rapporten som hennes slutsatser baseras på, och allt blev plötsligt väldigt uppenbart.
Rapporten drog slutsatsen att felaktiga utbetalningar från olika trygghetssystem kostar samhället cirka 20 miljarder kronor årligen, hälften av detta utgörs av "avsiktliga fel". När sådana slutsatser dras så kan det vara av visst intresse att se över hur en sådan väldig siffra plockats fram då andra myndigheter hävdar att snarare är 3,5 än 20.
Så här har rapporten tagits fram:
Representanter från regeringskansliet och myndigheter väljer ut folk som kan tänkas kunna vara av betydelse när mörkertal ska uppskattas. Därefter får alla göra egna gissningar på hur stor siffran är, varefter de samlas och diskuterar saken. När konverserandet väl är avklarat så gör alla nya gissningar och därefter dras ett genomsnitt mellan de gamla och de nya siffrorna.
Då får man fram en siffra på 20 miljarder kronor, även om spektrumet innefattar uppskattningar på mellan 7 826 miljoner och 25 984 miljoner. Ingen kirurgisk precision direkt.
Aftonladet påpekar också att felaktiga utbetalningar inte nödvändigtvis betyder att pengar försvinner från statskassan i onödan- en felaktig utbetalning kan vara att försäkringskassan betalar för lite till någon. Betalar man sedan ut lite mer för att kompensera nästa månad så räknas detta som två felaktiga utbetalningar. Exemplen på liknande företeelser som ser ut som felaktigheter är många.
Rapporten bjuder alltså inte på fakta, den bjuder på gissningar, och det vore trevligt om vår regering kunde använda siffrorna som just gissningar istället för att basunera ut att systemet läcker som ett såll.
Fotnot: Även om 10 miljarder betalas ut som rent fusk så motsvarar det ändå inte mer än 2% av de sammanlagda utbetalningarna.
_______________________________________
4 kommentar:
Man kan dessutom fråga sig hur det kom sig att FUT-rapporten presenterades, för moderaterna, vid exakt rätt tidpunkt, efter 2 veckor av moderata skattefuskavslöjanden!
En förklaring kan vara;
Nuvarande statssekreteraren hos socialförsäkringsministern Husmark Persson, Bettina Kashefi, var tidigare utredningssekretarare under Björn Blomqvist vid FUT-delegationen. De hade då ett mycket "nära samarbete”.... Kolla upp det!
tack för tipset. ska ta en titt på detta.
Petter Larsson spetsar till det hela en smula genom att säga att FUT fuskar, att experterna gissar m.m. Jag granskade den 11 september samtliga av FUT:s rapporter, och i rapport nr 5 förklarade FUT varför man inte valt att göra en granskning utifrån ett verifierat material:
Metoden med expertseminarier syftar till att få en så bred bild av problemen som möjligt. I dialogform utvecklas deltagarnas teori och praktik. Experter med olika bakgrund, erfarenhet och värderingar reflekterar över sina olika verklighetsbilder i en trygg miljö där konsensus inte har något egenvärde. Seminarieledaren har således en processledarroll och inte en expertroll.
Metoden är givetvis accepterbar om det gäller att göra en vidare överblick, en orientering över problemet. Men när FUT i de färska rapporterna plötsligt tyckte att
Sammantaget utgör delegationens presenterade undersökningar ett gediget underlag för att bedöma de felaktiga utbetalningarnas betydelse för samhället samt en god grund för att vidta åtgärder., det var då man gjorde vetenskap av experternas bedömningar. Dessa bedömningar bygger dessutom inte helt på lösa gissningar, utan är ett resultat av en överslagsmässig granskning inom respektive myndighet. Det är inte gissningar, men heller inte hårda verifierbara fakta.
Det finns lika trovärdiga uppskattningar som gör gällande att skattefusket uppgår till 300 miljarder per år. Det är 300 miljarder som fuskas bort med svartarbete etc. och som ärliga skattebetalare och ärliga företagare får betala. Men det skiter moderaterna i.