STOCKHOLMSPROGRAMMET. Då både jag och Björn för tillfället är på resande fot kan vi inte närvara vid dagens demonstrationer. Detta är dock talet vi skulle ha hållit, om vi hade haft möjligheten.
Kära vänner,
Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi lever tryggt förvissade om att våra valda representanter aldrig kan sträva för långt från vad de som de representerar tycker och tror, att det fortfarande finns en närhet mellan väljare och vald, mellan politiker och medborgare.
Men under seare år har en klyfta skapas, en klyfta av ömsesidigt oförstående och vanmakt, på områden rörande teknikens möjligheter.
När en ny teknologi presenteras skapar den också nya möjligheter inom statens arbete, en förmåga skapas att göra något nytt och modernt. Och där står riksdagsledamoten eller ministern, med teknologin i sin hand, oförstående. Vi kan ju, tycks de fråga oss, så varför vill ni inte?
Tron på den nya teknologin är högst närvarande inom förarbetet inför Stockholmsprogrammet. I den enkät som gjordes tillgänglig - för att programmet skulle få en "demokratisk förankring" ställde man en flervalsfråga rörande inom vilka områden - asylsökande, brottsbekämpning, rättsystemet - man skulle använda "den nya teknologin".
Inom vilka områden man inte skulle använda de verktyg man fått var en fråga som aldrig ställdes.
För där står de, med en förmåga att samla information om alla Europas medborgare, och alla som någon gång satt sin fot eller tänkt sätta sin fot inom landets gränser, en förmåga att samköra all den information och att dela den med tredje part, en förmåga att skapa en union, ett folk, en fullständig databas. Och de frågar - vi kan ju, varför vill ni inte?
Alla de människor, som hunger, krig och naturkatastrofer ständigt slungar mot Fort Europas murar - vi har möjligheten, säger de, vi har möjligheten att fånga dem alla. Stärker vi de autonoma styrkor som är skapade för att finna dem, ger vi dem mer makt och resurser, kan de leta rätt på var och en av dessa i själen olagliga människor, och sända dem tillbaka till därifrån de flydde. Med den nya tekniken kan vi göra så att ingen slipper igenom - vi kan, så varför vill ni inte?
Och där står medborgaren, på andra sidan klyftan, förfärad över att tilltron till tekniken inte kombinerats med en förnuftig syn på hur den bör begränsas. Förfärad över en människosyn där folk delas upp i nitlott och vinstlott, skyddsobjekt eller jaktoffer. Skräckslagen av en syn på demokratiska rättigheter där yttrandefrihet och integritet blivit inte något som bör hyllas, utan något som måste försöka kuvas när man hotas av den stora fienden, något som måste ställas åt sidan för att nå viktigare mål.
Samtidigt som vi tror, eller rättare sagt, samtidigt som vi vet att en annan situation är möjlig. Vi skulle inte vara samlade här idag, om vi inte visste att det går att bemöta och bekämpa världens onda sidor, må det vara dess terrorism, människohandel eller barnpornografi, utan att lämna demokratins fri- och rättigheter bakom oss.
Vi kan hjälpa världens nödställda utan att göra allt i vår makt för att jaga bort dem från den mark som vi anser vara vår. Vi kan finna de individer som sprider hat och död, utan att för den skull övervaka alla de som inte gör det. Vi kan skapa ett framtida globalt samhälle där medborgaren fortfarande tryggt kan stödja sig mot demokratins grundvalar.
Vi vet att vi kan. Så varför vill inte ni?
Andra har också skrivit intressanta grejer om regeringen, samhälle, politik, alliansen,
______________________________________________________
Kära vänner,
Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi lever tryggt förvissade om att våra valda representanter aldrig kan sträva för långt från vad de som de representerar tycker och tror, att det fortfarande finns en närhet mellan väljare och vald, mellan politiker och medborgare.
Men under seare år har en klyfta skapas, en klyfta av ömsesidigt oförstående och vanmakt, på områden rörande teknikens möjligheter.
När en ny teknologi presenteras skapar den också nya möjligheter inom statens arbete, en förmåga skapas att göra något nytt och modernt. Och där står riksdagsledamoten eller ministern, med teknologin i sin hand, oförstående. Vi kan ju, tycks de fråga oss, så varför vill ni inte?
Tron på den nya teknologin är högst närvarande inom förarbetet inför Stockholmsprogrammet. I den enkät som gjordes tillgänglig - för att programmet skulle få en "demokratisk förankring" ställde man en flervalsfråga rörande inom vilka områden - asylsökande, brottsbekämpning, rättsystemet - man skulle använda "den nya teknologin".
Inom vilka områden man inte skulle använda de verktyg man fått var en fråga som aldrig ställdes.
För där står de, med en förmåga att samla information om alla Europas medborgare, och alla som någon gång satt sin fot eller tänkt sätta sin fot inom landets gränser, en förmåga att samköra all den information och att dela den med tredje part, en förmåga att skapa en union, ett folk, en fullständig databas. Och de frågar - vi kan ju, varför vill ni inte?
Alla de människor, som hunger, krig och naturkatastrofer ständigt slungar mot Fort Europas murar - vi har möjligheten, säger de, vi har möjligheten att fånga dem alla. Stärker vi de autonoma styrkor som är skapade för att finna dem, ger vi dem mer makt och resurser, kan de leta rätt på var och en av dessa i själen olagliga människor, och sända dem tillbaka till därifrån de flydde. Med den nya tekniken kan vi göra så att ingen slipper igenom - vi kan, så varför vill ni inte?
Och där står medborgaren, på andra sidan klyftan, förfärad över att tilltron till tekniken inte kombinerats med en förnuftig syn på hur den bör begränsas. Förfärad över en människosyn där folk delas upp i nitlott och vinstlott, skyddsobjekt eller jaktoffer. Skräckslagen av en syn på demokratiska rättigheter där yttrandefrihet och integritet blivit inte något som bör hyllas, utan något som måste försöka kuvas när man hotas av den stora fienden, något som måste ställas åt sidan för att nå viktigare mål.
Samtidigt som vi tror, eller rättare sagt, samtidigt som vi vet att en annan situation är möjlig. Vi skulle inte vara samlade här idag, om vi inte visste att det går att bemöta och bekämpa världens onda sidor, må det vara dess terrorism, människohandel eller barnpornografi, utan att lämna demokratins fri- och rättigheter bakom oss.
Vi kan hjälpa världens nödställda utan att göra allt i vår makt för att jaga bort dem från den mark som vi anser vara vår. Vi kan finna de individer som sprider hat och död, utan att för den skull övervaka alla de som inte gör det. Vi kan skapa ett framtida globalt samhälle där medborgaren fortfarande tryggt kan stödja sig mot demokratins grundvalar.
Vi vet att vi kan. Så varför vill inte ni?
Andra har också skrivit intressanta grejer om regeringen, samhälle, politik, alliansen,
______________________________________________________
►Läs mer
